Vi ses en strålande försommardag på ett anrikt hotell i Lund. Han beställer en kaffe och ber om soja- -eller havremjölk till, men nej det finns endast komjölk så han dricker sitt kaffe svart.
Lågmäld, vänlig, stillsam. Behaglig. Tobias Linné, 37, är lätt att tycka om.
Han säger sig ha varit ett tyst och blygt barn som tog hand om fåglar som föll ner från tak och tyckte mycket om katter. Han var inget dagisbarn utan var helst med sin mormor, som var hemmafru. De två hade en nära relation.
Tobias Linné blev vegetarian när han var 14. Kött var tidigt något motbjudande rent intuitivt, minns han.
– Jag kände mig inte hemma i pojkvärlden, nästan alla mina vänner var flickor. Historiskt består djurrätts-rörelsen mest av kvinnor, tonårstiden var ensam, jag tog inte plats och ville helst inte vara sedd.
18 år gammal kom han till Lund och började läsa statsvetenskap, sedan sociologi. Han trivdes bra, skaffade vänner, levde studentliv, festade, spelade i band, började skörda politiska insikter men visste inte riktigt vad han ville med sitt liv.
Doktorsavhandlingen handlade om människors förtroende för internetbaserade, ekonomiska tjänster.
Han hade länge velat stå upp för sina ideal och hade nu en krets av vad han kallar modiga, ideella vänner.
Vännerna påverkade honom och han gick från att vara vegetarian till att bli vegan, något han beskriver som en politisk handling och ett moraliskt ställningstagande.
– Veganism handlar inte bara om vad man äter utan är också ett tydligt etiskt, moraliskt och politiskt ställningstagande större än kosten, säger han.
Tobias Linnés ställningstagande involverar även exempelvis klimat-, flykting- och asylfrågan.
– För mig är det lika självklart att inte exploatera djur som att ställa upp för människor som har det svårt, som exempelvis flyktingar. Och att värna vår miljö.
– Se vad som händer på Medelhavet just nu! Vi blundar gärna för det precis som vi skyggar för hur djur omkring oss har det.
Köttkonsumtionen har aldrig varit högre än den är i dag och att äta kött är en självklarhet för en majoritet. Lika självklart är det att duka fram smör, ägg, ost, yoghurt och andra -mejerivaror. Men vem reflekterar över hur varorna kommer till och det sätt vi behandlar djur på för att komma över dessa produkter?
Tobias Linné, som nyligen gäst-föreläste vid Nya Zeelands Centre for Human-Animal Studies, University of Canterbury, under tre månader, bjuder in till en odyssé, som reser många frågor om hur vi behandlar våra djur:
Vem tänker på hur vi tvångsinseminerar korna för att de ständigt ska bli dräktiga och därmed producera mjölk? Mjölk som inte kalvarna får eftersom vi tar den. Kalvar får mjölk-ersättning, kalvar av hankön slaktas medan kalvar av honkön omsider ersätter korna. När korna inte orkar längre väntar slakt. I förtid.
Vem tänker på att våra kycklingar är så sönderavlade att de står med ständigt värkande ben i artificiella miljöer med noll dagsljus under sina korta liv? Att hankycklingar gasas ihjäl direkt eftersom vi människor ingen nytta har av dem.
Runt hundra miljoner djur i den svenska livsmedelsindustrin dödas varje år, enligt Djurens rätt. Nästan alla grisar i Sverige lever sina liv inom-hus, stående på betonggolv.
Suggorna står också med ständigt värkande ben och har inte längre spenar till alla kultingar. I Danmark fixerar man suggor för att de inte ska kunna ligga ihjäl sina kultingar, en debatt om att låsa fast suggorna pågår nu i Sverige.
– Min åsikt är att allt handlar om pengar, att vi människor ska kunna köpa billig mat, säger Tobias Linné och hans röst speglar tydligt vad han känner för det.
– Vi har ett system som bygger på stegrad intensifiering. Svensk nöt-industri befinner sig i kris, vilket innebär att man på allvar måste konkurrera med intensiva metoder. Men djur har känslor precis som vi och alla vill vi leva. Goda liv.
Tobias Linné suckar. Djupt och upprepade gånger. Han berättar att runt 1800-talet tog det runt fem år för en gris att bli 60 kilo tung. I dag tar det ett halvår för en gris att nå 100 kilo.
Han tvekar inför att ta orden ”tortyr” och ”mord” i sin mun, men på en direkt fråga svarar han:
– Ja, det är mord, massmord. Förtryck och tortyr. Vi har inom oss förvandlat djuren till objekt utan alla känslor för att slippa dåligt samvete, säger han och drar paralleller till slaveriet.
– Och det är djurens ”barn” – ofta bara ett halvår gamla – som vi dödar. En gris kan annars leva i 12–15 år. Vi har osynliggjort slaktandet av djuren.
Han tror inte att det finns ”glada grisar” som lever utomhus i det fria, enligt marknadsföringen, eller att ekologisk köttkonsumtion skulle vara något positivt. Ett spel för galleriet och för att döva våra dåliga samveten, menar han.
– Visst kan vi reglera att burar ska vara ett par centimeter större, att djurtransporter ska ske humanare men faktum kvarstår, vinstintressen driver människan till förtryck och dödande av djur. Enligt alla definitioner är det vi håller på med mord. Meat is murder.
Vi sitter tysta och lyssnar på fågelsången i Malmö konsthalls trädgård. Det är andra gången vi ses, nu över en vegansk lunch, som kocken på vår förfrågan gärna komponerat. Rädisor, rättika, aubergine, avokadokräm, varm rotselleri, black eye peas. Gott.
Kursen ”Critical Animal Studies” vid Lunds universitet är en introduktion till forskningsfältet kritiska djurstudier. Kursen vilar på kritisk teoretisk grund och syftar till att ge studenterna redskap att analysera maktrelationer mellan människor och djur. Fokus ligger inte på individuella livsstilsval, utan hur samhället är organiserat kring olika former av djurutnyttjande. Bioteknologi, djurparker, sällskapsdjur och djur i populärkulturen är några områden som analyseras.
I kursen, vars söktryck har varit högt sedan starten 2012, ställs många frågor som:
- Vad är speciesism? Finns det likheter och skillnader mellan speciesism, sexism och rasism?
- Hur skapas sociala konstruktioner av djur, och hur påverkar de både djur och människor?
- Hur ser industrierna ut som hanterar våra djur, hur har de vuxit fram och varför fungerar de som de gör? I vems intresse? Människans? Djurens? Kapitalets?
Ett universitets uppgift är bland annat att bedriva ifrågasättande studier, säger Tobias Linné, när jag frågar om ”nyttan” av kursen Kritiska djurstudier.
– Kunskapen som kursen ger ska gagna såväl människa som djur. För en bättre värld. Det handlar om mänsklighetens och djurens framtida liv på planeten, vårt sätt att äta och behandla djuren är helt enkelt den stora ödesfrågan, säger han och pratar länge om människans utnyttjande av ändliga resurser som vatten samt nedsmutsning och avskogning.
– Djurindustrin bidrar mer till det globala klimatutsläppet än alla transporter med flyg, båt, bil. Vi blir fler och fler på jorden som måste äta. Hur många människor kan jorden bära?
Hur blir världen bättre om vi behandlar djuren som jämlikar?
– Jag tror att veganism är grunden för allt, ett ställningstagande för hela livet. För okränkbara värden. Respekt för allt levande.
Går vi åt rätt håll?
Svårt att säga, vi äter mer kött än någonsin. Utvecklingen går åt alla möjliga håll men jag tror på kraften hos människan. Allt fler blir vegetarianer och veganer, där finns potentialen. Få kan göra stor skillnad, säger han.
