Varför ställer du inte upp för omval?
– Jag har varit ordförande i nio år och är därmed den SULF-ordförande som har suttit längst. Om man sitter länge på en sådan post finns risken att man blir mindre engagerad och mer förvaltande. Jag är också fortfarande verksam som forskare och lärare och vill gärna få mer tid till min familj.
Vad är du mest nöjd med som SULF har åstadkommit under dina år som ordförande?
– Det var bra att förbundet bytte namn (från Sveriges Universitetslärarförbund till Sveriges universitetslärare och forskare) och att vi drivit ett tydligare forskarperspektiv. SULF lokalt liksom Sacoföreningarna gör jättebra insatser, förbundet har också varit bra på att få genomslag för sådant som rapporterna om urholkning av högskolans resurser.
Något som du är mindre nöjd med?
– Att fackföreningsrörelsen generellt backar när det gäller medlemstal och att viljan till facklig anslutning minskar. Det är också svårt att på allvar påverka den usla statliga arbetsgivarpolitiken, som innebär att många inom högskolan har villkor som kan jämföras med daglönares.
Hur ser du på den politik som förs för högre utbildning och forskning?
– Mer av forskningsmedlen borde gå direkt till lärosätena och satsningarna på högre utbildning behöver göras i form av ökade resurser per utbildningsplats.
