Belöna kontakter mellan forskning och samhälle!

Nu har utbildningsminister Jan Björklund presenterat regeringens omfattande förslag till ny forsknings- och innovationspolitik. Inför propositionen har många påpekat vikten av att forskningen ska kopplas till det omgivande samhället. Det genomsyrar också det färdiga förslaget, något som är både glädjande och nödvändigt eftersom kunskapsutbyte och dialog mellan forskning och samhälle bidrar till Sveriges utveckling. Det gynnar forskningen och är en förutsättning för ett folkligt stöd för att stora resurser satsas på forskning. I Forsknings- och innovationspropositionen avsätts 60 av totalt 4 000 miljoner kronor för ”resursfördelning efter bedömning av kvalitet och prestation i samverkan med det omgivande samhället”. Samverkan föreslås också vägas in i den nya modell för fördelning av medel till forskning som Vetenskapsrådet ska få konstruera. Det är båda bra förslag som tydligt premierar samverkan, men det är viktigt att de utformas brett och inkluderande. När propositionens fina ord om samverkan ska omsättas i handling ser det annars helt annorlunda ut. Då har perspektiven blivit snävare och samverkan avgränsas i prinicip till att handla om den del som syftar till att utveckla nya produkter och tjänster. Men samverkan är så mycket mer och därför efterlyser vi ett bredare perspektiv. Samverkan är själva kunskapsflödet och dialogen mellan forskningen och samhället i stort. Det är till exempel forskare som inspirerar skolelever. Det är institutioner som ordnar seminarier för allmänheten. Det är forskningsledare som deltar i samhällsdebatten. Det är nydisputerade doktorer som skriver populärvetenskapliga böcker baserade på sina avhandlingar. Det är forskare som medverkar i massmedierna. När nya forskningsrön når ut i samhället ökar vår förmåga att fatta rationella beslut. Men forskare som aktivt samverkar med samhället kommer också själva att gynnas. Den som publicerats populärvetenskapligt får normalt större forskningsanslag och gör snabbare karriär. Forskningen i sig blir ofta också bättre när forskarna får nya idéer, perspektiv och kunskaper från det omgivande samhället. Det bidrar i sin tur till att forskningen blir mer relevant för samhället − en i sanning positiv spiral. Det finns många typer av samverkan som behöver synliggöras och belönas om forskningen ska kunna nå sin fulla potential. Vi vill att en betydligt större del av resurserna avsätts för att uppmärksamma dem som på olika sätt populariserar och gör nyvunnnen kunskap tillgänglig. Det skulle stärka forskningen och utveckla Sverige såväl ekonomiskt som demokratiskt och kulturellt. Genom ett bredare perspektiv på utbyte mellan forskning och samhället i stort gynnas Sverige som kunskapsnation. CISSI ASKWALL, Generalsekreterare Vetenskap & Allmänhet PATRIK HADENIUS, Chefredaktör Forskning & Framsteg, Språktidningen och Modern Psykologi