September 2015. Vågor med flyktingar sköljer in på Medelhavets stränder. I en av vågorna ligger 3-årige Alan Kurdi och ger den mänskliga och politiska katastrofen ett ansikte. 24 000 människor lyckas ta sig vidare till Sverige och söka asyl, dubbelt så många som månaden innan.
Flyktingkrisen blir först synlig i Malmö, men snart deltar hela Sverige i flyktingmottagandet. Det akuta läget väcker engagemang, och frustration över hinder och otillräcklighet.
Frustration och engagemang. Två drivkrafter som tillsammans får saker att hända. Och saker har hänt. Inte minst har studenter, forskare, lärare och universitetsledningar agerat för att bidra till samhällets mottagande av flyktingarna.
Studenter engagerade i mentorsprogram
När läget var som mest akut stod Högskolan i Halmstad berett att bistå med lokaler för att ge asylsökande tak över huvudet. Men den frågan lyckades kommunen lösa. Studenterna engagerade sig i stället i mentorprogram för nyanlända, högskolan bjöd in barn till robottävlingar och vuxna till öppna föreläsningar.
Ungefär samtidigt förra hösten, ett tjugotal mil norrut, körde lektorn Maria Spante mot sin arbetsplats på Högskolan Väst.
– Jag var sur som ättika, berättar hon.
På morgonen hade hon fått ett mejl från en ung syrisk man som hade tänkt söka till hennes program i informatik. Mejlet var bara ett av flera hon fått den senaste tiden. Han berättade att han inte kunde söka till högskolan eftersom han som icke EU-medborgare var tvungen att betala studieavgift. Att kunna studera en master i närheten av sin flyktingförläggning ”was just a dream”.
Väl på jobbet fick Maria Spante reda på att högskolan hade en ny strategisk satsning kallad Demokratiinitiativet. Det gav en idé som hennes studenter nappade på direkt.
De startade en öppen seminarieserie som studenterna själva höll i på den litteratur de själva just studerat. Fem veckor senare fick både deltagare och studenter intyg på sina insatser.
Studenterna vittnade om att arbetet fördjupat deras kunskap om kurslitteraturen, lärt dem konsten att leda seminarier och ruskat om deras föreställningar om flyktingar. För deltagarna blev seminarieserien en välkommen paus från flyktingtillståndet. En stund då de fick vara i en akademisk miljö och diskutera gemensamma frågor.
Stipendier för asylsökande
Kommande termin drev studenterna en ny seminarieserie helt själva, och bland deltagarna fanns då inte bara asylsökande.
– Det är viktigt att ledningen signalerar att den stödjer sådana här initiativ. Sedan är det bara att köra! Alla parter gör bara vad de redan kan som akademiker och studenter, säger Maria Spante.
Frustrationen över att avgiftsregleringen är ett hinder för asylsökande som vill studera har lett till ett annat initiativ vid Linnéuniversitetet. Där har man infört stipendier för asylsökande.
Ansökningar har kommit från hela Sverige. Hittills har sju personer beviljats stipendium från universitetet och därmed fått kursavgiften betald. Många av de sökande nådde inte behörighetskraven i svenska och/eller engelska. Linnéuniversitetet håller därför på att undersöka möjligheten att starta fler förberedande kurser i båda språken.
Förberedande kurs i svenska
Vid Malmö högskola har man sedan länge en förberedande kurs i svenska som avslutas med det behörighetsgivande testet Tissus. Erfarenheterna är väldigt goda, och studenterna framhåller ofta värdet av att studera språket i den akademiska miljö de har som mål i stället för på komvux. Även Malmö högskola ser ett ökat behov av en förberedelsekurs i engelska och håller på att planera för det.
Trösklarna till högre utbildning kan vara många, men de flesta som Universitetsläraren talat med ser inte undantag från behörighetskrav som en lösning. I stället bör stödet för att nå behörighet öka och tillgången till högre studier breddas, till exempel genom att göra asylsökanden till en avgiftsbefriad grupp i avgiftsförordningen.
En annan tröskel som identifierats av högskolorna är den nya lagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd. För att kunna få permanent uppehållstillstånd när det tillfälliga gått ut ska personen kunna försörja sig själv. Det kan leda till att hen söker okvalificerade arbeten i stället för att fortsätta sin akademiska bana.
För att tillsammans lyfta alla de möjligheter och hinder som finns har Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, startat en arbetsgrupp för flyktingfrågor. Många lärosäten har samtidigt inrättat särskilda samordnare eller gett vicerektorer ansvar för att jobba mer koordinerat med integrationsfrågor.
Snabbspår till bristyrken
Högskolan har också fått nya uppdragsutbildningar för att samhället bättre ska ta tillvara nyanländas kompetens. Med statliga pengar har arbetsförmedlingen i samarbete med fackförbund och arbetsgivarorganisationer lanserat så kallade snabbspår till ett antal bristyrken, bland annat inom sjukvården och skolan.
I september i år började ett 30-tal arabisktalande på snabbspåret för lärare vid Malmö högskola. Totalt har arbetsförmedlingen köpt in 1 200 lärarplatser under två år på olika universitet och högskolor.
Utbildningen är på 26 veckor och då ska lärarna lära sig om det svenska skolsystemet, varvat med praktik. Beroende på deltagarnas individuella kunskaper kan de sedan gå vidare till den redan etablerande kompletteringsutbildningen Utländska lärares vidareutbildning, ULV.
Vid Stockholms universitet skulle ett snabbspår inom socialt arbete ha startat i höst. Men Arbetsförmedlingen hade inte hunnit matcha ett tillräckligt stort antal deltagare till kursen, som därför skjutits upp.
Snabbspåret för samhällsvetare startade däremot som planerat med 20 deltagare. Även det innehåller yrkesspecifik utbildning som offentlig rätt, förvaltningssvenska och praktik. Men medan snabbspåret för lärare i Malmö delvis ges på arabiska är denna kurs uteslutande på svenska.
– Det finns ett stort intresse från kurslärarna att utveckla undervisningsformerna för gruppen andraspråkstalare och vi gör det med hjälp av institutionen för svenska och flerspråkighet, säger Johanna Hargö som samordnar utbildningen.
Kompletteringsutbildningar
Snabbspåren är till för nyanlända som ingår i Arbetsförmedlingens tvååriga etableringsuppdrag. Sedan i somras har regeringen också gett uppdrag direkt till 19 lärosäten för att utveckla nya kompletteringsutbildningar för akademiker med utländsk examen inom 13 bristyrken, till exempel apotekare och socionomer. Till skillnad från snabbspåren är kompletteringsutbildningarna upp till två år långa, söks på vanlig väg och riktar sig även till personer som varit länge i Sverige.
Att det kommit olika uppdrag från utbildningsdepartementet respektive Arbetsförmedlingen till delvis samma målgrupp har skapat viss förvirring. Ett tredje uppdrag, som finns sedan tidigare, är Korta vägen.
”Korta vägen” till kvalificerade arbeten
Korta vägen riktar sig till utländska akademiker inom samtliga yrken som med hjälp av karriärvägledning, kompletterande kurser och praktik ska komma snabbare ut i kvalificerat arbete. Korta vägen har sedan flera år bedrivits med lyckade resultat runtom i landet.
På Korta vägen vid Stockholms universitet fick 95 procent av deltagarna 2014–2015 kvalificerad praktik, och 57 procent fick sedan ett kvalificerat jobb. 100 personer antas varje termin, men efterfrågan är större än så.
Framgångssagans hake är att Arbetsförmedlingen upphandlar programmet med några års mellanrum. Efter den senaste upphandlingen stod Korta vägen i Stockholm stilla i flera månader för att en konkurrent överklagat beslutet. Det osäkra läget gjorde att Stockholms universitet tappade personal som arbetat med programmet.
– Ett mer långsiktigt uppdrag skulle göra det lättare att behålla kompetens och utveckla programmets kvalitet, säger Johanna Hargö.
Malmö högskola förlorade sin upphandling för några år sedan. På många orter är det Folkuniversitetet som driver Korta vägen, och då i samarbete med lokala lärosäten. Men lärosäten som själva bedrivit Korta vägen framhåller mervärdet med att ge deltagarna direkt tillgång till akademin.
En del av högskolans arbete
Med allt fler utbildningsuppdrag riktade till samma målgrupp ser Johanna Hargö ytterligare fördelar med att samla dem på lärosätena. Där blir uppdragen också en del av högskolans större arbete med breddad rekrytering, internationalisering och det livslånga lärandet.
Malmö högskola har särskilt profilerat sig inom de frågorna, och var ett av de första lärosätena att se flyktingkatastrofen vid sin port.
– Vi har lärt oss otroligt mycket från i höstas, säger Cecilia Christersson, vice rektor vid Malmö högskola.
Hon hoppas att man på nationell nivå nu tar vara på lärosätenas erfarenheter, förbättrar valideringsprocesserna och tydliggör alternativa ingångar till högre utbildning.
– Då kan Sverige bli ett föregångsland för hur man kan jobba med att tillvarata och bygga vidare på individers akademiska kompetenser, både i akuta situationer och på lång sikt.
Validering av kompetens
är ett allt viktigare verktyg
Lärosätena och deras ämnesexperter får en allt större roll att spela i valideringen av kompetens. Men fortfarande saknas nationell samordning och ekonomiska incitament.
I en globaliserad värld där det livslånga lärandet ofta är en förutsättning för jobb måste det finnas verktyg för att erkänna kompetens, oavsett hur eller var kunskaperna förvärvats. Det gäller Astrid, 51, som inte har någon högskoleutbildning men har jobbat med ekonomisk redovisning på kommunen i 25 år. Och det gäller Adnan, 24, som har en avbruten kandidatutbildning i företagsekonomi från Syrien.
Universitets- och högskolerådet, UHR, bedömer vad en utländsk examen motsvarar i det svenska utbildningssystemet. Men lärosätenas ämnessakkunniga spelar en allt viktigare roll för alla människor med oavslutade utländska utbildningar som vill fortsätta studera och för personer som saknar formella intyg på sin kompetens.
Flyktingkrisen gjorde att behovet av bättre strukturer för validering fick en välbehövlig skjuts fram i rampljuset.
– Det är en otroligt spännande tid. Vi ska inte blunda för problemen, men inte heller fokusera på dem. Vi kan inte alltid vänta på att allt ska vara på plats innan vi börjar med praktiken. Vi kör, så får vi lära oss på vägen.
Det säger Linda Leonhardt som sedan ett drygt år är ansvarig för att utveckla och samordna valideringen vid Linnéuniversitetet.
Hon är tillsvidareanställd för att jobba med detta på heltid, något hon menar är nödvändigt men ovanligt i högskolevärlden. De ämnessakkunniga bedömarna är nyckelpersoner i valideringen, men för att de ska kunna göra sin del av arbetet effektivt och rättssäkert måste någon som hon själv ansvara för att det finns strukturer och stöd för detta.
Pilotprojekt på Linnéuniversitetet
En tröskel för personer med oavslutade utländska utbildningar är att det i högskoleförordningen står att endast studenter kan komma i fråga för tillgodoräknande. Adnan, som i Syrien bara hade en termin kvar till sin kandidatexamen i företagsekonomi, måste därför först lyckas bli antagen till den svenska utbildningen i konkurrens med alla andra, för att sedan få veta vad han kan tillgodoräkna.
Linnéuniversitet har på eget initiativ tagit bort den tröskeln genom ett pilotprojekt som även erbjuder validering av kompetens till personer som inte är antagna vid lärosätet.
Adnan får därför i förväg veta att han bara har ett års studier kvar till svensk examen och kan söka direkt till de relevanta kurserna.
Astrid på kommunen får veta att hon bara är en metodkurs och en kandidatuppsats bort från en examen.
Nationell strategi kommer 2019
En annan tröskel är att bedömningar av reell kompetens och tillgodoräkningar kan vara tidskrävande men inte genererar ersättning till lärosätet. Vid Malmö högskola jobbar Mia Andersson med att utveckla processerna för bedömning och resursfrågan kommer ofta upp.
– Vi måste adressera den frågan. En del i mitt jobb nu är att se vad det faktiskt kan kosta att göra en validering och hur vi kan bygga in en ersättningsmodell i systemet.
Regeringen har gett UHR i uppdrag att utveckla en varaktig struktur för lärosätenas arbete med bedömning av reell kompetens. I uppdraget ingår en pott pengar som fördelas ut till lärosätena. Till slutet av 2019 ska Valideringsdelegationen presentera en nationell strategi.
Men än så länge har lärosätena kommit olika långt, och samordningen mellan de självständiga myndigheterna är minst sagt haltande.
Malmö högskola har länge jobbat med att bedöma reell kompetens för behörighet och inom vissa utbildningar använt alternativt urval vid antagningar, till exempel intervjuer, test och arbetsprov. Det har identifierats som ett sätt att skapa fler vägar in i högskolan och därmed som ett verktyg för att bredda rekryteringen.
Enligt UHR används alternativt urval i för liten utsträckning av lärosätena och det råder osäkerhet kring vilka möjligheterna är.
– Jag skulle önska att varje rektor går ut och säger att så här måste vi börja tänka, och sedan också ser vad det kostar, annars kommer vi inte framåt, säger Mia Andersson och fortsätter:
– Många funktioner på högskolan är inblandade så vi måste prestigelöst fråga varandra: Hur gör ni på er utbildning? Hur gör ni på er högskola? Man kan inte sitta med dessa frågor inlåsta på sina rum.
Mer fokus på integration
än på migrationens orsaker
Flyktingkrisen har lett till nya satsningar på forskning om migration och integration. Men varför migrationen uppstår hamnar ofta i skymundan för de svenska utmaningarna här och nu.
Flyktingkrisen har fått många lärosäten att bättre synliggöra sin forskning rörande migration och integration genom att samla den på särskilda temasidor. Några lärosäten har också gjort nya satsningar.
Till exempel har Uppsala universitet inrättat ett mångvetenskapligt forum för forskning om rasism och satsar 7,5 miljoner kronor på forskning inom migrationsrätt. Malmö högskola satsar 10 miljoner på ett nytt postdokprogram.
I budgetpropositionen föreslår regeringen 30 miljoner extra över tre år för forskning om migration och integration. Det är också ett av Fortes strategiska forskningsområden 2016. Tre–fyra projekt beviljas upp till 12 miljoner kronor var över sex år.
Fokus på här och nu
Vid en närmare läsning av Fortes utlysning syns dock en slagsida mot integration, berättar Pieter Bevelander, professor och föreståndare för Malmö Institute for Studies of Migration, MIM, vid Malmö högskola. Detta, menar han, är ett generellt problem i forsknings-Sverige. Fokus är på utmaningarna här och nu, medan forskningen på migrationens orsaker blir mer bortglömd.
– Det är två sidor av samma mynt och fokuserar man bara på den ena förlorar man en del av verkligheten. Man försöker integrera grupper på arbetsmarknaden utan att veta tillräckligt om de grundläggande frågorna kring varför dessa människor migrerar, säger han.
Bland andra forskningsfinansiärer kan nämnas att Kampradstiftelsen särskilt utlyst medel kring just integration av nyanlända. Riksbankens jubileumsfond, RJ, har inte gjort någon ny riktad satsning med anledning av flyktingkrisen. Däremot har man i år särskilt nämnt migration som ett av de prioriterade områdena inom programmet Europe and Global Challenges.
– Vi ser också ett ökat intresse för frågor som rör migration och flyktingar i projektansökningarna, säger Jenny Björkman, kommunikationsansvarig på RJ.
Fotnot: Universitetsläraren har bett minister Helene Hellmark Knutsson (S) kommentera frågorna som lyfts i artiklarna om integration, men har inte fått något svar.
TRE ÅSIKTER
om högskolan i en tid av migration
Caroline Sundberg, ordförande, Sveriges förenade studentkårer, SFS.
– Vi har tryckt på för att asylsökande ska kunna studera på svenska lärosäten. Vi är emot studieavgifter och vill att antalet stipendier från Svenska institutet utökas och att studenter i konfliktområden premieras så att de kan komma hit på trygg väg. Det är också viktigt med en snabb och tydlig validering av utländska utbildningsmeriter och att lärosätenas beslut är bindande.
Helena Lindholm, prorektor, Göteborgs universitet.
– Vi behöver fundera på hur lärosätena kan bli bättre på att rekrytera och integrera utländska akademiker, till exempel en lektor i litteratur eller en professor i kemi. Vi skulle behöva arbeta mer för att nå ut till den gruppen, men också skapa en typ av stödprogram, som ett introduktionsprogram till svensk akademi. Där kanske forskningsråden kan spela en roll.
Irene Sedlacek, studievägledare, Umeå universitet.
– Vårt snabbspår för lärare dröjer för att Arbetsförmedlingen inte har fått fram tillräckligt med deltagare. Om vi ska ta hand om alla sökande norr om Stockholm kan det bli väldigt långa resvägar, därför är det angeläget för oss att fundera på en distansvariant av snabbspåret. Det är viktigt att ha en positiv inställning till andra länders utbildningar, utan att för den skull ta bort kvalitetsperspektivet.
