Två statsråd med ansvar för forskning har hunnit lämna utbildningsdepartementet sedan debatten om etikprövningslagen ledde till en utredning för att se över den.
”En reformerad etikprövningslagstiftning är fortsatt mycket prioriterat även av nuvarande statsråd inte minst eftersom det rör en ökad akademisk frihet för enskilda forskare. Ambitionen är att lägga fram en proposition innan mandatperiodens slut”, skriver Elin Söderholm, politiskt sakkunnig hos högre utbildnings- och forskningsminister Lotta Edholm (L), i ett mejl till Universitetsläraren.
Förslaget till en ny lag som presenterades för ett drygt år sedan har forskarsamhället i stort välkomnat som ett viktigt steg framåt. Inte minst att viss slags forskning med känsliga personuppgifter ska undantas kravet på etikgodkännande, och att forskare inte ska åtalsanmälas för minsta överträdelse av lagen. Remissvaren avslöjar däremot att förslaget kan behöva justeras för att inte skapa nya eller fortsatta oönskade problem.
Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, påpekar till exempel att det blir fortsatt rättsosäkert för forskare om granskningsbeslut med kritik mot dem inte kan överklagas. Sådana beslut kan nämligen ha stor negativ påverkan på de individuella forskarnas fortsatta arbetsmöjligheter. Att det har kommit in många synpunkter är också väntat – sektorn har från början sagt att problemen med nuvarande lag är så komplexa att det skulle behövas ett mer grundligt omtag.
Utredningens förslag är att lärosätena ska ta över ansvaret för de etiska bedömningarna i de fall som blir undantag i lagen: då forskningspersoner över 18 år har gett samtycke till en behandling av personuppgifter med låg risk, om uppgifterna har fått allmän spridning eller finns i allmänna handlingar. SUHF är i grunden positivt till en sådan förändring, men menar att utredaren har underskattat vilket merarbete det innebär för lärosätena.
Mats Johansson
Forskningsetisk rådgivare, Lunds universitet
Mats Johansson är forskningsetisk rådgivare vid Lunds universitet och har börjat titta på hur lärosätet ska ta sig an ett utökat ansvar.
– Jag förstår att forskare vill ha en ändring snabbt, men från ett lärosätesperspektiv är det viktigt att hinna ställa om från det att man får veta vad som faktiskt kommer att gälla, säger han, och fortsätter:
– Diskussionerna som nu förs på universitetet och i SUHF är om man i högre grad ska kunna använda sig av en självbedömning utifrån ganska breda riktlinjer. För annars måste någon annan sätta sig in i projektets alla delar, vilket även skulle kräva omfattande dokumentation – och då riskerar vi att hamna i samma sits som i dag.
Sara Eldén
Sociolog och professor, Malmö universitet
Sara Eldén är sociolog och professor vid Malmö universitet och har skrivit en bok om forskningsetik inom samhällsvetenskapen. Hon hoppas att ett decentraliserat etikansvar ska leda till bättre former och forum för att också hantera de etiska frågor som faller utanför lagen.
– Jag har gjort mycket forskning om människors livsbiografier och du vet aldrig vad som kommer att uppröra någon. Men det är sällan känsliga personuppgifter, utan det kan vara relationen till en mamma. ”Oj, det här var en svår berättelse, hur ska vi hantera den?”
– Svaret är inte alltid svart eller vitt, utan kan behöva stötas och blötas i stället för att vi bara fyller i ett formulär och får samtycke och tänker att då är allt löst. I nuvarande system är det ju noll dialog, så som forskaren uppfattar det. Man får beslutet skickat till sig och ingen möjlighet till ett samtal.
Etikprövningsmyndigheten påpekar i sitt remissvar att lärosätena redan nu har svårt att nominera tillräckligt många vetenskapliga ledamöter, och att de framöver kommer att behöva samma kompetens lokalt. Sara Eldén tror däremot att fler kan vilja ställa upp i etiknämnder om systemet förändras.
– Jag har kollegor som har hoppat av i frustration för att det handlat så lite om det man anser är etiska dilemman och i stället mer om det är rätt eller fel enligt lagen. Skulle vi göra detta på sätt som känns relevant och som stöttar forskaren att göra bra forskning, då känner man att man stärker forskningen i sig och skyddar forskningspersonerna.
