Lärosätena löser den ekvationen på olika sätt. Det kan handla om större studentgrupper eller mindre tid för lärarledd undervisning. Och eftersom det har varit höga kostnader de senaste åren drar lärosätena ner och vissa säger upp personal, samtidigt som antalet studenter ökar.
Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF, påpekar att olika regeringar har gjort olika satsningar, så även Tidöregeringen. Den har bland annat satsat på ingenjörsutbildningarna, en satsning som enligt henne dämpade fallet lite grann, men bara som en kort paus. Trots satsningen, understryker hon, skulle ersättningsbeloppen för naturvetenskap och teknik behöva öka med mer än 60 procent för att ligga i nivå med när resurstilldelningssystemet infördes för drygt 30 år sedan. Tidigare kunde utbildningarna ha betydligt mer kontakt med företag, åka på studiebesök och göra fler laborationer.
– I stället blir det mer och mer teoretiskt och mer ytligt när man inte hinner gå på djupet och det påverkar kvaliteten, menar Karin Åmossa.
”Nyligen kom en rapport från Arbetsmiljöverket som visar att forskare och universitetslärare hör till de grupper där flest säger att de alltid jobbar för mycket.”
Samtidigt, påpekar hon, och hänvisar till internationella mätningar som Education at a Glance, så står sig svensk högre utbildning väl i jämförelse med andra länder.
– Men det beror i mångt och mycket på att lärarna jobbar gratis. Nyligen kom en rapport från Arbetsmiljöverket som visar att forskare och universitetslärare hör till de grupper där flest säger att de alltid jobbar för mycket. Det gör också att det blir mindre attraktivt att gå in i yrket när man vet att man kommer att jobba mycket. Ska man göra karriär får man jobba väldigt mycket vid sidan om. Då blir det mer av ett kall än ett yrke, säger Karin Åmossa.
Karin Åmossa
Samhällspolitisk chef, SULF Susanne Kronholm
Hon menar att produktivitetsavdraget är en stor bov i dramat, en bov som har gjort att staten tar tillbaka en till två procent av uppräkningarna som gäller lönedelen i pris- och löneomräkningen. SULF har länge krävt att avdraget ska tas bort och gör det även nu i samband med rapporten. För att värdesäkra finansieringen av högre utbildning. Karin Åmossa konstaterar att man inte har fått gehör för sitt krav men hon hoppas att frågan nu ska få nytt liv, inte minst med tanke på att Universitetslärarens valundersökning visade att fem av de åtta riksdagspartierna vill ta bort produktivitetsavdraget. Dock understryker hon att det skulle förvåna henne om produktivitetsavdraget blir en stor fråga framöver.
SULF har ytterligare två förslag. Det ena handlar om att finansieringen av högre utbildning värdesäkras och att ersättningen per student höjs för att kompensera för tidigare urholkning. SULF menar också att det är nödvändigt att andelen basanslag till forskning i statsbudgeten höjs, för att på så sätt säkra forskningsanknytning.
”Kommer man då att minska antalet lärare i takt med minskat antal studenter, för att kompensera för andra kostnadshöjningar?”
När det kommer till ersättningsbeloppen tror Karin Åmossa att det finns en möjlighet att man höjer, men att regeringen i så fall samtidigt kommer att dra ner på antalet studenter.
– Jag tror inte att de höjer takbeloppen, den totala finansieringen. Då är frågan vad lärosätena kommer att göra. Kommer man då att minska antalet lärare i takt med minskat antal studenter, för att kompensera för andra kostnadshöjningar? undrar Karin Åmossa.
Vad gäller basanslagen är hon skeptisk trots att alla partier säger att de vill höja dem, men i slutändan handlar det ändå om kronor och ören. Karin Åmossa konstaterar att lärosätenas ekonomi är en balansakt. Av deras intäkter för forskning och utbildning på forskarnivå kommer drygt 40 procent i form av direkta anslag från regeringen, men majoriteten kommer från externa källor som statliga forskningsråd men också från många andra håll.
– Många av de externa anslagen kräver motprestationer från lärosätena i form av medfinansiering och de pengarna måste man ta från basanslagen. Är basanslagens andel för låg, då har lärosätena ganska lite handlingsutrymme. Så det måste finnas fria medel för lärosäten att disponera. Det handlar om att garantera sambandet mellan utbildning och forskning. Lärarna behöver ha tid för forskning i tjänsten för att kunna förmedla den senaste forskningen till studenterna, säger Karin Åmossa.
