Det finns stora hål i det sociala skyddsnätet för postdoktorer med stipendier. De har ett sämre försäkringsskydd och tjänar inte in till pension, a-kassa eller föräldrapenning. De är ofta osynliga i lärosätenas statistik.
Universitetsläraren har tidigare skrivit om att SULF och Naturvetarna tagit fram uppgifter om postdoktorer som finansieras med stipendier vid Uppsala universitet och Karolinska institutet. Fackförbunden kräver att stipendierna avskaffas.
Stipendier ger möjligheter
Karin Dahlman-Wright, prorektor vid Karolinska institutet, sitter i panelen på SULF:s och Naturvetarnas seminarium Forskning i statens tjänst – men utan anställning i Almedalen.
– Vi bidrar till att fler får chans att vara i vår miljö och till ökad internationalisering genom stipendierna, säger hon.
Karin Dahlman-Wright delar bilden att postdoktorer har andra villkor än personer med anställning och tycker att det är bekymmersamt. Men frågan är inte så enkel att lärosätena ska anställa alla postdoks.
Statliga medel får inte användas till stipendier i Sverige och därmed betalas alla postdokstipendier av externa finansiärer. Stipendier är också en billigare anställningsform. Däremot är det viktigt att vara observant så att inte vissa miljöer konsekvent inrättar stipendier bara för att det är en billig anställningsform, menar hon.
På KI kommer alla stipendiefinansierade postdoktorer från andra länder. Karin Åmossa, chefsutredare på SULF, leder seminariet och berättar att hon i natt fick ett mejl från KI:s postdokförening, KIPA. De skriver att de vill ha rätt till det sociala skyddsnätet och samtidigt vara med och bidra till att bygga upp det svenska samhället genom att betala skatt.
– Vi framhäver att det genom stipendier ges fler möjligheter. Men det kan vara så att det skulle vara bättre att ge färre möjligheter, säger Karin Dahlman-Wright.
Finansiärerna kräver stipendier
Eva Åkesson, rektor för Uppsala universitet, menar att postdok i sig är en viktig och framgångsrik anställningsform. Så framgångsrik att det talas om en utträngningseffekt av andra anställningsformer som doktorander och andra meriteringsanställningar. Hon påpekar att det är en ny anställningsform som bara funnits i runt tio år. Från början var 100 procent finansierade med stipendier vid Uppsala universitet, den siffran har nu sjunkit till en dryg tredjedel. Många har omvandlats till anställningar.
– Men vi har runt 30 till 40 forskningsfinansiärer som kräver eller starkt rekommenderar i sina anslag att vi ska finansiera med stipendier. Jag tror inte att det är en bra väg att Sverige ensidigt säger nej. Med doktoranderna straffar vi ut Sverige i en del internationella samarbeten som är viktiga att vara med i. Det är också viktigt att vi tar vårt ansvar globalt genom att ge utländska forskare de här möjligheterna, säger Eva Åkesson.
”Underligt att inte diskutera status och löner”
Hon anser att det lärosätena kan göra är att diskutera frågan med forskningsfinansiärerna. Uppsala universitet har också försökt kartlägga sina postdoktorer och försöker ta sitt ansvar, säger Eva Åkesson. Universitetet har bönat och bett Kammarkollegiet om att få teckna samma form av försäkring som i dag finns för doktorander för att täcka upp för bristerna i socialförsäkringssystemet, men fått nej.
Robert Andersson, förhandlingschef på SULF, ger inte mycket för andra försäkringslösningar. Det uppstår luckor, problem och blir snart lika dyrt som att anställa. Dessutom är lärosätena då inte med och finansierar socialförsäkringssystemet. Det blir helt enkelt aldrig lika bra.
– Det är paradoxalt att när det gäller lärare och poliser så pratas det om att höja statusen och bättre löner för att rekrytera. Vi har inte riktigt samma diskussion, det är underligt, säger Robert Andersson.
Påverkar kvaliteten – och jämställdheten?
Är forskning arbete? frågar Karin Åmossa panelen.
– Ja, svarar alla lydigt.
Kan lärosätena rekrytera de bästa forskarna genom stipendiefinansiering? fortsätter Karin Åmossa.
– Nej, svarar alla utom Eva Åkesson, som tycker att det går ”ibland”.
Andreas Nyström är förhandlingschef på Naturvetarna. Hans erfarenhet från forskartiden är att de postdoktorer som fick möjlighet till en anställning valde det och försvann dit.
– Det leder till konsekvenser för kvaliteten, säger han.
Andreas Nyström tror också att stipendieupplägget kan påverka jämställdheten. Många postdoktorer är i familjebildande ålder.
– Jag tror att det här kan vara en delförklaring till varför vi inte har fler kvinnliga professorer i Sverige, för att man kanske inte gör de mest optimala valen. Det märks kanske inte där och då men det kan märkas tio år senare, säger han.
Fortsatta samtal
Skulle ni vilja att stipendier helt fasades ut? frågar Karin Åmossa universitetsledarna.
– Om det innebär att svenska lärosäten inte tar sitt globala ansvar och inte deltar i internationella samarbeten är mitt svar tydligt nej, säger Eva Åkesson.
Karin Dahlman-Wright håller med, KI måste ta del av det finansieringssystem som finns internationellt. Däremot tror hon att de stipendiefinansierade postdoks som är inrättade av lärosätena själva kommer att försvinna ganska fort.
Seminariet avslutas med att SULF och Naturvetarna bjuder in de två universitetsledarna till vidare samtal.
– Ja, hemskt gärna, säger Eva Åkesson.
– Vi kommer! svarar Karin Dahlman-Wright.
