Snart 70 år. Ändå är straffrättsspecialisten Håkan Westin fortfarande fullt yrkesverksam som adjunkt på universiteten i Örebro, Stockholm och Uppsala.
Och inte tänker han sluta jobba.
– Nej, säger Håkan, med ett skratt. Det är så fantastiskt roligt att arbeta och jag vill gärna fortsätta så länge jag orkar och det är förhoppningsvis länge än.
Vi träffas på juridiska institutionen i Uppsala. Det var här Håkan Westin arbetade som fast anställd universitetsadjunkt. Seminarier, handledning, föreläsningar, tentamensrättningar hade fyllt dagarna, och Håkan trivdes.
– Det är alltid intressant att höra unga studenters tankar.
Arbetet rullade på. Men i maj 2011 var det hela över. Då fyllde Håkan Westin 67 år och drabbades av den akademiska stupstocken: Hans tjänst upphörde.
Men Håkan ville inte sluta. Han tyckte att han fortfarande hade mycket kvar att ge. Så ansåg också hans prefekt som beslutade att ge honom en timanställning.
Men det gick inte, enligt rektor vid Uppsala universitet. 67 år och inte en daglängre var policyn för tidigare anställda, åtminstone då för nästan tre år sedan. Håkan Westin kände folk som arbetade på juridiska institutionen i Stockholm och hörde av sig dit, och där var det inga problem: De var intresserade av hans kompetens och brydde sig inte om den biologiska åldern.
– I Stockholm tog man emot mig med öppna armar.
Den första av många timanställningar rullade igång.
– Förra året blev det 75 procent av heltid totalt. Vissa perioder jobbade jag till och med mer än 100 procent.
Och det är inte bara juridiska institutionen vid Stockholms universitet som är Håkan Westins arbetsgivare. Han har också timmar på juristutbildningen i Örebro och även i Uppsala är han åter välkommen sedan ett par år tillbaka.
Och Håkan gillar sitt jobb.
Han älskar att sätta ihop olika rättsfall som studenterna får diskutera. Rödebyfallet är ett sådant. Där sköt en man en ung kille till döds, som ingick i ett gäng som hade trakasserat honom och hans familj. Mannen dömdes för mord men slapp påföljd.
– Det är jättekul med seminarier och att få höra mina unga studenters syn på olika problem.
Annat är kanske inte lika roligt. Håkan nämner examensuppgifter som väntar på att bli rättade. Men alla uppgifter, roliga och mindre attraktiva, skapar tillsammans en helhet i vardagen, något som får honom att må bra.
– Det är roligt att vara efterfrågad och hålla kontakt med och få träffa folk.
Håkan Westin säger själv att hans långa erfarenhet från straffrätt i Sverige ger honom en stabil kunskapsbas i undervisningen. Och han har inte fått några signaler, från andra lärare eller studenter, om att hans ålder skulle påverka undervisningen på ett negativt sätt.
– Absolut inte, omdömen om mig är lika bra som de alltid har varit.
Håkan Westin är idag timanställd. Hur många timmar han har arbete under 2014 vet han ännu inte. Vårterminen är nästan full men till hösten finns det fortfarande luckor att fylla.
Och är det något han skulle vilja förändra så är det att den fasta tjänsten skulle fortsätta efter 67 år.
– Det behöver inte vara på 100 procent, och man kanske årsvis kan ha en successiv nedtrappning med ett bestämt antal procent, som också kan justeras individuellt. En fast anställning är naturligtvis alltid tryggare än en timanställning.
När vi lämnar seminarierummet på juridicum i Uppsala där vi har suttit och pratat så ringer Håkans telefon. Det är en kursadministratör som är intresserad av vilket betyg en student har fått på sin uppsats. Håkan har både studenten och betyget i klart minne.
– Hon är duktig och jag har gett henne AB på uppsatsen, jag mejlar över alla uppgifter till dig så snart som möjligt, säger Håkan Westin.
BJÖRN FORSBERG
