Bakom en av de mindre scenerna på Way Out West i Göteborg sitter klimatforskaren Johan Rockström på en grön metallstol. Han ser ut som han brukar. Håret är kort och ljust, glasögonen är på, liksom den blå skjortan som han har knäppt hela vägen upp. Skjortan är nerstoppad i jeansen. Han har precis samtalat med komikern och programledaren Messiah Hallberg under rubriken Too Hot To Ignore och ska snart träffa sin dotter på festivalområdet. Luften är ljudtjock av olika typer av musik och ett sorl som bara en park där runt 30 000 människor håller till samtidigt, kan skapa.
– Jag tycker att det är viktigt att vi akademiker både vågar och tar oss tid för den här typen av samtal. Det är viktigt att finnas i sådana här sammanhang, musik, men också idrott, all form av kultur. Vi gör det för lite. Det som styr karriärvägar är att man skriver och granskar vetenskapliga artiklar och undervisar. Och så söker man finansiering för forskningsprojekt. Det är det som är the bread and butter för en akademiker, säger Johan Rockström och fortsätter:
– Visst föreläser vi men på vetenskapliga konferenser eller för näringslivet eller politiker. Då hamnar den här typen av kulturella events längst ner på listan. Det är den ena förklaringen. Den andra förklaringen är att många känner visst obehag. Det är en annan typ av samtal, man förväntas vara lite rapp. Som akademiker är man inte så van vid att ge snabba, rundare svar. Man använder både hängslen och livrem i sina svar vilket ofta är viktigt. Bara i samtalet nyss vet jag att jag tog risker. Som någon där ute kan ha spelat in, lagt ut det på nätet och sagt att så enkelt kan man inte uttrycka sig. Formatet är sådant att man inte kan sitta och ge standardavvikelser på allting, menar Johan Rockström som är van vid att utsätta sig för den här typen av sammanhang.
Han menar att han och andra rutinerade forskare har ett ansvar att förklara för nya, yngre forskare hur viktigt det är att träna på att finnas exempelvis här, utanför den akademiska världen. I förlängningen gör det dem bättre på sin kärnverksamhet, menar Johan Rockström. Han lägger till att det heller inte är så ofta akademiker blir inbjudna. Det krävs helt enkelt två för att det ska bli en tango.
Under festivalen ser man inte mycket av hur Slottsskogen brukar se ut. I stället är området fullt av tillfälliga scener, teknisk utrustning, avspärrningar, matvagnar och tält. Sponsorerna är också ytterst synliga. Programpunkterna på samtalsscenen, Slottsskogsteatern, presenteras av Storytel och det är också det företaget som står för de hörlurar som alla åhörare får använda för att kunna ta del av samtalen som döpts till WOW Talks och Greentopia Talks.
– Det är viktigt som akademiker att man inte gör misstagen som gör att det uppfattas som om man tar någons parti. Det är en av de viktigaste sakerna vi har, att vara en trovärdig, oberoende röst, menar Johan Rockström apropå regnet av varumärken på området och i festivalens kommunikation utåt.
Han är väl medveten om att det finns en risk att samtal med forskare om klimat och hållbarhet bara blir en punkt bland alla, att åhörarna efteråt summerar festivalen med att ”Nick Cave var bra, Jehnny Beth likaså. Och just det, Johan Rockström också!”. Men han tycker att man måste se det som positivt att frågorna normaliseras, att det i sig är ett steg i rätt riktning. Annars stannar frågorna kvar på något miljödepartement eller Naturvårdsverket. Det måste bli mainstream.
Med åren har Johan Rockström kommit att, som han säger det, ta den här typen av uppdrag mer och mer på allvar och försöker ställa upp, när tiden tillåter. Det handlar också om att få ut budskapet eller budskapen. Han berättar om arbetet med en dokumentär med kändisar, och om hur till exempel Peter Gabriel och Billie Eilish är viktiga i arbetet med att basunera ut att ”enough is enough”. Till exempel talade Johan Rockström i samband med ett event som hölls när Billie Eilish gjorde en stor konsert i Berlin. Det blir ett redskap, ett sätt att påverka mer och fler.
Plate är ett forskningscentrum för resilienta, miljömässigt hållbara och hälsosamma måltider, och koordineras av Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet. Under festivalen anordnar Plate bland annat en workshop, Plate Out West, tillsammans med Göteborg & Co, Göteborgs stads eget eventbolag och festivalen. På plats är folk som på ett eller annat sätt ingår i livsmedelsbranschen. Hur ska alla inblandade kunna forma framtidens måltider, där hållbarhet, hälsa och beredskap går hand i hand? Känslan i konferensrummet i stadsdelen Gårda i centrala Göteborg är en helt annan än den i trängseln på festivalen, men allt hör ihop.
Line Gordon leder Stockholm Resilience Centre och tog över efter just Johan Rockström när han lämnade för att bli chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research. Line Gordon konstaterar att redan när man startade, med finansiering av Mistra, var samverkan med det omkringliggande samhället en viktig del av uppdraget.
– Vi har alltid velat hitta sätt att samverka på och föra ut vår forskning. Vi behöver kommunicera på många olika sätt. Och vi behöver prata med folk på olika sätt. Där har kulturen en viktig roll i att vara en brygga mellan våra torra analyser och hur det kan uppfattas i samhället. Men även i vår forskning kan det vara en viktig del av att förstå och tolka omvärlden på olika sätt, säger Line Gordon och lägger till att tyngden är på forskningen men att samverkan är viktig för centret och för Plate som är ett center inom centret så att säga.
Det är nu bandet Bob hund kommer in i bilden. Plate har länge samarbetat med Live Green som jobbar med grönare festivaler och efter många om och men nappade sångaren Thomas Öberg och de andra på att göra något ”för att lämna musikbranschen 1,5 grader coolare”. När bandet skulle göra sin avskedsturné förra året öppnade sig dörren för det första så kallade Plate-labbet: I stället för Bob hund: Matvagn. Syftet med labbet, experimentet, var att testa hur två rätter utformade enligt Plate-principerna med fokus på miljö, hälsa och beredskap, som serverades i matvagnen, skulle gå hem i en kommersiell och snabbrörlig matmiljö. Matvagnen användes tre gånger under sommaren 2025, under Way Out West, på Medborgarplatsen i Stockholm och på Zinkensdamm i samband med Bob hunds allra sista spelning (”den sista med kravallstaket” i alla fall). I sin labbrapport, i sin bedömning av miljö- och näringsprinciperna, konstaterar Plate att de två rätterna ”presterar avsevärt bättre än typisk festivalmat på nästan samtliga parametrar. Det handlar om ett lägre klimatavtryck, högre andel ekologiska ingredienser och ett näringsinnehåll mer i linje med rekommendationerna. Däremot var salthalten för hög i samtliga rätter, även i 1 Falafel-ish och 1 lösning och Låt mig tala till punk-gryta!!!, som rätterna på Bob hund-vis döpts till.
Per Olsson, forskare i Plate och vice forskningschef vid Stockholm Resilience Centre, är född och uppvuxen i Arvika och har alltid varit musikintresserad. För tio–tolv år sedan insåg han att han saknade musikvärlden och bestämde sig för att se vad som händer om man försöker få ihop de två världarna. Samarbeten med Way Out West, författaren Andri Snaer Magnusson, folkmusikartisten Sara Parkman, Bob hund och Kronoskvartetten, är något av det som har hänt. Det kan handla om att rikta strålkastarljuset mot kärnvapennedrustning, om förlusten av arter, om hur även språket måste ställas om när samhället måste ställas om. Det är Per Olssons sätt att interagera med samhället.
– När vi på Stockholm Resilience Centre har ordnat möten, eller haft konferenser så har kulturen och konsten alltid varit med. Men nu blir det ännu mer substantiellt. Vi jobbar ut mot samhället, civilsamhället, offentliga sektorn, privata sektorn. I det arbetet ingår det här, säger Per Olsson.
Visst är det en utmaning att få finansiering för den här typen av transdisciplinära samarbeten men han menar att det har blivit mycket bättre med åren, jämfört med när han började för 30 år sedan. Han poängterar att det alltid, oavsett vilket samarbete det handlar om, gäller att sätta upp principer tillsammans. Vilka regler eller principer ska gälla för att guida samarbetet, hur ska vi prata med och lyssna på varandra? Hur hanterar vi konflikter?
– Då kan man alltid referera till dessa regler och principer för att hantera det som kommer upp under arbetets gång. Sedan har man förstås sin egen kompass och integritet. Du har rätt att säga att det här sammanhanget eller samarbetet inte funkar för mig, förklarar Per Olsson.
Självklart måste det finnas någon typ av kärlek och respekt gentemot, som i det här fallet artister som Bob hund och Sara Parkman. Men, understryker han, det är inte heller fel med lite skav. Det måste gå att komma från olika håll när man samarbetar kring omställning.
– Vi tror på skavet. Om man håller på med omställning och det inte finns något skav, då är det nog troligtvis så att man inte håller på med omställning utan med anpassning, säger Per Olsson.
