Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna; Skalbaggar i nästa verk av hundra kommande böcker

Ambitionerna är högt uppskruvade. När den första volymen presenterades 2005 tackade riksdagens talman Björn von Sydow. Han förklarade att Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna är viktig för forskningen och miljöpolitiken och att kunskaper om växter, djur och svampar ska spridas till en bredare allmänhet. Sverige är först i världen med ambitionen att i ett bokverk beskriva samtliga flercelliga organismer inom det egna landets gränser. I en informationsfolder understryks att verket ska väcka upptäckarglädje hos den yngre generationen. Med en skämtsam formulering uppmanas lärare att införa knottkunskap på schemat. Redaktionen har drygt 20 anställda medarbetare och huserar i Sveriges lantbruksuniversitets lokaler i utkanten av Uppsala. Sprida kunskap I entrén sitter en magnifik berguv i ett skåp intill en större hackspett, som alldeles strax ska borra in sin näbb i en björkstam. Längre in i korridoren breder en fladdermus ut sina vingar. En mink som infångades i Malmberget 1958 stirrar med glasartad blick på besökaren till redaktionen. De uppstoppade djuren utgör bara en bråkdel av alla svenska arter. Det är lätt att baxna inför den herkuliska uppgift som engagerar forskare, redaktörer, skribenter, fotografer och tecknare. Christer Engström är chefredaktör för projektet. Han har bland annat varit chefredaktör för Nationalencyklopedin och förlagsdirektör på Bokförlaget Bra Böcker AB. – Detta är en del av arbetet inom ArtDatabanken. Riksdagen har gett forskarna uppdraget att inventera tidigare dåligt kända organismgrupper. Allt fler arter ska katalogiseras och analyseras – och Nationalnyckeln ska i populärvetenskaplig form sprida kunskapen till en vid läsekrets, berättar han. Många anser sannolikt att nästan alla organismer i dag är upptäckta. Så är dock inte fallet. Forskarna gör stup i ett nya fynd. Nya arter upptäcks När ArtDatabanken startade sitt arbete placerades en mängd så kallade Malaisefällor ut från Abisko i norr till Sandhammaren i söder. Hittills har minst 500 nya arter upptäckts efter att miljontals insekter vittjats i de tältliknande konstruktionerna. Besättningen ombord på forskningsfartyget Arne Tiselius undersöker den marina faunan på botten av Skagerack och Kattegatt. Om några år kanske upptäckterna resulterar i utförliga artbeskrivningar i någon av volymerna. – Det är en allmän uppfattning att vi ska slå vakt om den biologiska mångfalden. Då måste vetenskapen naturligtvis först kartlägga vilka arter som faktiskt existerar. Taxonomi handlar om att klassificera olika arter. Med hjälp av projektet ska denna gren inom biologin stärkas, understryker Christer Engström. I Nationalnyckeln är ett fåtal specialister författare i varje enskilt band. Lärare och forskare inom universitets- och högskolevärlden tar tjänstledigt eller skriver under sommarlov och annan ledighet från det ordinarie arbetet. – Det är inte ovanligt att de engagerade specialisterna är verksamma utanför den akademiska världen. Det viktigaste är att de är obestridliga auktoriteter inom sitt område. Världens främste expert Ulf Scheller är en av specialisterna. Christer Engström betonar att han inte bara är Sveriges utan hela världens främste expert på fåfotingar och dvärgfotingar. I december 2005 publicerades bandet om mångfotingar, där han är en av författarna. Ulf Scheller är 82 år gammal. Under sitt yrkesverksamma liv var han gymnasielärare i biologi vid internatskolan Lundsberg. Doktorsavhandlingen handlade om tvåfotingar på Sri Lanka och under många år var intresset för fåfotingarna en kvalificerad hobby. I dag har Scheller skrivit drygt 200 vetenskapliga artiklar inom sitt specialområde. Tomas Carlberg är biträdande chefredaktör och har tillsammans med redaktörer inom olika fackområden gått i närkamp med materialet för att skapa läsvärda texter. – Det här är populärvetenskap. Nationalnyckeln ska med behållning läsas både av den naturintresserade som har gymnasieexamen och av en professor i biologi, poängterar han. De forskare som vet det mesta om spindlar, gråsuggor, parasitflugor, svärmare, spinnare och tusentals andra småkryp har sannolikt tidigare vänt sig till en snäv krets av kolleger. Vilket språk ska nu användas och hur ska komplexa sammanhang beskrivas någorlunda lättfattligt? – Arbetet med språket tar tid. Nu ska vi pröva att mer använda professionella skribenter som i nära samarbete med specialisterna skriver lättlästa och korrekta manus. Skalbaggar på gång Arbetet med bokserien startade 2002. Hittills har två volymer om fjärilar samt en bok om bladmossor och en om mångfotingar givits ut. I september i år trycks ett verk om skalbaggar. För vissa växter, djur och svampar ska det finnas en fältnyckel i fickformat med bilder, utbredningskartor och kortfattade beskrivningar. De första åren prioriteras en utgivning i bokform, men senare kan materialet också publiceras digitalt. Den första boken om dagfjärilar har sålts i 27 000 exemplar. Mottagandet var mycket positivt. Boken fick flera utmärkelser och nominerades till det prestigefyllda Augustpriset. Det var sannolikt taktiskt lyckat att starta med fjärilar. Under semestrar och sommarlov har färgstarka påfågelsögon, blåvingar och citronfjärilar fladdrat kors och tvärs över blomstrande ängar. – Nu är det slut på smekmånaden. Nu framförs kritik om att utgivningstakten är alldeles för låg. Men jag tycker inte det är rättvist. I början tar det naturligtvis tid innan spåren har lagts ut, säger Tomas Carlberg. När han talar om Malaisefällor och fynd av tidigare inte kända arter förefaller det som om han inte enbart är fylld av vetenskapsmannens upptäckarglädje. Antalet arter ökar och därmed blir också arbetsuppgifterna fler för medarbetarna. Tomas Carlberg talar dock inte bara om pressade tidsscheman och oräkneliga arbetsuppgifter. – Det här är världens roligaste jobb. Det är mycket kreativt och utgivningen av varje bok känns som en seger. Bok om spindlar Andrea Klintbjer började på redaktionen i våras. Hon har utbildat sig till illustratör vid Mälardalens högskola och kommer närmast från Naturhistoriska riksmuseet. – Det är ännu inte bestämt men mycket möjligt att jag ska arbeta med en bok om spindlar. De har mycket roligt fuffens för sig. De utför märkliga parningsdanser och bygger sinnrika nät för att fånga sin föda, säger hon. Många känner en stark olust inför spindlar och är rädda för att bli förgiftade av deras bett. Andrea Klintbjer berättar förtjust om sina förmodade framtida forskningsobjekt. – I nära samarbete med spindelspecialister ska jag teckna i datorn och framställa så exakta illustrationer som möjligt. Till min hjälp har jag fotografier och döda spindlar som konserverats i sprit. Jag kanske också går ut i naturen och studerar levande exemplar av olika arter. Många fotografier I ett angränsande rum sitter fotografen Malin Birgersson böjd över ett mikroskop. Hon arbetar bland annat med preparat av en parasitfluga och mossan phascum cuspidatum. De några millimeter stora arterna förstoras på skärmen till en dator. – Varje preparat har naturligtvis volym. Det går inte att med ett enda fotografi ställa in det bästa skärpdjupet för alla delar av organismen. Jag tar därför flera bilder på varje preparat och med ett datorprogram läggs därefter alla fotografier samman. Därmed skapas en illustration som med stor skärpa visar alla delar av det objekt som ska beskrivas, säger Malin Birgersson. Invid mikroskopet finns flera lampor som hon använder vid fotograferingen av de olika arterna. – Belysningen ska ha ett mjukt sken utan störande blänk. Ljuset bör inte spridas helt jämnt över organismen. Ute i naturen är ju solen den enda ljuskällan. Efter avslutade intervjuer passerar jag åter genom korridoren. Jag inbillar mig att minken från Malmberget frågande och en aning oroligt tittar på de illustratörer, skribenter och redaktörer som hastar förbi. Ni glömmer väl inte bort mig och alla andra vertebrater? Var du lugn, mustela vision. Din tid kommer. Förr eller senare blir ni alla klassificerade och belysta i någon av Nationalnyckelns många volymer. CURT ISAKSSON