En skrift med titeln Framtiden börjar nu – Manifest för dialog om den svenska högskolan 2030 publicerades nyligen av SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund.
SUHF har tidigare formulerat manifest lagom till riksdagsvalen, den här gången ville man dock vara ute i god tid och inte som 2006 och 2010 vänta till alltför nära inpå valrörelsen.
– Sektorn är stor och framgångsrik, en del av framgångens pris är att det politiska intresset för det vi gör är stort och aktivt, säger Anders Söderholm.
– Vi har hittills haft en tendens att vara responsiva och har därför haft svårt att värja oss mot politikers i och för sig högst legitima intressen av sektorn. Tanken är nu att vi ska flytta fram positionerna och inte nöja oss med att låta debatten styras av särintressen.
Manifestets innehåll ska vara "tidlöst, men ändå fånga tidens anda, inte politiskt, men ändå kunna relateras till politik".
Man har enats om värdeord som "kompetens", "dialog" och "profilering" och vill betona akademiskt ansvar och akademisk frihet.
– Manifestet måste vara abstrakt för att alla ska kunna enas kring det, men det betyder inte att det är menlöst, försäkrar Anders Söderholm.
– Abstraktionsnivån avspeglar att lärosätena har olika förutsättningar och olika perspektiv, men att man har olika prioriteringar är inget hinder för diskussion.
Anders Söderholm har alltså lett arbetet med att ta fram manifestet, men när han nämner mer specifika frågor som kollegial styrning och New Public Management understryker han att detta är hans personliga synpunkter.
Och, enligt Söderholm, är det alltså önskvärt att lärosätenas ledningar deltar mer i pågående och laddade debatter i dessa två frågor.
– Ibland kanske det är så att universitets- och högskoleledningar undviker ämnen som vi uppfattar som besvärliga, vilket innebär att det finns problem som vi låter bli att lösa, eftersom vi tycker att diskussionerna blir för svåra, säger han.
– Forskare kan och bör kritiskt granska sådant som NPM, men vi som rektorer kan faktiskt inte ställa oss helt vid sidan om och säga att vi inte vill vara med. Resultatstyrning är ett tidens tecken som vi måste lära oss att leva med.
Detta ska inte tolkas som att Anders Söderholm vill signalera uppgivenhet:
– Enskilda forskare kan känna sin autonomi hotad, vi i ledningen måste agera så att inte hela lärosätets autonomi hotas och på så sätt garantera forskningens frihet. Vi måste vara pragmatiska, men samtidigt hitta balansen mellan akademisk byråkrati och akademisk intellektuell verksamhet. Det handlar om att ta till vara och förädla värdet av det kollegiala styret, men också se problemen som finns.
Han är givetvis inte omedveten om kritik från universitetslärare och annan personal vid universitet och högskolor, gällande ledning, anställningsformer och andra förutsättningar.
– Vi måste också vara en attraktiv arbetsgivare, inte bara leverera studenter till andra arbetsgivare och det viktigaste i sammanhanget är att vi skapar ett system med tydliga karriärvägar.
Näringslivets företrädare tillhör dem som visar ett offensivt intresse för universitet och högskolor, med förväntningar och krav på utbildningar som motsvarar företagens efterfrågan på arbetskraft.
– Lärosätena kan bli bättre på att hantera den matchningsproblematik som finns, lärosäten kan se över sina utbildningsportföljer men har också ett intresse av att utforma de utbildningar som svarar mot framtida behov. Vi behöver bjuda in olika parter och presentera utbildningarna, inte bara för arbetsgivare, utan också för blivande studenter.
Relaterat till manifestet kommer SUHF att under Almedalsveckan presentera en antologi där ett antal författare ger sin personliga syn på sektorsfrågorna.
Man planerar också seminarier och andra aktiviteter, självfallet intensifierat inför valet 2014, men SUHF vill framför allt se att politikernas intresse för sektorn resulterar i breda, partiöverskridande överenskommelser för att ge sektorn mer långsiktiga förutsättningar.
MARIELOUISE SAMUELSSON
Universitetsläraren nr 8-13
