Södertörns högskola ville anställa en lektor i offentlig rätt och bedömde att en juris doktor som var döv var den mest meriterade. Men anställningen skulle föra med sig betydande kostnader för att anpassa arbetsplatsen, därför avbröts rekryteringen.
Diskrimineringsombudsmannen stämde staten inför Arbetsdomstolen.
– Det är ett renodlat ärende. Parterna är överens om att personen är högst meriterad och vilka åtgärder som krävs för att han ska komma i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Men Arbetsdomstolen finner att kostnaden för att anpassa arbetsplatsen är alltför hög, att åtgärderna som högskolan behövt vidta inte varit skäliga, och att personen därför inte har blivit diskriminerad, säger Carolina Öhrn.
En gräns för kostnader
Eftersom mannen är döv behöver han teckentolk när han föreläser och kommunicerar muntligt. Det skulle kosta minst 520 000 kronor varje år.
– Det är en ganska hård dom. Den säger krasst att det finns en gräns för kostnaden där arbetsgivaren inte är skyldig att anpassa arbetsplatsen till funktionsnedsättningar, säger Carolina Öhrn.
– Då undrar jag: ska inte en person som är högt utbildad, och som är mest lämpad för jobbet, kunna ha tillträde till den arbetsmarknad hen har utbildning för?
Frågan är också vad det kostar samhället att exkludera personer från arbetsmarknaden.
– Det ingår inte i Arbetsdomstolens bedömning men det väcker ändå frågor om hur man hanterar funktionsnedsättningar i samhället.
En fråga som inte heller tas upp i domen är vad arbetsgivaren skulle tjäna på att anställa personen, i det här fallet vad lärosätet skulle uppnå i vetenskaplig kvalitet och kvalitet i undervisningen.
– I ett annat mål skulle det kunna bli relevant att ställa kostnader mot intäkter. Det vill säga samtidigt som åtgärderna kostar X kommer arbetsgivaren att vinna Y på att anställa personen.
