Har du någon förebild eller vad kallar du din stil som deckarförfattare?
– En tidig förebild är Dorothy Sayers som bland annat skrev om det akademiska livet vid universitetet i Oxford. Jag brukar säga att mina böcker är en kombination av Morden i Midsomer och Kommissarie Morse, både idyllen på landsbygden, där det plötsligt händer något otäckt, och intriger i universitetsmiljö.
Hur mycket av dig finns i din huvudperson Helena Waller?
– Det ska inte föreställa mig själv utan jag har försökt förse henne med andra egenskaper, men hon kan ungefär samma saker som jag. Jag har till exempel ägnat mig mycket åt att skriva tal och i böckerna extraknäcker Helena Waller som talskrivare. Hon är i min ålder vilket är väldigt praktiskt då man ska relatera till när hon var yngre. Så låter jag henne i den förra boken, Flickan framför muren, ha gjort samma tågluff och träffa samma personer som jag gjorde när jag var ung.
Kan du säga något om den nya boken?
– I den förra boken handlade intrigen rätt mycket om universitetets inre liv. Här är det mer ett familjedrama. Men som i de andra böckerna har jag lagt in litterära spår i texten, här är det Shakespeare, 400 år efter hans död. Min förläggare säger ibland att jag kombinerar spänning med bildning.
