Fortsättningen för jämställdhetsintegreringen har varit oklar då nuvarande regeringsuppdrag har 2019 som slutdatum. Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning (S), berättar nu i en intervju för Universitetsläraren att uppdraget kommer att fortsätta och finnas med i lärosätenas regleringsbrev som beslutas innan årsskiftet.
I oktober bjöd hon in rektorerna till ett möte för att fånga upp deras synpunkter.
Framförde rektorerna någon önskan om förändringar i uppdraget?
– En del ville ha ett öppnare uppdrag och andra ett mer specificerat. Nu blir det ett nytt uppdrag som utgår från hur uppdraget är formulerat även i dag, dels eftersom det faktiskt var lite olika syn från rektorerna, dels för att Jämställdhetsmyndigheten ju lämnar sin slutrapport i april nästa år. Jag tycker att det är rimligt att man utifrån den rapporten i så fall drar slutsatser och funderar på om det är några förändringar som man inför framtiden ska göra när det gäller hur man formulerar målet för jämställdhetsintegrering, säger Matilda Ernkrans, som också meddelar att det inte kommer att skjutas till några särskilda medel för uppdraget.
Olika bilder om stödet
På mötet i oktober deltog rektorer, eller deras representanter, från 30 av de 33 berörda lärosätena.
– Jag är väldigt glad över att det var ett fullt stöd i att rektorerna vill ha en förlängning av uppdraget med jämställdhetsintegrering. Budskapet var att man tycker att man har kommit igång med arbetet men vill ha kvar uppdraget för att det finns så mycket mer kvar att göra och fullfölja, säger Matilda Ernkrans.
Fick du ingen signal om att några inte ville ha ett nytt uppdrag?
– Nej, det fick jag faktiskt inte på det mötet, säger ministern.
Universitetsläraren har efter mötet frågat samtliga 33 rektorer huruvida de vill ha ett förnyat uppdrag eller inte, och bland de 23 som svarade sa 18 ja. Karlstads universitets rektor var tveksam till ett fortsatt uppdrag. Fyra sa nej: rektorerna vid KTH, Konstfack, Stockholms universitet och Umeå universitet. De två förstnämnda var själva närvarande på mötet med ministern, de sistnämnda representerades av universitetsdirektören respektive en vicerektor.
Uttryckte inte sin åsikt på mötet
Konstfacks rektor, Maria Lantz, bekräftar att hon på mötet med ministern aldrig meddelade att hon inte vill ha ett nytt uppdrag, och hon kände inte till att det var fler rektorer som tyckte likadant.
– När frågan ställdes i rummet på en snabb briefing kände inte jag att det var läge att börja diskutera situationen på individnivå. Jämställdhetsfrågan är ju jätteviktig, men jag menar att i alla fall Konstfack självt redan tagit på sig uppdraget och jag tycker att vi ska äga våra egna frågor, säger hon, och fortsätter:
– Det är möjligt att andra lärosäten behöver uppdraget och jag har inget emot att regeringen analyserar situationen och kommer fram till att det behövs, men utifrån Konstfacks perspektiv och våra speciella utmaningar ger inte uppdraget något extra.
Just eftersom jämställdhetsproblemen kan se olika ut vid lärosätena menar hon att ett uppdrag som ser likadant ut för alla också kan slå fel.
– Konstfack har ett lite annat läge än andra. Vi har snudd för många kvinnliga professorer sett till 40–60 målet, och när det gäller studentrekrytering är det unga män från glesbygd som fattas oss, säger hon.
Har gett skjuts till jämställdhetsarbetet
Det framgår tydligt av de 23 rektorernas svar till Universitetsläraren att det första uppdraget för åren 2016–2019 har gett en skjuts till jämställdhetsarbetet på lärosätena och att det arbetet skulle fortsätta oavsett om uppdraget nu förnyas eller inte.
Detta säger också den minoritet av rektorer som inte vill ha ett förnyat uppdrag utan i stället regeringens tillit till att lärosätena själva ser jämställdhetsarbetet som prioriterat.
Foto: Tobias Ohls
KTH:s rektor Sigbritt Karlsson menar att ett uppdrag från regeringen till och med kan försvåra förankringen i verksamheten.
– För oss är jämställdhet en kvalitetsfråga så vi jobbar inte med det bara för att vi har fått ett uppdrag, men trovärdigheten i vårt eget interna arbete naggas i kanten när vi framställs som osjälvständiga verktyg för politikerna, säger hon.
Positiva effekter
Rektorernas svar till Universitetsläraren ger en till största delen positiv bild av arbetet med jämställdhetsintegrering. De berättar om genomlysningar som har gjort att problem som man tidigare inte var medvetna om har kommit upp till ytan och att det har skapats mer långsiktighet i arbetet genom jämställdhetsfrågornas integrering i verksamhetsprocesser och -planer.
Högskolan Kristianstad har till exempel uppdaterat sin anställningsordning för att uppgradera värdet av viktiga uppgifter som kvinnor oftare ansvarar för, så som utbildningsprogram, och reviderat sin modell för forskningsfinansiering. Den tidigare modellen gynnade seniora forskare som redan hade fått stora anslag medan den nya belönar dem som presterar väl utifrån de forskningsresurser som givits.
Den majoritet av rektorer som vill ha ett förnyat uppdrag om jämställdhetsintegrering motiverar det bland annat med att det ger stöd, legitimitet, fördjupning och långsiktighet i arbetet som pågår och alltjämt behövs.
Bristande samordning
Några rektorer pekar på fördelarna med att hela sektorn jobbar med jämställdhetsintegrering parallellt och kan utbyta erfarenheter liksom att Jämställdhetsmyndigheten ger stöd i arbetet, men en rektor tycker att Universitetskanslersämbetet skulle vara en bättre stödmyndighet för lärosätena.
Bland de negativa effekterna av uppdraget, eller behoven av förbättringar, nämns överlappning mellan olika uppdrag om jämställdhet och likabehandling liksom bristande samordning mellan de olika myndigheter som följer upp hur lärosätena jobbar med detta.
Eftersom jämställdhetsperspektivet ska vara närvarande i samtliga beslut på samtliga nivåer nämner en rektor också ökat tryck på individer och chefer i en verksamhet där många angelägna uppgifter redan konkurrerar om deras uppmärksamhet.
Inget slut i sikte för jämställdhetsarbetet
Universitetsläraren frågar minister Matilda Ernkrans om hon kan se framför sig ett läge då hon tycker att det inte längre behövs ett regeringsuppdrag om jämställdhetsintegrering.
– Det är inget jag kan se för närvarande och så länge vi har fortsatta jämställdhetsutmaningar kommer jämställdhetsintegrering att vara ett aktivt instrument. Vi har till exempel bara 29 procent kvinnliga professorer, det finns bekymmer med sexuella trakasserier och för få unga män hittar till våra högskolor och universitetet, svarar hon.
