”Det är svårt att få koll på kostnaderna”

Den tidigare högskole- och forskningsministern Tobias Krantz, blev efter sin period som statsråd 2009–2010, chef för utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv och är numera rådgivare på Apoteket AB.
Förra året fick han regeringens uppdrag att utreda forskningsinfrastrukturens organisation, styrning och finansiering och presenterade sitt slut­betänkande i augusti.

Bland förslagen finns en eller möjligen två nya myndigheter. De digitala infrastrukturerna ska organiseras i myndighetsform, antingen i en egen myndighet eller troligare tillsammans med en ny central myndighet för forskningsinfrastruktur ”av särskilt nationellt intresse”.
– Lärosätenas makt och ansvar ska ökas, men det finns också sådant som bäst hanteras i särskild ordning, säger Tobias Krantz.

Det som ska hanteras i särskild ordning är forsknings­infrastrukturer som anses uppfylla ett eller flera av följande tre kriterier: att de kostar mycket, att de kräver särskild kompetens samt att de hör ihop med politiska behov och ambitioner.
Enligt utredningen handlar det om en renodling av roller inom det forskningspolitiska landskapet.

Vetenskapsrådet och lärosätena skulle alltså i fortsättningen ”slippa” uppgifter som rör infrastruktur som kvalificerar sig som särskilt nationellt intresse.
– Vetenskapsrådet är en fantastisk myndighet – en bastion för svensk grundforskning – men hanteringen av forskningsinfrastruktur behöver utvecklas.

Skapa politisk samsyn
Den nya myndigheten ska bland annat också förse regeringen med beslutsunderlag kring den infrastruktur som är av särskilt nationellt intresse.
Krantz föreslår vidare att forskningsberedningen ska få en ny roll, att den i stället för att den som nu utgörs av forskare och experter som ger råd till sittande regering, i huvudsak ska utgöras av politiker.

Avsikten är att skapa politisk samsyn, gemensamma utgångspunkter inför beslut och inför forskningspropositionerna.
– Det finns två motstridiga krav i forskningspolitiken, å ena sidan behovet av långsiktighet och å andra sidan att folkets vilja måste genomsyra politiken, det vill säga den vilja som politiker företräder under en mandatperiod.

”Svårt att få fram en totalkostnad”
För Krantz som tidigare minister är forskningspolitiken givetvis välbekant. Betydelsen av infrastruktur har dock ökat sedan hans ministertid, liksom de finansiella behoven.
– Det är svårt att få koll på kostnaderna för forsknings­infrastrukturen, man vet naturligtvis vad som fördelas från Vetenskapsrådet, men att få fram en total siffra är mycket svårt.

När Krantz presenterade sin utredning på DN Debatt kom omedelbart en replik från rektorerna vid Lunds universitet och Uppsala universitet, Anders Hagfeldt och Erik Renström, som ansåg att utredningen tyvärr saknade lösningar för ”den ohållbara situationen för högskolornas avancerade teknikmiljöer”.

Tobias Krantz är, givetvis, medveten om förväntningarna kring hans utredning, men när det gäller kritiken från rektorerna är han oförstående.
– Den fråga som rektorerna tar upp är förstås viktig. Men utredningens primära uppdrag har varit att komma med övergripande förslag rörande svensk forsknings­infrastrukturs finansiering, styrning och organisation. Hur finansieringen av just högskolornas avancerade teknikmiljöer långsiktigt ska hanteras har inte varit en fråga för utredningen.

Är det något som överraskat dig under arbetet med utredningen?
– Ja, jag är positivt överraskad av att intresset och engagemanget för forskningens infrastruktur är så pass stort, inom men också utom akademin.