Hemsidor som tillhandahåller akademiska texter för gratis nedladdning har funnits sedan 90-talet. På senare år har de olagliga sajterna fått ett uppsving som Zakayo Kjellström, doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet, ”inte kunde ana” när han 2020 påbörjade sin kartläggning. Nu är avhandlingen snart klar och han siktar på disputation till sommaren.
Eftersom skuggbiblioteken bryter mot upphovsrättslagar och påverkar de akademiska förlagens vinster är stämningar inte ovanliga. Flera företrädare har varit indragna i rättprocesser. Men även om en sajt stängs ner poppar den snart upp igen. Utvecklingen pågår ständigt.
– På senare tid har sidan Anna’s Archive blivit enorm. Det unika med den är ambitionen att samla alla skuggbibliotekssamlingar på nätet, men också att göra all data tillgänglig för alla.
Här finns nedladdningsfiler med 105 miljoner akademiska artiklar och 37 miljoner boktitlar på 64 olika språk. Vem som helst kan bygga vidare på samlingen. Eller spara en backup. Runt sajter som Sci-Hub, Library Genesis, Z-Library och andra finns också bloggar och communities där många engagerar sig.
– Utvecklingen illustrerar den boom och nästan formalisering som skuggbiblioteken fått på senare tid, säger Zakayo Kjellström.
Zakayo Kjellström
Doktorand, Umeå universitet
En rätt utbredd acceptans för sajterna verkar också finnas i akademin. En studie gjord vid Cornell University visar att artiklar på Sci-Hub får 1,72 gånger så många citeringar som artiklar i tidskrifter ”av liknande kvalitet” som inte finns på sajten. Det är inte ovanligt att forskare i sina artiklar öppet tackar ett skuggbibliotek för att det gjort forskningsinsatsen möjlig.
Hur många svenska forskare som använder sajterna är svårt att veta.
– Bitvis är det fortfarande en skuggdomän. Alla känner inte till dem, men så fort man känner till dem börjar man använda dem. Det är min bild i alla fall, säger Zakayo Kjellström.
Han har inte hört talas om någon forskare, varken i Sverige eller internationellt, som åtalats för nedladdning från – eller länkning till – de illegala sidorna. De akademiska förlagen, som förlorar pengar på skuggbibliotekens verksamhet, verkar inte intresserade av att driva rättsliga processer mot enskilda forskare.
– De vill bara sätta dit skaparna och stänga ner sidorna.
Dagens system för vetenskaplig publicering beskriver Zakayo Kjellström som ”trasigt”, med dubbla ekonomiska barriärer mot öppen tillgång till forskningsresultat. Kostnaderna för förlagens tidskriftsprenumerationer är höga, liksom avgifterna för forskare som vill att deras artiklar ska kunna läsas av alla. Skuggbibliotekens ”black open access” brukar ses som ett symptom på ett dysfunktionellt system.
– Nu börjar jag alltmer se dem som en potentiell lösning. Att de finns blir ett slagträ i förhandlingarna med förlagen. De kan också fungera som en temporär lösning i det dödläge som jag upplever att akademisk publiceringsindustri befinner sig i nu.
Wilhelm Widmark är vice ordförande i Bibsamkonsortiet, som företräder svenska lärosäten och myndigheter i förhandlingarna med de akademiska förlagen. Han berättar att ett nytt avtal tidigare i år tecknades med Elsevier, ett av de största förlagen. Utfallet blev snäppet lägre kostnader och öppen publicering för svenska forskare i förlagets publikationer. Han är ändå inte helt nöjd.
– Förlaget är inte transparent med vilka kostnader de har i förhållande till de priser de sätter. Och vi vet att de har en vinstmarginal på 40 procent i sin affärsmodell. Det är pengar vi tycker borde stanna kvar i forskningen.
Wilhelm Widmark
Vice ordförande, Bibsamkonsortiet Foto: Cecilia Burman
Skuggbiblioteken är inget som nämns i förhandlingarna, som tidvis varit hårda. Däremot är sajterna ”elefanten i rummet” som båda parterna förstås känner till. Men Wilhelm Widmark skulle inte kalla dem ”öppen tillgång”.
– De är en reaktion mot en kollapsad marknad, där mycket är instängt inom betalväggar, en oligopolmarknad som inte gynnar akademin. Men som statligt anställd skulle jag inte uppmana någon att använda dem.