”Mer tillit till forskningssamhället skulle vara bra” 

Världsledare förnekar fakta medan megamiljardärer fnyser åt all forskning som rör klimatkrisen. Och i Sverige fattas politiska beslut som påverkar forskares, journalisters och kulturskapares möjligheter att verka fritt.  

Den utvecklingen vill Kommittén för demokratins röstbärare bevaka och försöka motverka. I den färska rapporten Villkorad frihet har kommittén granskat villkoren för de aktörer som spelar en central roll för demokratin i Sverige. I rapporten beskrivs en allmän tendens mot ökad politisk styrning av institutioner som tidigare varit självständiga. Förkortade mandatperioder för universitetsstyrelser är ett exempel, indragna anslag till forskningsområden ett annat. 

Även om bilden inte är entydigt negativ blir rapportens slutsats att flera politiska beslut under senare år innebär en förskjutning från autonomi och öppenhet mot styrning och sekretess. Samtidigt byts generella friheter ut mot mer selektiva och villkorade friheter. Rapportförfattarna beskriver det som en samlad rörelse där säkerhet och politisk kontroll gradvis börjar väga tyngre än yttrandefrihet, akademisk och konstnärlig frihet. 

Under ett seminarium vid Umeå universitet diskuterades dessa frågor av en panel med representanter från akademin, media och kultursektorn.  

Tora Holmberg, rektor vid Umeå universitet och ordförande i Demokratins röstbärare, berättade att kommittén bildades som en reaktion mot en allt tydligare utveckling både globalt och i Sverige. 

– Varför går då inte konstnärer, journalister och forskare samman och gör någonting tillsammans för att verka mot demokratiutmaningarna? Men också för att lära av varandra och vara proaktiva. 

Under panelsamtalet, lett av Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF, beskrev Simon Gran Danielsson, konstnär och adjunkt vid Konsthögskolan i Umeå, ett offentligt konstprojekt som ledde till oväntade reaktioner. Han hade kompletterat en välkomstskylt vid infarten till en västerbottnisk by med en i hans tycke okontroversiell diktrad. Men den visade sig snart vara högexplosiv. Ett skogsbolag kände sig utpekat och orättvist kritiserat. Det ena ledde till det andra och till slut plockade Simon Gran Danielsson ner skylten med diktraden. 

– Som ensam konstnär har du inte så mycket att säga till mot sågverket som är den stora arbetsgivaren. Då tänker jag att vi gått tillbaka till en bruksmiljö som försvann för väldigt många år sedan. Att de ska styra vad som sägs i orten eller hur kultur ska ta sig uttryck. 

Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, berättade om en vardag där en del journalister inte kan ha sociala mediekonton på grund av allt hat, medan andra låter närstående rensa mejlen på morgnarna för att slippa läsa de värsta. De mest aggressiva budskapen tror han oftast riktas mot media och journalister. 

– Men om en forskare ägnar sig åt ett specifikt ämne eller en konstnär gör ett specifikt projekt, då kan de få ta emot samma mängd av hat och hot.  

Ruth Mannelqvist, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet, talade om hur riktad finansiering påverkar vilka forskningsfrågor som kan undersökas. Hon menar att en legitim prioritering av skatteresurser övergår till att bli ett problem för den akademiska friheten när utgångspunkten för forskningen bestäms på förhand. Oavsett om det är från en extern finansiär, lärosätet eller regeringen. 

– Då krymper möjligheten att kunna hitta oberoende kunskap.  

Hon påminde om Vetenskapsrådets genomgång av samhällsvetenskaplig forskning, som visade att forskare i högre grad än politiker hade lyckats identifiera samhällsutmaningar som behövde undersökas vetenskapligt.  

– Samtidigt fanns det en väldigt tydlig politisk styrning kring vad som behövde beforskas. Så jag tänker att mer tillit till forskningssamhället, också när det gäller finansiering, skulle vara bra, sa Ruth Mannelqvist.