Universitet runt om i landet integrerar nu AI-tjänster som Chat GPT och Claude i undervisningen. Studenter uppmanas att använda verktyg för kod, text och analys. Lärare bygger moment där AI är en del av arbetsprocessen. Det framstår som rationellt. Tekniken finns, produktiviteten ökar och arbetsformer förändras.
Men det finns en fråga som nästan inte diskuteras mitt i lyckoruset över det nya: vad händer när det börjar kosta på riktigt? Inte bara 200 kronor per student och månad utan tillräckligt mycket för att de förlusttyngda AI-bolagen ska kunna ha en möjlighet att bli lönsamma.
Jonas Grafström
Vice vd för Ratio, Näringslivets forskningsinstitut, och gästlektor vid Luleå tekniska universitet
De mest avancerade AI-modellerna drivs av företag med höga kostnader som vida överstiger intäkterna och därmed finns tydliga incitament att ta rejält betalt i framtiden. Bolagen planerar investeringar större än de nordiska staternas samlade statsbudgetar. Sådana investeringar måste ge avkastning. Det talar för att dagens priser inte är varaktiga. Prissättningen i dag är låg i relation till kapaciteten och kan beskrivas som en introduktionsfas.
Företag som Open AI och Anthropic höjer redan priser kopplade till AI-tjänster, samtidigt som avancerade abonnemang når nivåer på flera tusen kronor i månaden. Samtidigt sker en övergång mot användningsbaserad prissättning precis som för el och vatten, där varje interaktion genererar en kostnad. I sådana system blir kostnaden inte bara högre utan också svårare att förutse. För ett universitet innebär det att undervisning som byggs kring externa AI-modeller i praktiken knyts till en prissättning man varken kontrollerar eller kan förutsäga.
Det går så klart att ha förväntningar på att studenterna har viss utrustning. Gratisversionerna finns men fungerar sämre. Studenter som använder betalversioner av AI-verktyg kommer troligen få en fördel. De får tillgång till snabbare modeller, bättre svar och färre begränsningar. Det är formellt frivilligt men funktionellt nödvändigt att betala. Ett sådant system skaver mot grundprincipen om likvärdig utbildning.
En svensk studie visar att sysselsättningen bland unga i AI-exponerade yrken minskar, samtidigt som den ökar i äldre åldersgrupper. Mot denna bakgrund argumenteras det för att utbildningssystemet bör ”AI-rustas” för att bättre spegla arbetsmarknaden. Det kan vara en rimlig slutsats. Men den bortser från en central fråga: vad kostar det att bygga utbildning kring verktyg vars prissättning ligger utanför lärosätenas kontroll?
Jobbet betalar för Claude och Chat GPT och vissa dagar slås användartaket i för Claude. Ett vänligt påpekande om att större paket finns att tillgå dyker upp på skärmen. 200 kronor per månad kommer nog bli 1 000 kronor innan året är slut. Om produktivitetsökningen är 25 procent är det ekonomiskt sett billigt men om alla universitetsanställda ska ha detta blir det dyrt, om alla studenter ska få det blir det ännu dyrare.
Jonas Grafström
Vice vd för Ratio, Näringslivets forskningsinstitut, och gästlektor vid Luleå tekniska universitet
