Fyrdubbling av visselblåsaranmälningar på två år

Henrik Wiebe är jurist vid Malmö universitet och en av dem som är behörig att hantera anmälningarna som kommer in via universitetets visselblåsarkanal.
– En visselblåsning är en rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram, berättar han.

Det ska finnas skälig anledning att tro informationen i anmälan är sann, dessutom måste visselblåsningen komma in genom rätt kanal. Eftersom visselblåsningen ska vara i ett arbetsrelaterat sammanhang är det främst anställda som omfattas, men även volontärer, praktikanter och andra som utför arbete under verksamhetsutövarens kontroll.
– Till exempel den som är här och arbetar som hantverkare i våra lokaler, om den får reda på någonting under sitt arbete här, ja, då kan den visselblåsa till Malmö universitet. Då omfattas den personen av lagen, för det är ett arbetsrelaterat sammanhang.

Men, säger Henrik Wiebe, man lurar sig när man säger att en person som faller utanför lagens definition inte kan visselblåsa.
– Det är bara det att lagen är ett skydd och då omfattas man inte av det skyddet. Men det kanske man inte behöver heller, om man inte har någon koppling till universitetet.

Att Malmö universitet har så många anmälningar till sin visselblåsarkanal beror, enligt Henrik Wiebe, på att en person med ”ett rättshaveristiskt beteende” bombarderar kanalen med klagomål på den svenska skolan.

Får man göra så?
– Det finns ingen teknisk eller juridisk möjlighet att hindra det. I och med att visselblåsarkanalen vi har ska vara öppen även för volontärer och praktikanter och liknande, så kan man inte låsa in det i ett intranät.

När en anmälan kommer in till Malmö universitets visselblåsarkanal avgör de behöriga personerna tillsammans om anmälan ska anses vara ett visselblåsarärende. De flesta ärendena trillar ur skyddslagstiftningen av en eller annan anledning, säger Henrik Wiebe.
– Antingen för att de har varit anonyma, vilket gör att det inte går att bedöma om informationen har framkommit i ett arbetsrelaterat sammanhang. Eller för att man inte har använt sig av rätt kanal.

Just huruvida en visselblåsare ska kunna vara anonym eller inte är ett ämne som återkommande diskuteras.
– När man läser om de här ämnena i media så säger man att det är ett stort problem att man inte kan visselblåsa anonymt. Och då säger jag, är det? För det är inte så att myndigheten struntar i det som kommer in anonymt, det är bara det att vederbörande inte omfattas av skyddslagstiftningen. Men är man anonym så finns det ju heller inget behov av det.

En anonym anmälan blir också mycket svårare att utreda, säger Henrik Wiebe. Om en anmälan anses falla inom lagstiftningen så avgör de behöriga personerna vem som ska utreda ärendet. Enligt rutin ska den färdiga utredningen sedan hänskjutas till universitetsdirektören – eller om ärendet rör hen eller hens underställda till rektor – som beslutar om eventuella åtgärder. Och så ska man enligt lagens bestämmelse återkoppla till den rapporterande personen vad som har hänt med ärendet.

Henrik Wiebe tycker att lagstiftningen i sig är bra, men ifrågasätter samtidigt att en så stor arbetsplats som Malmö universitet har så få visselblåsningar.
– Inte för att säga att vi har problem men det finns alltid saker som borde uppmärksammas. Att det kommer 84 ärenden på ett år men inget är en visselblåsning är såklart inte tillfredsställande.

På frågan om han tror att det ligger en rädsla bakom bristen på visselblåsningar blir Henrik Wiebe tveksam.
– Jag låter det vara osagt om det är rädsla eller om det är okunskap om skyddslagstiftningen.

Ett lärosäte som inte fått in några anmälningar till sin visselblåsarkanal under perioden är Karlstads universitet. Chefsjurist Eva Rendahl är en av två behöriga att hantera visselblåsarärenden vid universitetet. Hon konstaterar att det både är väldigt mycket och väldigt lite som kan vara en visselblåsning, eftersom lagstiftningens definition inte är särskilt tydlig, men att det rör någon form av missförhållande.
– Det ska finnas ett allmänt intresse av att det kommer fram. Det är det, skulle jag säga, som är den viktigaste definitionen.

I egenskap av chefsjurist har Eva Rendahl fått frågor och information om misstänkta oegentligheter redan innan den nya lagstiftningen, så hon upplever inte att lagstiftningen haft någon större effekt på hur och när personer hör av sig till henne. Dessutom finns många olika kanaler för anmälan av olika sorters misstänkta oegentligheter på universitetet, menar hon, såsom för disciplinärenden eller oredlighet i forskning.
– En myndighet har ju alltid ett ansvar att utreda vad som har hänt. Och det är ju ingenting som har förändrats i och med lagstiftningen. Lagstiftningen handlar mest om skyddet för den rapporterande, att det numera finns ett absolut sekretesskrav.

Till skillnad från Malmö universitet så ligger kanalen för visselblåsning på Karlstads universitet på intranätet.
– Den är ju också för praktikanter och liknande, som då får tillgång till vårt intranät.

När en anmälan inkommer via visselblåsarkanalen hanteras den i enlighet med universitetets handlingsordning, vilken inkluderar diarieföring, dokumentation, inledande bedömning och återkoppling till den rapporterande personen. Inte heller på Karlstads universitet kan visselblåsaren vara anonym.
– Om du ska få visselblåsarlagens skydd så kan du inte det.

Men, konstaterar Eva Rendahl, även om en anonym anmälan inte omfattas av lagstiftningen så ska det som framkommer tas på allvar.
– Hanteringen ska ju ske oavsett. Oavsett vad vi kallar det så har vi ju ett ansvar att se till så myndigheten bedriver sin verksamhet på ett bra sätt.