Få saker borde vara så självklara som att fackets roll är att förhandla för sina medlemmar. Detta är fundamentalt i den svenska modellen och lyfts ofta fram som ett skäl till att vi har så få strejkdagar i Sverige. Förhandlingar leder till lokala lösningar och gemensamt ansvarstagande. Men detta gäller inte löner för Saco-medlemmar i staten. Låt mig påminna alla om att lönen är en av medlemmarnas viktigaste frågor och samtidigt konstatera att Saco-S centralt gett bort mandatet att löneförhandla.
Någon kanske invänder och påpekar att facket visst kollektivförhandlar löner på dennes lärosäte, men det görs på nåder ifrån arbetsgivarens sida. Tack vare vårt centrala processavtal RALS 2010-T kan arbetsgivaren när som helst på egen hand bestämma att alla våra medlemmars löner ensidigt ska sättas av arbetsgivaren. Lite elakt kan man säga att det lokala facket nästan inte behövs för att uppfylla det centrala avtalet.
Adam Brenthel
Ordförande för Saco-S-rådet vid Lunds universitet
Vid Lunds universitet har vi nu ägnat tio år åt processutveckling och pedagogiska insatser för att få avtalet att fungera. För knappt två år sedan presenterade vi resultatet i två rapporter, och det var nedslående läsning. Sedan dess har Saco-S centralt beslutat att ge en arbetsgrupp i uppdrag att utreda hur man ska förbättra lönerevisionen inom högskolesektorn. Det är efterlängtat och det finns anledning att hoppas på förändring.
I detta sammanhang vill jag därför påminna om att SULF:s kongress 2024 beslutade att aktivt verka för att återinföra vetot mot lönesättande samtal. Om lokala fackliga parter får tillbaka mandatet att förhandla om hur lönerevisionen ska genomföras skapas incitament för fackliga att ta ansvar för processen och man tvingar arbetsgivarna att faktiskt lyssna och förhandla med facket. Detta skulle återställa balansen mellan arbetstagarorganisationen och arbetsgivaren på lokal nivå i den viktigaste av alla fackliga frågor.
Man kan undra hur Saco-S centralt egentligen tänkte när man gav bort mandatet att bestämma lönesättningsmodell till arbetsgivaren. Jag minns fortfarande de heta diskussionerna från 2012 och framåt när undantaget för högskolesektorn togs bort så att arbetsgivaren själv kunde besluta att införa lönesättande samtal. SULF reserverade sig mot beslutet tillsammans med Sveriges läkarförbund och dåvarande Lärarnas riksförbund.
Det är inte förvånande att det var just dessa professioners förbund som stod för motståndet mot lönesättande samtal. Läkare och lärare är professionsroller där medlemmarna har viss autonomi i sitt yrkesutövande och där denna självständiga roll kombineras med kollegial styrning i olika former. Man skulle kunna tro att dessa självständiga utövare av sin profession skulle vara mer positiva till den starkt individualiserade processen som lönesättande samtal innebär men då har man inte förstått att autonomi i professionsutövande kräver att bli fredad från en byråkratisk arbetsgivare. Individen blir helt enkelt liten och sårbar i relation till det system för kontroll som lönesättande samtal förutsätter.
Vid Lunds universitet vill Saco-S stå på våra medlemmars sida för att erbjuda trygghet i kollektivet och på så sätt skydda det autonoma professionsutövande som forskare och lärare utför i det demokratiska samhällets tjänst. Det är också en anledning till att lönen är en av de viktigaste frågorna för medlemmarna. Ge oss tillbaka förhandlingsmandatet och låt oss lokalfackliga ta ansvar.
Adam Brenthel
Ordförande för Saco-S-rådet vid Lunds universitet
