Svensk arbetsmarknad präglas av en välkänd paradox: företag vittnar om omfattande kompetensbrist samtidigt som arbetslösheten är hög, särskilt bland utlandsfödda. En viktig – men förbisedd – del av problemet är hur antagningssystemet till högre utbildning fungerar i praktiken.
Ju snabbare och enklare det är att komplettera sina studier, desto bättre för arbetsmarknaden och för samhällsekonomin. De flesta har nog bilden att detta är rätt enkelt i Sverige, både för de som är födda här och har en svensk utbildning, och för de som kommit hit från andra utbildningssystem.
Violeta Juks
Nationalekonom och sökande till universitet Stefan Tell
Den bilden hade vi också. Men verkligheten är tyvärr en annan. Bakgrunden är följande: Vi är två personer med likvärdig bakgrund: gymnasie- och universitetsutbildning, över tio års kvalificerat arbete på svenska samt identiskt resultat på högskoleprovet (1,75 hösten 2024). Skillnaden är att den ena har svenska examina, den andra motsvarande utbildning från ett annat EU-land och därefter SFI-kurser. När vi samtidigt sökte samma kurser vid samma lärosäten blev det tydligt hur mycket mer tidskrävande, otransparent och osäkert antagningsförfarandet är för den med utländska betyg.
Lars Jagrén
Nationalekonom och sökande till universitet Ulf Börjesson
För att ge några exempel:
- Det går som utlandsstudent inte att sända in bevis på engelska att en kurs är avklarad – vilket annars är det normala vid internationella studier. För varje enskild kurs måste man vända sig till sin gamla skola och begära ut betyg på ursprungsspråket (och en officiellt översatt version).
- Med svenska examina får du nästan direkt efter att din ansökan kommit in besked om du är behörig eller inte. Med utländsk examen ska varje ansökan ut till den enskilda högskolan och bedömas. I flera fall är handläggningstiderna mycket långa.
- Det största problemet är dock att den möjlighet som högskolorna har att ge dispens för att den sökande faktiskt behärskar svenska inte alls utnyttjas. Trots flera intyg från välkända arbetsgivare gav ingen av högskolorna dispens trots mycket goda vitsord.
Sammantaget hämmar detta kompetensförsörjningen och försvårar integrationen, helt i onödan. Därför vill vi lyfta några enkla, kostnadsneutrala reformer som snabbt skulle kunna göra skillnad:
- acceptera utländska betyg på engelska,
- inför tydliga tidsgränser för handläggning av ansökningar,
- öka transparensen vid undantag från behörighetskrav – inför tydliga riktlinjer för högskolorna,
- ge behörighet i svenska vid resultat över genomsnittet på högskoleprovet för sökande med utländsk examen. Utan goda kunskaper i svenska är det i praktiken inte möjligt att klara av högskoleprovet, varken ordförståelsen eller de övriga frågorna.
Särskilt det sista förslaget borde vara prioriterat eftersom det baseras på en redan befintlig, nationellt likvärdig prövning av avancerad svensk språkförståelse. Från Universitets- och högskolerådet (UHR) är motargumentet att högskoleprovet inte är utformat för att ge behörighet i något enskilt ämne, utan är ett studiefärdighetsprov. Det må så vara – i verkligheten kan dock ingen klara provet utan att kunna så mycket svenska att man också skulle klara vilken utbildning som helst på ett svenskt universitet. Använd det därför även som ett behörighetstest i svenska.
Vi inser att detta inte löser alla utmaningar inom kompetensförsörjningen, men det skulle vara några konkreta steg för att snabbare ta tillvara den kompetens som redan finns i Sverige.
Violeta Juks
Nationalekonom och sökande till universitet
Lars Jagrén
Nationalekonom och sökande till universitet
