Regeringen har initierat en utredning av den nuvarande etikprövningslagen, som fokuserar på hur känsliga personuppgifter kan skyddas på bästa sätt samtidigt som viktig forskning möjliggörs. Utredningen kommer i rätt tid och svarar mot ett djupt känt behov bland svenska forskare, inklusive doktorander. Som företrädare för doktorander, och själva doktorander, vill vi dock betona att personuppgiftsskydd enbart är en av de utmaningar som den nuvarande lagstiftningen innebär för att doktorander ska kunna bedriva högkvalitativ forskning.
Meryem Saad
Vice ordförande Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att detta är en betydande andel av svensk forskning – 2015 stod doktorander för ungefär en tredjedel av all universitetsforskning i Sverige.
Karl Kilbo Edlund
Ledamot Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté
Därför vill vi lyfta fram fem kärnfrågor utöver frågan om känsliga uppgifter, som vi hoppas att utredningen och framtida policyförändringar inom forskningsetiken kommer att ta hänsyn till:
- Väntetiden för att få ett etiskt godkännande är lång. Även om det är förståeligt orsakar det problem för doktorander och postdoktorer som har korta kontrakt och färre möjligheter att anpassa sina scheman än mer seniora kollegor. För doktorander inom STEM-områdena är detta mindre problematiskt, eftersom de normalt ingår i ett stort projekt och godkännande därför kan sökas redan innan doktoranden har anställts. Doktorander inom de flesta andra områden ansöker däremot om sin tjänst med ett eget projektförslag. Att kräva att dessa doktorander ska söka etiskt godkännande för sina studier i förväg är omöjligt. Enligt det nuvarande systemet måste dessa doktorander i stället ansöka om etiskt godkännande först efter att de har tillträtt sin tjänst, vilket tar upp betydande och värdefull tid tidigt i deras forskarutbildning.
- Att sammanställa en detaljerad etikansökan i början av ett forskningsprojekt begränsar möjligheterna att utveckla projektet under gång, vilket särskilt är ett hinder för doktorander. Med undantag för forskning som utförs inom förspecificerade prövningar eller experiment är den mesta forskningen i grunden utforskande. Forskare kan och bör lägga till eller ändra forskningsfrågor och metoder allteftersom ny information blir tillgänglig och måste också kunna anpassa sig till oförutsedda praktiska problem och begränsningar. Detta gäller särskilt för doktorandforskning som också är en lärprocess, där den huvudsakliga forskaren, doktoranden, inte rimligen kan förväntas förutse alla förändringar och problem längs vägen.
- De nuvarande formulären för etiskt godkännande är anpassade till interventionistisk medicinsk forskning. Detta är visserligen logiskt eftersom det är den forskning som traditionellt och fortfarande är mest förknippad med etiska problem, men den mesta forskning som utförs i Sverige, och mestadels av doktorander, är i stället observationsstudier. Många är småskaliga forskningsprojekt som använder kvalitativa metoder, vilket det nuvarande systemet är ännu mindre anpassat till. En förändring av detta skulle också kunna förkorta väntetiderna, till exempel genom ett separat spår som skulle möjliggöra snabbare hantering av mindre etiskt komplexa studier.
- Som rättsfall har visat på senare tid, mest omtalat vid avhandlingsarbeten vid Lunds universitet respektive Örebro universitet, är det mycket oklart vem som är juridiskt ansvarig för det etiska godkännandet av forskningen när den utförs av doktorander. Om forskning oavsiktligt utförs utan vederbörligt etiskt godkännande, eller om den går utöver vad som ursprungligen godkändes, vem står då för de rättsliga konsekvenserna? Och vilka konsekvenser är proportionerliga? Även om man bortser från det juridiska ansvaret kan ett sådant slag få allvarliga konsekvenser för en forskare i början av sin karriär.
- Rädslan för rättsliga åtgärder har fått många universitet att kräva särskilda kontroller av etiska godkännanden för doktorandprojekt, vilket ofta genomförs genom individuella studieplaner (ISP), halvtids- eller licentiatseminarier och granskning före försvaret. Även om alla dessa åtgärder är sunda och rimliga, skapar de tillsammans en miljö med ökad ”etikångest” kring doktorandutbildningen, där doktorander hålls emot en artificiellt och onödigt hög standard för etiska teknikaliteter, vilket flyttar fokus bort från både doktorandforskningen och viktiga etiska reflektioner. Detta återspeglas också i många doktorandkurser i forskningsetik som nästan uteslutande fokuserar på teknikaliteterna i ansökan om etiskt tillstånd, samtidigt som svåra etiska diskussionsfrågor förbises.
Ovanstående frågor hoppas vi kommer att beaktas i utvecklingen av det forskningsetiska systemet, däribland den pågående statliga utredningen. Frågan om vilka uppgifter som är känsliga och hur de bör omfattas av den forskningsetiska lagstiftningen är central, men för att på allvar förbättra möjligheterna för en stor del av den svenska forskningen måste vi bemöta även de ovanstående frågorna.
Den nuvarande etiska lagstiftningen skapar onödig oro bland svenska forskare, särskilt bland yngre forskare, och vi tror att de ovanstående frågorna kommer att vara avgörande för att uppnå och upprätthålla långsiktig forskningsexcellens.
Meryem Saadi, vice ordförande Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté
Karl Kilbo Edlund, ledamot Sveriges förenade studentkårers doktorandkommitté
