I en osignerad ledare i den vetenskapliga tidskriften Nature 6 september 2016 fick Karolinska institutet (KI) beröm för sin exemplariska hantering av Macchiarini-skandalen.
Nature förutspådde att den biomedicinska världen snart kommer att förlåta KI för detta enstaka felsteg (”slip”).
Hur det blivit med den i ett tidigt skede förutskickade förlåtelsen kan man låta vara osagt, men när snart sju år gått efter att Bosse Lindquists dokumentär Experimenten sändes (januari 2016) är skandalen åtminstone inte glömd.
Vid årsskiftet släpper Netflix en brittiskproducerad dokumentär om det som hände, amerikanska tv-bolaget ABC har redan sänt det avsnitt av true-crime-serien ”The Con” där kirurgen Paolo Macchiarini personifierar de bedragare som framgångsrikt lyckas dupera sin omvärld, trots att varningsklockorna ringt eftersom det de ägnar sig åt uppenbart är för bra för att vara sant.
Två tidigare KI-rektorer, Harriet Wallberg och Karin Dahlman-Wright, har skrivit böcker om det som hänt, en av dessa (Wallbergs När lögnen blir sanning) gavs ut 2019.
Karin Dahlman Wrights bok: I ärlighetens namn – min resa genom Karolinska Institutets värsta kris är ännu inte utgiven, men enligt uppgift i princip färdigskriven. Den lanserades för utgivning 2020 och har sedan dess funnits på nätbokhandlarnas säljsidor, försedd med ett sammanfattande ”smakprov” ur innehållet.
Utredning med felaktigheter
Till genren Macchiarini-litteratur kan också räknas den så kallade Heckscher-utredningen som i likhet med Natures ledare presenterades i början av september 2016.
Heckscher-utredningen innehåller felaktigheter, vilket nuvarande KI-ledning flera gånger sagt sig vara medveten om, men det har aldrig varit aktuellt att göra ett omtag, med en ny oberoende utredning.
De som uppmärksammar bristerna, vilket bland andra Universitetsläraren och Dagens Eko har gjort, får veta att detta inte längre är KI:s bord och ansvar.
Om det kommer kritik från forskarvärlden (läs Harriet Wallberg och de så kallade visselblåsarna) avfärdas dessa som hämndlystna och konspiratoriska, vilket Mikael Odenberg uttryckte när han var styrelseordförande för KI.
Vid sidan av böcker, utredningar och KI:s ymniga produktion av etikdokument och åtgärdskataloger, det sistnämnda givetvis i vällovligt syfte för att ”städa upp” det som möjliggjorde Macchiarinis omnipotenta härjningståg, pågår den legala hanteringen.
Prövas i hovrätten
Hösten 2023, alltså om ett år, aktualiseras åter de legala aspekterna av Macchiarini-skandalen då Svea hovrätt tar upp de överklaganden som kommit från både åklagare och försvar efter domen i Solna tingsrätt i somras. Macchiarini dömdes villkorligt för vållande till kroppsskada, försvaret hävdar ”nödvärn” vilket åklagaren går emot.
– Det är självfallet bra att saken prövas i ännu en instans, men samtidigt bidrar en utdragen process till att fallet bleknar, att det blir ännu svårare att klargöra det som egentligen hände och var ansvaret låg.
Det menar Karl-Henrik Grinnemo, en av de så kallade visselblåsarna som 2014 slog larm om Macchiarinis sedermera ökända operationer. Tre av de fyra visselblåsarna ansågs medansvariga till forskningsfusk, en fälldes för oredlighet och två ansågs klandervärda.
”Plågsamma minnen”
Grinnemo lämnade Karolinska institutet 2016, tillsammans med Oscar Simonson som också han var med och avslöjade Macchiarini, bägge är nu verksamma vid Uppsala universitet som kirurger och forskare.
– Jag har lagt mycket av det som hände bakom mig, men vid rättegången i somras väcktes ju plågsamma minnen. Och på KI finns fortfarande de som ser rött när det gäller mig och Oscar, som sprider rykten och som uppenbart har positioner där dom har kunnat blockera våra ansökningar om anslag. Det är som att det finns en liten kärna bland de som fortfarande är verksamma inom KI som agerar för att försvara det man uppfattar som KI-familjens heder.
Karl-Henrik Grinnemo konstaterar vidare att det i rättsprocessen fortfarande är ensidigt fokus på Paolo Macchiarini som ensam ansvarig, att det rättsliga efterspelet inte omfattar några av sjukhusets (KS, nuvarande NKS) chefer trots att det borde vara omöjligt att genomföra de avancerade operationerna utan chefernas godkännande.
Vidare finns Karolinska institutet över huvud taget inte med i rättsprocessen, trots att Paolo Macchiarini var verksam där och att hans forskning och operationer in i det sista backades upp och försvarades av KI:s dåvarande ledning.
– Länge hade ju KI-ledningen framhållit att universitetet och sjukhuset varit så starkt sammanlänkade, men efter skandalen hette det plötsligt att eftersom det är olika huvudmän, har KI inte med saken att göra.
Hamsten klarade sig lindrigt
Karl-Henrik Grinnemo menar att det är häpnadsväckande att förre rektor Anders Hamsten har klarat sig så lindrigt i efterspelet till Macchiarini-affären.
Hamsten avgick som rektor i februari 2016, efter att länge ha avfärdat alla misstankar mot Macchiarini och sågat den externa granskning han själv hade beställt.
– Man kan jämföra med hur Harriet Wallberg behandlades, som hade slutat vid KI när skandalen briserade. Det faller inte någon stor skugga över Harriet Wallberg, hon medverkade till att Macchiarini fick en första tidsbegränsad anställning som gästprofessor (då referenstagning av hävd inte är lika omfattande), medan Anders Hamsten som rektor in i det sista höll fast vid Macchiarini.
Grinnemo konstaterar att Wallberg fick sparken som universitetskansler, då hon ansågs olämplig för den sortens statliga tjänst. Samtidigt fick den avgångne Hamsten snart anställning i näringsdepartementet och flera kvalificerade regeringsuppdrag.
– Jag undrar fortfarande hur det är möjligt för en rektor (Anders Hamsten) vid ett stort statligt universitet att komma undan med att öppet och upprepat ljuga om sin kännedom om Paolo Macchiarinis fusk. Om Paolo Macchiarini fälls för våldsbrott kunde det kanske ses som att KI- och KS-ledningarna skyddat en brottsling?
Npof presenterades som åtgärd
En av effekterna av skandalen var att dåvarande forskningsministern Helene Hellmark Knutsson (S), lägligt kunde presentera en utredning som hade tillsatts redan 2015 (det vill säga innan Macchiarini-skandalen avslöjades), om skapandet av en oberoende instans för att komma till rätta med ”forskningsfusk”.
Det presenterades som en åtgärd för att se till att något som skulle garantera att Macchiarini-fallet inte skulle kunna hända igen. Det resulterade som bekant i Nämnden för prövning av oredlighet i forskning, Npof.
Som exempel på absurditeter kring Macchiarini-härvan blev Npofs första stora ärende fuskanklagelsen mot Karin Dahlman-Wright som efter Hamstens avgång hade fått uppdraget att få KI på etiska fötter efter skandalen.
Dahlman-Wright skriver själv i presentationen av den ännu inte utgivna boken: ”Det känns framför allt väldigt ledsamt att jag som har givit allt för KI hamnat i den här situationen och det är närmast surrealistiskt att jag som ägnat så mycket kraft och energi åt att städa upp efter den förra affären (Macchiarini-skandalen, red. anm.) nu själv faller.”
Och apropå fenomenet att problemlösning kan alstra nya och värre problem så har Npof på kort tid blivit ifrågasatt genom en strid ström av överklaganden mot dess beslut och genom att många i forskarvärlden ifrågasätter Npofs legitimitet.
Längtan att komma vidare, bort från skandaler och tragedier har präglat åren efter att Paolo Macchiarini avslöjades. Inom KI har de allra flesta inte varit inblandade och kanske är det som Nature förutspådde, att KI som helhet är förlåtet.
Samtidigt är det svårt att låta bli att undra över hur skeendet hade sett ut om inte visselblåsarna slagit larm, om inte Bosse Lindquists dokumentär hade sänts.
Den som tillträder som ny rektor i vår kan sannolikt räkna med att fortsätta att förhålla sig till att KI var miljön för Sveriges största forskningsskandal.
Fotnot. Universitetsläraren har sökt Helene Hellmark Knutsson, tidigare minister för forskning och högre utbildning, för kommentar om hanteringen av Macchiarini-skandalen och Heckscher-utredningen. Hon avböjer med hänvisning till att hon i egenskap av landshövding (i Västerbottens län) inte vill ha synpunkter på frågor som rör en annan myndighet, KI. Universitetsläraren har även sökt KI:s tidigare rektor Anders Hamsten för kommentar till den här artikeln. Även han avböjer att kommentera.
