SAR:s rapport tar upp 382 angrepp mot forskare, studenter och lärosäten i 59 länder och territorier under perioden 1 juli 2025 till 30 juni 2026.
– Det är viktigt att känna till att rapporten inte är avsedd att vara heltäckande. Våra data bör snarare ses som toppen av ett isberg, säger Amy Kapit, SAR New York.
Hon påpekar att attackerna på akademisk frihet ändrat karaktär.
– När SAR inledde övervakningsprojektet låg fokus främst på kränkningar som hotade liv, hälsa och frihet, som mord, försvinnanden och gripanden. Även om vi fortfarande är djupt oroade över sådana angrepp, sker en växande andel av angreppen i form av statlig lagstiftning och policyer som undergräver universitetens självständighet, eller genom att personer förlorar sina tjänster eller att evenemang ställs in till följd av yttre påtryckningar.
Amy Kapit menar att detta återspeglar ett förändrat globalt läge; en demokratisk tillbakagång och ökande angrepp på högre utbildning i länder som tidigare varit starka liberala demokratier. Följaktligen ägnas i rapporten ett långt kapitel om det ökande trycket på akademin i USA.
Amy Kapit fokuserar på tre trender som framkommit i SAR:s data i år.
– Den första trenden är att auktoritära regimer har hotat, gripit och lagfört forskare för att tysta deras forskning och yttranden. Detta omfattar bland annat ingripanden i Kina, Ryssland och Pakistan.
Den andra trenden är att säkerhetsstyrkor har gått till angrepp mot studenter som utövat sin yttrandefrihet. I de fall då studenter utsätts för angrepp sker det ofta för att de driver krav på demokratiska reformer, eller uttrycker åsikter om till exempel studieavgifter.
– I länder som Iran, Serbien, Indien, Senegal och Indonesien har polisen slagit ned våldsamt mot studenters i huvudsak fredliga protester. Ett särskilt uppmärksammat exempel är studentprotesterna i Iran.
Den tredje trenden handlar om statlig inblandning i lärosätenas autonomi.
– Principen för institutionell autonomi innebär att universiteten måste ha frihet att sköta sin verksamhet och sina akademiska angelägenheter utan yttre inblandning. Men universiteten främjar kritiskt tänkande och utmanar därmed makthavarna.
Amy Kapit ser den aspekten på angreppen mot akademisk frihet som djupt oroväckande.
– Regeringar, såväl i autokratier som i demokratier, har vidtagit åtgärder för att neutralisera universitetens roll som oberoende arenor för samhällskritik.
I autokratier som Afghanistan, Kina, Iran, Ryssland och Zimbabwe, där universitetens självständighet aldrig har erkänts, är den statliga kontrollen djupt institutionaliserad.
– I andra länder, exempelvis i Georgien, Indien, Serbien eller USA, kan regeringar visserligen erkänna universitetens självständighet i teorin, men undergräva den i praktiken genom att använda till synes lagliga metoder för illiberala syften.
Exempel är lagstiftning som förbjuder misshagligt akademiskt innehåll, som i Indien och USA, samt användning av ekonomiska påtryckningar och hot om federala utredningar för att tvinga fram förändringar i universitetens policyer, som i USA.
– På sikt, både i USA och internationellt, bidrar dessa åtgärder till att normalisera statlig inblandning. De tvingar studenter och forskare till självcensur och undergräver universitetens förmåga att fungera som platser för öppen offentlig debatt.
Men Amy Kapit noterar ändå vissa skäl till hopp; länder där den institutionella autonomin och den akademiska friheten har rasat kan också återhämta sig.
– Mellan 2018 och 2022, under Bolsonaros styre, utsattes den brasilianska universitetsvärlden för kraftigt ökande hot mot akademisk frihet och institutionell autonomi. Sedan 2022 har dock den akademiska friheten återhämtat sig. Lula-regeringen har vidtagit åtgärder för att återställa forskningsanslag, skydda universitetens autonomi och respektera rätten till akademisk yttrandefrihet.
