Så kan du planera kommunikationen kring din forskning

För Victor Galaz hänger forskarrollen och kommunikatörsrollen ihop så att den ena gör att den andra blir bättre.
– Det är inte så att man gör forskning och sen separat kommunicerar. För mig går de här två rollerna ihop. Dels för att jag tycker att vi som forskare har ett ansvar gentemot skattebetalare, men också för att det blir en bättre forskning när vi tvingas kommunicera den. Alltså, du måste tänka igenom, du måste resonera. Du måste tänka på ”vad har jag för stöd för det här?” Hur ska jag förklara att de här sakerna hänger ihop?

När det gäller att planera sin kommunikation menar Victor Galaz att det i första hand är en fråga om tajming. Det gäller att ha koll på det som diskuteras i samhället.
– Det handlar inte om att göra jättestora planer kring kommunikation. Du kan planera, men du måste planera flexibelt. Om du ska få genomslag för vissa frågor så är ju tajmingen allt. Vad händer generellt i samhället, vad pratar människor om, vad är det människor oroar sig för? Det gör jättestor skillnad att hitta den rätta tajmingen för det du vill försöka få fram.

Victor Galaz andra punkt handlar om att vara nåbar.
– Tillgängligheten är viktig för journalister. Var tillgänglig när telefonen ringer och en journalist söker dig. Om du missar samtalet, ring upp, svara på mejl även om du inte kan just då. Journalister jobbar i ett annat tempo än vad vi gör. De gör någonting som ska vara klart i kväll, eller i morgon eller nästa vecka. Då gäller det att man är tillgänglig.

Victor Galaz tredje punkt är att förbereda sig noga.
– När du kommunicerar forskning måste du vara väl förberedd. Det är väldigt sällan som du bara kommunicerar ett enskilt forskningsresultat, utan vad du gör är att du kommunicerar ett helt forskningsområde. Så även om man frågar dig om vad du kom fram till i en studie, så måste du alltid kunna förklara kontexten för studien. Du måste vara beredd att kunna svara på de bredare frågorna.

Spekulera inte, uppmanar han.
– Om du får en fråga som du inte kan svara på, säg det då. Spekulera inte. Hänvisa vidare. Det är viktigt för vår integritet som forskare att det vi säger hela tiden är utifrån evidens och vår expertis.

Victor Galaz menar att enda sättet att bli bra på forskningskommunikation, är att göra det igen och igen.
– Man kan inte läsa sig till att bli en bra kommunikatör, utan man blir det genom att göra det. Så varje gång man presenterar sin forskning, ska man se det som träning. Då är det inte bara bra i sig att man pratar med tio pensionärer i Hornstulls bibliotek, utan det är bra träning för mig inför någonting större som jag kanske gör i framtiden.

Hur tänker du när det gäller att välja var du ska göra din röst hörd?
– Det beror på vad du vill. Jag tror inte det går att säga generellt, men man brukar skilja narrowcasting från broadcasting. Broadcasting är när du skriver något i någon stor dagstidning eller framträder i Aktuellt eller i ett radioprogram.

Med broadcasting når man alltså ut till allmänheten. Narrrowcasting däremot, är en annan typ av kommunikation, det kan till exempel vara att sitta i samtal med tio bankdirektörer, enligt Victor Galaz. Både narrowcasting och broadcasting är viktiga på olika sätt. Det beror på vad du vill uppnå, säger han.
– Det är det som är min poäng. Om man menar allvar med forskningskommunikation så måste man göra hela spektrat av det.

Ofta sköts forskningskommunikationen av kommunikatörerna på lärosätenas fakulteter. Charlotte Ståhl är fakultetskommunikatör på samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet.
– Först måste man ju fråga sig vad vill jag med den här kommunikationen? Vad är det jag vill säga och vem vill jag nå? Därifrån kan vi bena ut till exempel vilka kanaler och vilka tidpunkter som passar. Helt enkelt, vem, hur, när och vad, säger hon.