Ingen har kunnat missta sig på utbildningsministerns närmast euforiska förtjusning i att få närvara vid den svenske astronauten Marcus Wandts avresa till rymdstationen ISS.
Frågan är i vilken utsträckning engagemanget i rymdeventet bidrog till att Mats Persson inte ”hann” ta emot Peter Egardts utredning om säkerhetskompetens i lärosätenas styrelser innan ministern reste till Florida.
”Oavsett orsak så är det problematiskt eftersom det handlar om en brådskande utredning.”
Oavsett orsak så är det problematiskt eftersom det handlar om en brådskande utredning som fick tillsättas i höstas sedan det framkommit att regeringen inte har rätt att ställa krav på säkerhetskompentens i styrelserna.
Det var som bekant krav som Mats Persson hade tänkt sig då han i början av förra året tog det kritiserade, brådstörtade och för många obegripliga beslutet att korta styrelsernas mandatperioder.
Alltså fick regeringen försöka rädda situationen genom att snabbutreda om det fanns något sätt att göra det möjligt att skapa utrymme för det som inte har varit tillåtet.
Utredningen tillsattes i september och fick deadline 31 december. Det brann, som det heter, i knutarna med tanke på att de kortade mandatperioderna också innebär att nomineringsprocesserna måste genomföras på kortare tid och enligt nya direktiv.
Alla begrep att det inte finns så mycket tid att vifta på om det ska gå att utse styrelser som kan tillträda 1 oktober 2024.
Egardts utredningsarbete levererades enligt deadline och man kunde ju tänkt sig att Persson skulle varit angelägen att ta emot utredningen och se till att den så snabbt som möjligt gick ut på remiss. Det hade inte krockat med Perssons resa till USA som skedde mellan den 10 och den 15 januari. Från 31 december fanns ett antal möjliga datum att ägna åt utredningen.
Men det kan alltså ha varit så att Mats Persson blev mer inriktad på det stundande rymdäventyret. Det är ju så mycket mer tacksamt, det innebär självklar och entydigt positiv medverkan i tv och övriga medier, med obegränsat utrymme att tala om Sverige som framgångsrik rymdnation och om allt som Wandts resa kan innebära för svensk forskning.
Enligt Persson kommer dessutom den svenske astronauten att inspirera unga att välja teknikstudier och bli ingenjörer.
Mats Perssons närvaro i Florida belönades också med erkännsamma ord på statsministerns sociala medier, det händer sällan eller rättare sagt aldrig att Ulf Kristersson intresserar sig för forskningsfrågor.
”Att vara rymdminister framstår därmed som synnerligen positivt och svårare frågor är som bortblåsta.”
Att vara rymdminister framstår därmed som synnerligen positivt och svårare frågor är som bortblåsta. Det är fritt fram att enbart tala om framsteg, man förstår att det ger ett välkommet avbrott från det gängse harvandet i regering och departement, från KU-anmälningar och arga rektorer.
Ja, över det som har med rymden att göra svävar automatiskt excellens och den annars så påtagligt säkerhetspolitiskt medvetne ministern behöver inte ens bry sig om att arbetet ombord sker i samarbete med ryska forskare.
Och Mats Persson är verkligen inte ensam om att vara förtjust i att vara rymdminister, att ha ett så bokstavligt oändligt stort ansvarsområde i sin statsrådsportfölj har även fått hans företrädare att bli stolt rosiga om kinderna.
” … det krävs, om uttrycket tillåts, inte raketforskning för att inse att ministern gjorde en märklig prioritering när han inte så snabbt som möjligt tog sig an den Egardtska utredningen.”
Men det krävs, om uttrycket tillåts, inte raketforskning för att inse att ministern gjorde en märklig prioritering när han inte så snabbt som möjligt tog sig an den Egardtska utredningen.
Nu måste Mats Persson hur som helst landa i en verklighet som handlar om att hantera den kedja av besvärliga konsekvenser som kommer av den process som han själv satte igång genom beslutet om kortade mandatperioder.
