– Det var påfallande att de inte var så oeniga, att det saknades konfliktlinjer i de stora övergripande frågorna. Och man säger att basanslagen måste öka. Men hur? Och den akademiska friheten är viktig. Men hur ska vi säkra den mer exakt? undrade Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, efter debatten.
Hon hade velat ha tydligare svar från partiernas företrädare, inte minst när det gäller organisationsformen.
– Hur kan vi tänka oss en verksamhetsform som på något vis säkrar respektavståndet mellan politik och lärosätena vad gäller det akademiska innehållet? Samtidigt tänker vi oss ett scenario där det offentliga på något vis har en legitimitet att se att vi använder offentliga medel på ett rimligt sätt. Det är det som verksamhetsformen egentligen handlar om, men det formulerades inte tillräckligt tydligt, menar Shirin Ahlbäck Öberg.
Hon är inte nöjd med synen på universitet som statliga myndigheter och ifrågasätter exempelvis det val som många lärosäten gör, att presentera sin rektor som myndighetschef. Det får Shirin Ahlbäck Öberg, som hon säger, utslag av.
– Det som bär upp oss är ett akademiskt etos. Vår primära identitet är att vi är ett lärosäte med allt som kommer med det. Sedan råkar vi ha den här verksamhetsformen. Den skaver lite. Vi har kunnat leva med den men det är fortsatt svårare eftersom den politiska styrningen bara ökar, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
Frågan om organisationsform återkom alltså under debatten, från början i en tillspetsad fråga från moderatorn Johannes Hylander då politikerna fick svara på om de tyckte att en högskola ska vara en myndighet eller möjligen en stiftelse? Vad gör det i så fall med den akademiska friheten? Och ska den akademiska friheten grundlagsskyddas?
– Det låter fint att grundlagsfästa akademisk frihet men att tro att man då garanterar den akademiska friheten, då lurar man sig själv kraftigt. Varje dag kommer att vara ett slag om den akademiska friheten och det finns inte en ensam åtgärd som gör att den tryggas, sade Anders Ygeman, Socialdemokraterna.
Moderaternas representant på plats, finansmarknadsminister Niklas Wykman, var tydlig med att han inte kommer att ta ställning innan utredningen om akademisk frihet lämnats över till liberalen Lotta Edholm, högskole- och forskningsminister (som dock inte var på plats). Liberalerna representerades av Lina Nordquist. Även när det handlade om utredningen om lärosätenas organisationsform vill Niklas Wykman invänta den.
Centerpartiets Anders Ådahl lovade att nej, de kommer, om de får något att säga till om efter valet, inte att ”rota” i antalet högskolor och universitet. Han bedyrade att de ska värna den akademiska friheten.
– Men minst lika viktigt är att få ett näringsliv som mycket snabbare kan ta till sig akademisk kunskap. Vi måste bli bättre i Sverige på att integrera grundforskning med affärsutveckling, sade Anders Ådahl.
Debattklimatet var tämligen milt och tonen lättsam i sal IX även om partierna hade olika syn på mycket. På frågan om mer forskningsmedel ska gå direkt till lärosätena i stället för till forskningsråden och Vinnova ska öka räckte alla upp händerna för ett ja. Men vad ska bort? Sverigedemokraten Robert Stenkvist ville först inte precisera vad som skulle stryka på foten men till slut konstaterade han att det i alla fall inte borde skäras ner på det naturvetenskapliga området.
Mycket handlade också om höjda basanslag, olika mycket beroende på vem som pratade. Lina Nordquist, som har ett förflutet som blodtrycks- och diabetesforskare, deklarerade att hon inte tycker att kunskap, bildning och forskning har något med regionalpolitik att göra.
Även Liberalerna vill öka basanslagen men vill samtidigt ”omfördela till kvalitet”. Både Miljöpartiets Camilla Hansén och Vänsterpartiets Ilona Szatmári Waldau talade om geografisk fördelning och Szatmári Waldau betonade vikten av mer forskningsresurser till lärosäten i Norrland, samtidigt som hon underströk hur bra mindre högskolor ute i landet är på att samarbeta med de större universiteten. Hon poängterade också att det är viktigt att ha utbildningar som inte värnar arbetsmarknaden, hon talade sig varm för de enskilda kurserna som kanske inte nödvändigtvis leder direkt till jobb men som är viktiga på andra sätt. Dessutom berömde hon regeringen för att man har stöttat internationella forskare men lade snabbt till att ”när deras barn fyller 18 år blir de utvisade”.
Kristdemokraternas Lili André poängterade, apropå internationella forskare, att Sverige ska vara ett attraktivt land för internationella talanger.
När professor Shirin Ahlbäck Öberg skulle analysera debatten efteråt saknade hon en fråga, en, menar hon, akut sådan, andelen lärarledd tid på utbildningarna.
– Vi kan inte ha det så här och påstå att vi är en kunskapsnation. Jag förstår inte varför det inte är en större fråga. För det är fullkomligt katastrofalt, säger Shirin Ahlbäck Öberg.
