Den successiva urholkningen av anslagen, inflationen, utfasningen av tillskott under pandemin och i vissa fall färre studenter har skapat en ny ekonomisk verklighet för lärosätena.
– Det är flera lärosäten som behöver arbeta med att sänka kostnader alternativt höja intäkterna för att få bättre balans i ekonomin, säger Per Ragnarsson, ordförande för SUHF:s expertgrupp för ekonomi och biträdande universitetsdirektör vid Umeå universitet.
Per Ragnarsson
Ordförande, SUHF:s expertgrupp
Han framhåller att det framför allt är kostnadsutvecklingen som påverkar det ekonomiska läget.
– Tittar vi på helheten så hade vi inom universitet och högskolor 383 500 studenter höstterminen 2023, och det var en ökning jämfört med föregående år och nära toppen under pandemiåren. Vi ser även ett ökat söktryck det här året, även om det inte finns några färdiga siffror för exakt hur många studenter det blir år 2024.
Lärosätenas stora utgiftsposter är lokal- respektive personalkostnader.
– De allra flesta universitet och högskolor har över 60 procent personalandel av totala kostnader. Det är klart att man då ser på hur man kan minska kostnaderna för personalen.
Många lärosäten undersöker också hur man kan minska utgifterna för lokaler, bland annat eftersom hyreskostnaderna ökat markant de senaste åren.
– Men det tar lite längre tid att minska lokalkostnader, framför allt jämfört med att minska tillfälliga anställningar. Men det är många som kikar på lokaler också.
Per Ragnarsson påpekar också att regeringen kommer att reducera lärosätenas takbelopp, det vill säga ramen för hur mycket grundutbildning de kan bedriva.
Ramen kommer att sänkas med 100 miljoner år 2025, 200 miljoner 2026 och 250 miljoner 2027.
– Vi kommer helt enkelt att kunna utbilda lite färre helårsstudenter och det är förstås negativt.
Per Ragnarsson är ändå optimistisk inför framtiden.
– Dels så ser vi att inflationen har vikit av, så det ger inte ger samma kostnadsutveckling. Framför allt ökar inte hyreskostnaderna så mycket, men även andra kostnadsökningar dämpas.
Han ser också positivt på den forsknings- och innovationsproposition som kommer senare i höst och påpekar att signalen är att det kommer mer anslag till universitet och högskolor. Han ser också tecken på att det kommer fördelas mer pengar till de statliga forskningsråden, vilket i sin tur kommer att påverka universitet och högskolor.
– Självklart behöver vi också jobba med att ha bra balans mellan intäkter och kostnader. Men jag hoppas att det inte blir en början på att vi måste effektivisera verksamheten varje år, säger Per Ragnarsson.
Uppsala universitet tillhör de lärosäten som drabbats av kostnadsökningarna.
– Vi brottas med lite tuffare ekonomiska förutsättningar än vad vi är vana vid, vilket slår lite olika över universitetet. På det sättet kan man väl säga att det är ett annat ekonomiskt läge. Men vi befinner oss inte alls i någon krissituation, säger Daniel Gillberg, planeringsdirektör i Uppsala.
Daniel Gillberg
Planeringsdirektör, Uppsala universitet
Han tittar på pengaflödet i stort på universitetet.
– De signaler jag får är att det finns verksamheter inom UU som har det trångt i ekonomin, särskilt inom utbildningen. Har man mycket utbildning på en institution så är det generellt tuffare än om man har mycket externt finansierad forskning.
Kostnadsökningarna slår alltså hårdast mot utbildningen, säger Daniel Gillberg.
– Där finns det inga externa medel som man kan kompensera med, utan kostnaderna slår igenom direkt.
Han menar att den övertalighet som finns i Uppsala mer eller mindre är sådan som kontinuerligt uppstår på olika ställen i verksamheten vid ett stort universitet.
– Vi har sett en liten trend att övertaligheten har ökat. Övertaligheten nu är drygt 40 personer för 2024 och det gäller huvudsakligen externfinansierade forskare och de har alltid levt under mer osäkra förhållanden.
Daniel Gillberg påpekar att lärosätena har gått igenom en period med svåra planeringsförutsättningar inom utbildningen, med många tillfälliga och riktade satsningar.
– Regeringen gjorde under covid flera tillfälliga satsningar. Dessa avslutas nu i omgångar, vilket på institutionsnivå kan uppfattas som besparingar även om vi känt till förutsättningarna hela tiden. Det är en mycket svår uppgift att bygga upp verksamhet för att sedan behöva avsluta den några år senare.
Men han är positiv inför den närmaste framtiden.
– Nu kommer forskningsproppen och den kommer med nya pengar. Så vi räknar med att växa de kommande åren. Där är vi väldigt förhoppningsfulla. Men glappet mellan forskning och utbildning som vi har pratat om så länge, det fortsätter också. Forskningen blir allt starkare och utbildningen får det tuffare och tuffare, säger Daniel Gillberg.
Marielle Nakunzi, chef för enheten profession och villkor på SULF, är oroad för hur lärosätenas ekonomiska svårigheter påverkar arbetsmiljön och i förlängningen kvalitén på utbildningarna.
– Jag tror det finns risk att ekonomin kommer bli sämre innan den blir bättre.
Marielle Nakunzi
Chef för enhet profession och villkor, SULF
Hon säger att SULF tittar på hur den konkreta arbetsmiljön ser ut för medlemmarna. – Minst lika många studenter ska gå på högskolor och universitet jämfört med tidigare, men det blir färre universitetslärare som undervisar dem. Färre ska alltså göra mer. I besparingarna riskerar också forskningstid försvinna varvid anknytningen mellan forskning och undervisning blir tunnare. Vad betyder det för kvalitén i undervisningen?
