Lina Carls Lindberg är som ombudsman på SULF placerad vid Lunds universitet, men jobbar också mot resten av södra Sverige.
– Vi har medlemmar som arbetar inom kommun, landsting och privata företag.
Det är medlemmar som tidigare har arbetat vid universitetet, oftast med tidsbegränsade anställningar, och de har fortsatt att vara medlemmar. Eller så har de en deltidsanställning vid universitetet och dessutom ett annat arbete.
Hon disputerade 2004 i historia med en avhandling om universitetskulturen, Våp eller nucka? Kvinnors högre studier och genusdiskursen 1930–1970. Efter disputationen arbetade hon som forskare, hon hade en postdoktjänst vid Lunds universitet och vikarierade som universitetslektor vid samma universitet. Hon är också utbildad gymnasielärare, men har aldrig jobbat som det. När hon blev klar med utbildningen fick hon en doktorandtjänst.
Ombudsman i Lund
Nu är hon sedan ett år tillbaka ombudsman vid SULF i Lund.
– Jag har haft ett fackligt engagemang sedan jag var doktorand och har jobbat fackligt sedan 10 år tillbaka.
Hon började jobba fackligt under doktorandtiden.
– Jag engagerade mig fackligt framförallt i doktorandernas situation. Det ledde till att jag började jobba i SULF Lunds styrelse och var ordförande i Sveriges Doktorandförening ett par år i början av 2000-talet och jag har också varit invald i SULF:s förbundsstyrelse. Jag uppskattar att arbeta tillsammans med andra i ett team för att förbättra villkoren för enskilda medlemmar och för kollektivet.
Under hennes tid som fackligt aktiv doktorand i SULF-sektionen SDF var det två frågor som dominerade.
–Vi krävde obligatorisk handledarutbildning och att finansieringen med stipendier skulle bort.
Breddat engagemang
När Lina Carls Lindberg disputerat och fick andra tjänster breddades engagemanget.
– Jag började intressera mig fackligt för tiden efter doktorsexamen och för postdok och för frågan om tidsbegränsade anställningar.
Hela tiden var Lina Carls Lindberg aktiv i SULF och hon började snart jobba i Saco-rådet.
– Då började jag förhandla och fick allt fler individärenden.
Varför blev du ombudsman?
– Jag kom till ett vägskäl, jag arbetade 50 procent som vikarierande universitetslektor och 50 procent som facklig förtroendeman. Det var svårt att få ihop allt och jag ville koncentrera mig. Mitt intresse för det fackliga tog över framför att vara kvar med dåliga anställningsvillkor vid universitetet.
Det var också lite svårt att inte leva som man lär; att själv ha osäkra villkor när vi kräver fasta anställningar.
Vilka är det viktiga frågorna?
– Den stora frågan är tidsbegränsade anställningar, vi kräver färre tidsbegränsade anställningar. Många lärare har en osäker situation, det finns personer som varit verksamma vid universitetet i 20 år utan att ha en tillsvidareanställning. Det påverkar privatlivet, ska man våga köpa lägenhet eller hus, våga skaffa barn, hur blir föräldrapengen?
Också lärarnas arbetstid är en angelägen fråga.
– Arbetsgivarna vill gärna utnyttja lärarna till så mycket undervisning som möjligt. De måste få tid till forskning och vidareutbildning. Vi jobbar också med jämställdhet, att Lunds universitet ska bli en jämställd arbetsplats.
Handledning en hjärtefråga
Doktorandfrågan är ständigt aktuell.
– En hjärtefråga för mig och andra inom SULF är obligatorisk handledarutbildning för dem som handleder doktorander. Vi har kommit långt här i Lund, nu har vi genom ett rektorsbeslut obligatorisk handledarutbildning.
Men det finns inte i hela Sverige, och det är något Lina Carls Lindberg vill jobba för.
– Det är oerhört viktigt att de som ska handleda en doktorand har genomgått en handledarutbildning. Vissa professorer som har en mängd doktorander har inte en enda poäng pedagogik. SULF har ett viktigt arbete framför sig här, att få igenom det kravet.
SULF Lund är den avdelning inom SULF som har flest medlemmar både till antal och till andel, cirka 3500 medlemmar.
Ju fler medlemmar, desto fler individärenden.
– Som lokal ombudsman tar jag emot de första samtalen från medlemmarna. Ibland kan jag lösa medlemmarnas problem själv, ibland lämnar jag över till SACO-rådet.
Hon ger mycket rådgivning.
– Det finns en stor okunskap om lagar och regler hos prefekter och andra chefer inom akademin. Om jag kan informera medlemmarna om vad som till exempel står i LAS räcker ofta den kunskapen och att de tar med den tillbaka till sin chef.
Som ombudsman förhandlar inte Lina Carls Lindberg med universitetet, det gör SACO-rådet. Hon förhandlar däremot med kommuner, landsting och privata företag inom regionen.
Frågor som oroar
Lina Carls Lindberg har granskat årets Doktorandspegel.
– Jag skulle vilja lyfta fram att på flera sätt är rapporten positiv om man jämför förra Doktorandspegeln 2003.
• Färre saknar individuell studieplan: 7 procent 2008 mot 13 procent 2003.
• Fler har doktorandanställning: 55 procent 2008 mot 51 procent 2003.
• Fler har idag biträdande handledare: Över 80 procent 2008 mot 66 procent
2003.
• Fler ger betyget bra eller mycket bra utbildning: 81 procent anser detta mot
78 procent 2003.
– Men det finns frågor som oroar mig. De är stress och den psykiska arbetsmiljön med tanke på att det fortfarande finns en hel del sjukskrivna doktorander, särskilt kvinnliga.
Speciellt oroar henne sjukskrivningarna i perspektiv av den nya sjukförsäkringsreformen.
– Enligt den ska arbetsförmågan efter sex månaders sjukskrivning prövas mot hela arbetsmarknaden.
Det kan innebära att sjukskrivna doktorander, men också lärare och forskare, tvingas från universitetet.
– Vi måste arbeta för att arbetsgivarna ska bli bättre på rehabilitering. De sjukskrivna måste fångas upp snabbt, redan när sjukintyget lämnas efter åttonde dagen måste man göra en snabb bedömning om det behövs rehabilitering. SULF har en viktig roll att bevaka att det verkligen sker.
Också förebyggande arbete är viktigt.
– Ett exempel är att Lunds universitet till hösten kommer att erbjuda doktorander stresshantering. De får tillfälle att mötas i grupp och enskilt träffa stresskonsulter, de ska fångas upp innan de går in i sjukskrivning. Den här sortens förebyggande arbete behövs över hela Sverige, men det förekommer tyvärr på få lärosäten.
Enligt Doktorandspegeln 2008 anser många doktorander att de får bristande utbildning i vetenskaplig metod och teori.
– Det är viktigt att handledarna får tid i sin tjänst så att de kan fokusera på handledningen och kunna erbjuda bättre kurser där de förmedlar sin kunskap, kommenterar hon.
Som helhet verkar doktorandernas situation ha fått ett lyft sedan 2003.
– Det ger ett kvitto på att fackligt arbete inom universitetet ger resultat och en uppmuntran att fortsätta arbeta fackligt, säger Lina Carls Lindberg.
PER-OLOF ELIASSON
