De äldres kunskap borde tas tillvara, trots att de på papperet är pensionärer, menar etnologen Anders Gustavsson. Han är en av de tretton seniora forskare inom det som kallas för Strömstad Akademi, som skriver om ålderism ur olika synvinklar. Han står som redaktör för boken och väver i sin egen text in tankar och reflektioner från sin egen pensionering. Han och de andra textförfattarna, är upprörda över hur de har behandlats och över hur den akademiska världen ser på äldre forskare.
– Vår förre ordförande, ryggkirurgen Peter Fritzell, sade alltid att vi inte ska använda ordet pensionär. Det ska vara senior och om man använder sig av ordet pensionerad så är det tvångspensionerad som gäller. Min känsla är att i universitets- och högskolevärlden vill man helst stanna så länge som möjligt, om man bara får, säger Anders Gustavsson.
Själv var han anställd i Oslo under sina sista år i den akademiska världen. Före det var han verksam i Lund, Uppsala, Göteborg och Bergen. Han är fortfarande knuten till Oslo universitet och han konstaterar att det är lättare för forskare i humanistiska ämnen att fortsätta forska. Bland sina kollegor i Strömstad Akademi ser han många exempel på att naturvetare och medicinare har det värre. När de slutar på sina arbetsplatser blir de också av med både sina laboratorier och sina forskargrupper.
– Med hjälp av boken vill vi tala om för samhället att det inte är bra att man inte tar tillvara den kunskap som vi seniorer har. Forskning är inte heller någonting man bygger upp över en natt, förklarar Anders Gustavsson.
Han menar att akademin slarvar bort den kunskap som de seniora forskarna har samlat på sig om de stöts bort när de når pensionsåldern. Sedan lägger han till att somliga forskare får ha kvar möjligheten att dela ett rum med flera andra forskare. Då kan de komma in och arbeta när andan faller på. Så gjorde Anders Gustavsson i Oslo fram till pandemin.
Ungefär samtidigt som boken blev klar, i maj, tillkännagav den dåvarande regeringen att de skulle inrätta ett nationellt råd mot ålderism. Rådet ska, som regeringen uttryckte det, bidra till arbetet med att identifiera och motverka ålderismen. Anders Gustavsson är glad över att Nationella rådet mot ålderism har skapats.
– Det har varit alldeles för stort fokus på hur utslitna folk är. Att det är vanligt i vården och i många andra tunga jobb, det vet vi. Men i den andra änden har vi akademikerna som oftast inte är helt utslitna vid 69 år. Tvärtom har de, eller vi, byggt upp en stor kunskaps- och erfarenhetsbank, säger Anders Gustavsson.
I boken poängteras bland annat att det ser annorlunda ut i andra länder, att där, till exempel i USA får forskare fortsätta med sin gärning långt efter de har fyllt 69. Anders Gustavsson trycker på vikten av att forskare får behålla sin affiliering, att man får ha kvar till exempel sin e-postadress och sin koppling till sin tidigare arbetsplats.
– Skillnaden är stor mellan olika universitet och högskolor. Till exempel Karolinska institutet har gått in för en mycket mer öppen hållning gentemot seniorer. Samtidigt finns det andra lärosäten, några exempel finns i boken, där forskaren blir utelåst samma dag. Man får lämna in sin nyckel och förlorar sin e-postadress. Det är en olycka tycker vi, understryker Anders Gustavsson.
Han menar att Strömstad Akademi är en motvikt mot den så vanliga ålderismen. Han suckar över att akademin inte är ackrediterad och därför inte kan söka om forskningsanslag. De har vid ett flertal tillfällen försökt uppmärksamma riksdagspolitiker och ministrar på situationen.
– De har visat viss förståelse men ingenting har hänt. Dock tror jag att det i och med det nya rådet finns en ny inriktning. Vi får se vilken regering vi får och vad de anser, det vet vi ju inte. Läser man tidningar och hör debatten handlar det ofta om hur tidigt man kan gå i pension, inte det motsatta. Kanske kan vår bok göra skillnad, hoppas Anders Gustavsson.
