Utländska studenter betalar mer än vad en svensk student kostar

Studieavgiften kostar en betalande helårsstudent i genomsnitt 123 000 kronor per läsår, medan lärosätet för motsvarande anslagsfinansierad student erhåller 78 000 kronor från staten. Den första frågan som uppkommer är om lärosätena tar ut överpris för utländska studenter och skor sig på deras bekostnad.
Nej, det förefaller inte så. Enligt UKÄ:s rapport Kartläggning av studieavgifter från början av 2017 hade lärosätena fram till 2014 ett ackumulerat underskott i hanteringen av betalstudenterna och först 2015 kunde de visa ett litet ackumulerat överskott på cirka sex miljoner kronor.

Till synes skiljer sig terminsavgifterna hösten 2016 starkt mellan olika lärosäten, från i genomsnitt 90 000 kronor vid Karlstads universitet till cirka 150 000 kronor vid Chalmers och KTH, drygt 180 000 kronor vid Karolinska institutet och högst vid Konstfack med 265 000 kronor.

KTH, Lund och Chalmers har största intäkterna
Men skillnaderna i nivå är huvudsakligen en synvilla.
Johan Gribbe, analytiker vid UKÄ, påpekar i ett mejl att lärosätena i själva verket ligger nära varandra i avgifter. Att deras genomsnittsavgifter skiljer sig åt beror till stor del på deras utbud av program, eftersom prislapparna för olika utbildningar skiljer sig kraftigt åt. Detta avspeglas också i tilldelningen av anslag, där den statliga prislappen för konstnärliga utbildningar är långt större än för till exempel utbildningar inom humaniora eller samhällsvetenskap.

Störst intäkter av studieavgifter 2015 hade Kungl. Tekniska högskolan med 77 miljoner kronor, följt av Lunds universitet, 73 miljoner kronor, och Chalmers tekniska högskola med 61 miljoner kronor. Tillsammans stod de tre lärosätena för 42 procent av de totala intäkterna av studieavgifter 2015.

Frågan är då vad det är som kostar så mycket för betalstudenterna.
– Generellt har lärosätena att följa studieavgiftsförordningen. Där står väldigt tydligt att prissättningen ska ge full kostnadstäckning, säger Tina Murray, internationell strateg vid KTH.

Gått igenom kostnaderna
Vid KTH och andra lärosäten utgår man från statens prislappar för anslagsfinansierade studenter vid de olika utbildningarna.
– Därefter har vi gått igenom vilka kostnader som uppstått för avgiftsskyldiga studenter och vilka uppgifter vi utför för de avgiftsskyldiga studenterna som kräver extra resurser och/eller insatser, säger Tina Murray.

Det första är själva avgiftshanteringen.
– Vi har arbetat fram ett helt nytt system för att hantera avgifterna. De ska faktureras, de ska följas upp och det ska skickas påminnelser. Vidare ska vi registrera att studenterna betalat och detta ska ske inför varje termin.

KTH garanterar bostad till de avgiftsskyldiga studenterna under första läsåret, en hantering som tar tid, särskilt med tanke på bostadssituationen i Stockholm.

Hanteringen av stipendier är ytterligare en post.
– KTH får medel från regeringen för att ge stipendier till vissa studenter. De ska söka stipendier, de ska granskas, meritvärderas och rangordnas utifrån stipendievillkoren. Det här är stipendier för terminsavgiften, det betyder att de blir betalningsbefriade. Vi har också några stipendier där studenter får pengar till uppehälle.

Tampas på global arena
En stor kostnad ligger på rekrytering och marknadsföring.
– Innan avgifterna infördes behövde svenska lärosäten inte aktivt arbeta med att rekrytera internationella studenter. Nu tampas vi på den globala utbildningsarenan, på samma villkor som lärosäten i andra länder.

Också frågan om uppehållstillstånd kräver arbetsinsatser.
– Det är välkänt vilka svårigheter internationella studenter har både att söka första gången och att få förlängt uppehållstillstånd. Det är ett komplext område och det är många studenter som hamnar i kläm så vi måste ge studenterna stöd i processen att ansöka om visum för studier.

Påslag på 50 procent
Allt detta räknar KTH samman.
– Vi har speciella kostnadsprojekt för personal där vi för in hur stor andel av en tjänst som ligger mot avgiftsskyldiga studenter. Så vi har rätt bra koll på hur många heltidsekvivalenter som jobbar med saker som är unika för betalstudenter.

Resultatet blir ett påslag på statens prislappar.
– KTH erhåller i runda tal 100 000 kronor per läsår per anslagsfinansierad student. Och vi har just nu en avgift för betalstudenter på cirka 145 000 kronor, och ska i höst höja till 155 000 kronor, en höjning med samma procentsats som anslaget har höjts sedan 2011. Det är ett påslag på 50 procent.

Frågan är hur mycket marknadstänkande det finns i prissättningen.
– Det som styr oss är det som står i förordningen om att vi ska ha full kostnadstäckning, säger Tina Murray.

Däremot har KTH jämfört med studieavgifterna vid andra lärosäten i Europa.
– När vi har räknat ut vår fullkostnad har vi tittat på jämförbara universitet i och utanför Europa för att se om våra priser är rimliga utifrån ett marknadsperspektiv. Det visar sig att KTH ligger hyfsat högt i Europa. Men om man jämför med lärosäten som vi anser är våra jämlikar i Holland, som tekniska universitetet i Eindhoven, så ligger vi jämförbart med dem.

”Ingen affärsverksamhet”
Tina Murray hävdar att hanteringen av avgiftsstudenter inte är en affärsverksamhet.
– Vi säljer inte utbildning och vill inte göra det. Och där tror jag att jag talar för alla svenska lärosäten. Även om man kan säga ”ni tar ju betalt” så har vi inget val, det är ju regeringen som säger till oss att ta ut avgifter. Jag tycker man ska passa sig för att prata om att sälja utbildning, för då hamnar vi i ett sammanhang där vi inte vill vara.

Icke desto mindre har det varit en omvälvande tid efter avgiftsreformen.
– Det har varit en ny värld för svenska lärosäten att komma in i tänket att ta betalt, säger Tina Murray.

En ungefärlig fördelning av KTH:s utgifter för avgiftsstudenter: