– För oss är det här inte bara något på nyheterna, det är vårt liv. Under åren har vi levt utan att veta vad som kommer att hända härnäst.
Det sa Vida Mehrannia, gift med Ahmadreza Djalali, när hon höll ett känsloladdat tal vid ett seminarium på Karolinska institutet den 15 april. Seminariet anordnades med anledning av tioårsdagen av fängslandet av den svensk-iranske forskaren och läkaren Ahmadreza Djalali, som vid tillfället befann sig i Iran för att föreläsa i sitt ämne katastrofmedicin. Året därpå dömdes han till döden, anklagad för att vara spion åt Israel. Rättegången anses internationellt vara en rättsskandal.
Vida Mehrannia närvarade vid seminariet tillsammans med parets dotter, som liksom sin lillebror växt upp utan pappan, under hans tid i Evinfängelset. Det 70-tal personer som samlats applåderade när KI:s rektor Annika Östman Wernerson berättade att dottern nyligen slutfört sin läkarutbildning.
Vida Mehrannia tackade alla som kommit till seminariet.
– Tänk på Ahmadreza, inte bara som ett fall bland andra, utan som människa, som forskare, som kollega, som pappa. Så länge folk pratar om hans situation, är han inte ensam, sa hon.
I panelsamtalet som följde sa Dan Larhammar, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, att forskarnas roll är att kunna beskriva fakta och öka kunskapen. Och när det krockar med politiska ideologier blir forskarna farliga för makthavare. Han sa också att det är svårt att påverka länder som Iran.
– Det är inte lätt att nå fram. Inom Akademiernas kommitté för mänskliga rättigheter har vi riktat skrivelser till makthavare för länder som har fängslat och förtryckt forskare, vi får sällan svar eller möjligen svar med artighetsfraser. Men det händer inte så mycket, sa Dan Larhammar.
”Hur många gånger kan man kalla upp Irans ambassadör?”
Martin Bergö, prorektor, Karolinska institutet
Karolinska institutets prorektor Martin Bergö berättade att KI bland annat skrivit debattartiklar och brev och samarbetar med Scholars at Risk för att stötta Djalali.
– Vi gör allt vi kan men uppenbarligen räcker det inte. Och vad politikerna gör räcker inte heller. Hur många gånger kan man kalla upp Irans ambassadör? undrade Martin Berg och efterlyste nya förhandlingspositioner.
– Nu när det är krig på gång kan jag tänka mig att det uppstår situationer där vi faktiskt kan förhandla med något konkret. De behöver Sveriges hjälp, vad kan vi erbjuda?
Även Lars Adaktusson, journalist och politiker för Kristdemokraterna, var kritisk mot den politiska diplomatin i fallet Ahmadreza Djalali.
– Ända från början och framåt så har det tyvärr funnits ett bristande intresse från den diplomatiska sidan, från utrikesdepartementet, från de sittande svenska regeringarna när det gäller att med engagemang och kraft engagera sig och gå in i det här fallet.
”Ända från början och framåt så har det tyvärr funnits ett bristande intresse från den diplomatiska sidan.”
Lars Adaktusson, journalist och politiker (KD)
Lars Adaktusson sa att det gjorts försök att få bland annat amerikansk hjälp.
– Men jag måste säga tyvärr att det har strandat i Stockholm. Det har strandat på skrivborden eller i skrivbordslådorna på UD.
Maja Åberg från Amnesty Sverige höll med om att Sverige hade kunnat göra mer på ett tidigt stadium.
– Om man hade haft en bättre strategi då och gjort mer och intensifierat arbetet, då hade vi inte behövt sitta här i dag. Och jag kommer ihåg hur otroligt lång tid det tog innan utrikesdepartementet ens gick med på att träffa Vida. Bara det var en enorm tröskel att komma över.
”Vi vet inte vad som görs, vi får inte reda på det. Då är risken att det görs lite. Eller kanske ingenting.”
Maja Åberg, Amnesty Sverige
Maja Åberg resonerade också om uttrycket ”tyst diplomati” som regeringen hänvisar till i arbetet med att få Djalali frigiven.
– Det behöver inte vara något fel på tyst diplomati men det går inte att utvärdera från ett utomstående perspektiv. Vi vet inte vad som görs, vi får inte reda på det. Då är risken att det görs lite. Eller kanske ingenting. Och när man inte ser resultat så blir det lätt att man tänker att det inte har gjorts tillräckligt mycket, sa Maja Åberg.
Hon instämde i Lars Adaktussons kritik mot Sveriges agerande.
– Vi har kontakt med kollegor i andra länder, i Belgien och Italien där Ahmadreza också var aktiv, där hans forskarkollegor och Amnesty har kampanjat. Flera andra länders representanter har upplevt Sverige som en bromskloss i sammanhanget, sa Maja Åberg.
Akademiskt utbyte mellan Sverige och Iran var en annan fråga som Lars Adaktusson tog upp.
– Jag förstår själva grundtanken med forskningssamarbete, även med länder som inte är demokratier. Vikten av det är en dialog, kunskapsutbyte och allt detta. Men här handlar det om en av världens mest ondskefulla regimer, som inte bara mördar sitt eget folk, utan som destabiliserar en hel region.
Lars Adaktusson efterlyste tydligare gränser för akademiskt samarbete med Iran.
– Jag är ledsen att säga det, men jag tycker i den mån det nu förekommer, att det här samarbetet inte borde existera under nuvarande omständigheter. Jag säger det med frimodighet, jag är beredd att få mothugg, men som engagerad i mänskliga rättigheter är det svårt att förstå.
Visst mothugg fick Adaktusson av Martin Bergö, som sa att KI håller på att ta fram verktyg tillsammans med andra lärosäten i Sverige för att kunna göra riskbedömningar.
– Jag vet inte hur många iranska studenter vi tar emot, men universitetsövergripande samarbete, det har vi inte. Men att ta emot en student från ett sådant här område, som kommer till Sverige, spenderar ett år, får ta del av våra värderingar och vårt samhälle – det finns inte mycket som är mer demokratibyggande än ett sådant utbyte, sa Martin Bergö.
Universitetsläraren har sökt utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M). UD:s presstjänst avböjer intervju och skriver i ett mejl:
”Arbetet för att få Ahmadreza Djalali fri fortsätter med full kraft. Sveriges krav kvarstår, om att Iran omedelbart ska frige Ahmadreza Djalali av humanitära skäl så att han kan återförenas med sin familj. De åtgärder och kontakter som bedöms vara det bästa för fallet kommer fortsatt att vidtas. Vi går inte in på närmare detaljer om regeringens arbete med Ahmedreza Djalalis fall då detta riskerar att förvärra hans situation.”
