Nya riktlinjer – men ännu inget stöd i säkerhetsfrågor

Listan på frågor som akademin behöver ta hänsyn till i alla sina internationella aktiviteter är lång. Exportkontroll. Sanktioner. Säkerhetsskydd. Sveriges och EU:s ekonomiska säkerhet. Kritiska tekniker. Finansieringskällor. Demokrati. Akademisk frihet. God forskningssed. Jämställdhet. Med mera (se faktaruta i slutet av artikeln).
– Till syvende och sist är det ofta den enskilde forskaren eller forskargruppen som kommer att behöva ta ställning till frågorna, säger Stefan Törnqvist vid Vetenskapsrådet som har lett arbetet med de nationella riktlinjerna för ansvarsfull internationalisering.

Det är däremot inte enskilda forskare som vägledningen riktar sig till, utan till lärosätena. De ska i sin tur nu ta fram interna policys som är mer detaljerade och verksamhetsanpassade.

Riktlinjerna handlar inte bara om att identifiera risker och nyttor med internationella samarbeten.
– De handlar också om hur vi riggar ett samarbete, så att vi kan nå det resultat vi vill och få publicera resultatet öppet, samtidigt som vi ser till att minska de eventuella risker som samarbetet kan föra med sig, säger Stefan Törnqvist.

Riktlinjerna säger att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik ska beaktas i internationella samarbeten. Men är det verkligen forskningens roll? Stefan Törnqvist förtydligar:
– Beakta är nyckelordet här. Det är inte meningen att den politiska inriktningen ska vara styrande.

På Kungliga Tekniska högskolan, KTH, innebär ansvarsfull internationalisering konkreta dilemman i prefekters och forskares vardag. Det kan handla om att det är lagligt, men olämpligt, att anställa en viss person från ett visst land. Å andra sidan väldigt värdefullt forskningsmässigt.

Eller att en forskare ska hålla en keynote i USA och får utkastet tillbakaskickat av arrangören med nyckelord som kopplar till jämställdhet och ojämlikhet strukna. Stå upp för forskningens frihet eller ”ta sedan dit hen kommer”?

KTH:s biträdande säkerhetschef, Thom Thavenius, tycker att de nationella riktlinjerna har blivit bra, inte minst för att de också lyfter de mer svårbedömda frågorna. Utmaningen är att få ut detta i verksamheterna där besluten ska fattas.
– Det behövs enormt kvalificerad kompetens och en tillgänglig resurs för att få full verkstad av det. Det finns inte i sektorn mer än på ett litet antal lärosäten.

Ett av dem är KTH, menar Thom Thavenius.
– Ändå sitter vi med stora utmaningar för att få effekt hela vägen ut i kapillärerna. Det ska man verkligen vara ödmjuk inför.

Ett förslag till nationell stödfunktion är sedan ett år ”under beredning” i regeringskansliet. Utgångspunkten är ett kansli med flera myndighetsrepresentanter som stöttar sektorn med information, utbildning och erfarenhetsutbyte. Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, vill att Försvarshögskolan huserar stödfunktionen.

Thom Thavenius personliga åsikt är att en stödfunktion i stället bör skapas med Nationellt center för terrorhotbedömning, NCT, som modell. Detta för att få kvalificerade bedömningar av de väldigt komplexa hoten mot forskningsvärlden.
– Premisserna för att jobba med hotbildsbedömning för akademin är regulatoriskt helt unika. Vi har den öppna och fria forskningen. Vi har lärarundantaget. Det ska vara akademiska meriter som styr. Det är också massa andra mjuka delar som vi måste hantera i det här.

Han var själv en av de ansvariga på Säkerhetspolisen för att bygga upp NCT i början av 2000-talet.
– Då var det terrorhotet som var högt på agendan och sköt genom alla samhällssektorer. Nu är forskningssäkerhet en av de större utmaningarna vi står inför. Om vi inte kan hitta balansen mellan forskningssäkerhet och att bedriva spetsforskning kommer det att påverka vår ekonomiska och nationella säkerhet.

Thom Thavenius ifrågasätter även den svenska metoden att baka in forskningssäkerhet i den bredare frågan om ansvarsfull internationalisering.

Lärosätena råder nämligen själva över frågor som akademisk frihet, etik och jämställdhet i internationella samarbeten, men inte helt över frågor om forskningssäkerhet. Det är Säkerhetspolisen som ansvarar för kontraspionage och har kunskap om hur aktörer går till väga för att komma åt det som lärosätena förväntas skydda, påpekar Thom Thavenius.
– Packar vi in forskningssäkerhet i ansvarsfull internationalisering tror jag att det finns risk för att vi gör båda de här områdena skada.