Upploppen har haft en positiv effekt och det är att beslutsfattarna inte längre kan blunda för att det finns ett allvarligt diskrimineringsproblem i landet, säger Ahmed Boubeker.
Han är lärare och forskare i sociologi vid Universitetet i Metz och har skrivit flera böcker om hur situationen är för de många fransmän och fransyskor, som har sitt ursprung i nordafrikanska länder och av vilka många bor i utsatta kvarter.
Metz ligger i Lorraine, som tidigare var ett centrum för tung industri och därför har en lång tradition av arbetskraftsinvandring.
Ahmed Boubeker har däremot vuxit upp längre söderut i en förort till Lyon.
Han berättar kortfattat att hans familj ursprungligen kommer från Algeriet och att hans föräldrar inte hade någon högre utbildning. Mer än så vill han inte säga om sin personliga historia, eftersom han hävdar att den är atypisk.
– Jag är undantaget som bekräftar regeln.
Inte invandrarproblem
Det är svårt att få någon uppfattning om vilken bakgrund lärarna på universitet och högskolor har i Frankrike, eftersom etnisk registrering är förbjuden. Nyligen föreslog en statlig utredning att förbudet skulle slopas, eftersom det är svårt att kartlägga och bevisa diskriminering, när man inte kan undersöka dagens förhållanden.
Högskolorna är undantagna en regel som gäller andra offentliga institutioner, där enbart EU-invånare kan få anställning. En utländsk medborgare kan få en tjänst på universitetet. Men förortsoroligheterna är varken ett uttryck för problem som gäller ”utlänningar” eller ”invandrare”, säger Ahmed Boubeker.
– Det handlar om ungdomar som är födda här. De har inga erfarenheter av att leva i ett annat land. De har gått i samma skolor och har samma kulturella värden, som andra franska barn. Skillnaden är hudfärgen. Det stora problemet idag är att en del av landets egna invånare utestängs, säger sociologiläraren.
Han säger att de bekymmer, som invånare med ursprung i Afrika har i sina dagliga liv, är underskattade.
– Det är oerhört svårt att ta sig ut ur förortsghettona. Det är svårt att få arbete och det är mycket svårt att få bostad på annat håll. Sociokulturella hinder gör att få ungdomar har tillgång till högre utbildning och nödvändiga kvalifikationer för att få arbete. Länge har man behandlat förortsproblematiken som en sak för sig och försökt rusta upp kvarteren. Men orsakerna måste sökas på annat håll. I själva verket handlar det om hela samhällets svårigheter med att anpassa sig till en värld i förändring. Idag pekar man ut förortsungdomar som ett säkerhetsproblem, när franska invånares utbredda känsla av otrygghet egentligen beror på helt andra faktorer, såsom globaliseringen och övergången till ett postindustriellt samhälle, säger Ahmed Boubeker.
Flera förklaringar
Sedan länge pågår en diskussion om huruvida utsattheten i förorterna främst ska ses som ett socialt problem eller som ett utslag för etnisk diskriminering.
Ahmed Boubeker hävdar att det finns flera förklaringar till varför personer som har sitt ursprung i Afrika möter större hinder än migranter, som har kommit tidigare.
– Självklart är den höga arbetslösheten en faktor. Men orsakerna finns också i landets komplicerade förhållande till sina forna kolonier, säger han.
Symptomatiskt för detta är ett direktiv som parlamentet antog förra året, som påbjuder historielärarna att också lära ut ”kolonialismens positiva effekter”. Direktivet har mötts av kraftiga protester bland annat från historiker och från oppositionspolitiker. Nyligen har presidenten, Jacques Chirac, sagt att han vill att den här lagen ändras.
– Lagen är givetvis idiotisk och skandalös. Men det visar bara på hur det politiska systemet fungerar. En del av högern flirtar med en väljargrupp, som består av fransmän som tvingades flytta till Frankrike efter Algerietkriget, säger Ahmed Boubeker.
Han anser att andra politiker trots allt sänder ut helt annorlunda signaler idag. Vissa ledande högerpolitiker förordar till exempel ”positiv diskriminering” av de synliga minoriteterna.
I kölvattnet efter förortsoroligheterna har både regeringen och presidenten utlovat åtgärder för att alltfler förortsungdomar ska beredas plats i landets elitskikt. Högskolor, medier och ledare för stora företag har bjudits in till samtal kring lösningar.
Ahmed Boubeker säger att han under de senaste åren har kunnat iaktta en markant ökning av barn till invandrare bland förstaårseleverna på sociologilinjen. Men han ser också att många hoppar av studierna efter ett tag, vilket han förklarar med att de ofta kommer från studieovana hemmiljöer.
Ämnet positiv diskriminering och kvotering är ett känsligt kapitel, eftersom metoderna anses strida mot grundläggande idéer i den franska republiken.
Risk för elitism
Universitetslärarnas fackförbund Snesup uttrycker till exempel en viss oro över den här trenden.
– Vi är rädda för att man satsar på en odemokratisk elitistisk utbildningspolitik, som enbart gynnar ett fåtal utvalda. Det behövs förändringar som gör att alltfler ungdomar ur alla samhällsklasser får större möjligheter att läsa på högskolorna. Det handlar inte bara om intagningssystemen utan också om vilket ekonomiskt och socialt stöd studenterna får, säger Jean Fabbri som är generalsekreterare för Snesup.
Ahmed Boubeker håller med om att man bör se över utbildningssystemet, så att även elever som har en annorlunda, icke-traditionell, bakgrund ska kunna klara av högre studier. Men han anser att förortsbefolkningen idag är så förfördelad att man måste kunna vända på situationen genom en positiv diskriminering.
Han talar bland annat om Sciences Po. Elitskolan erbjuder en femårig utbildning där statskunskap är ett av de dominerande ämnena. Sedan 2001 har skolan avtal med ett trettiotal gymnasier och tar in studenter via ett särskilt system, men inriktar sig på studenternas sociala situation och inte på deras etniska bakgrund.
– Vi konstaterade att mycket få av våra studenter kom från de utsatta förorterna, trots att omkring fem miljoner invånare bor där, vilket innebär att många outnyttjade begåvningar går till spillo, berättar Cyril Delhay, föreståndare, på Sciences Po.
Frihet, jämlikhet …
Han anser att det skulle vara främmande för fransk tradition att utgå från etnicitet, såsom man bland annat har gjort i USA. Men han hävdar att skolan inte sysslar med ”positiv diskriminering”. Eleverna från de utsatta kvarteren slipper att gå igenom det sedvanliga inträdesprovet, men undgår inte en gallring. De får i stället gå upp inför en jury.
– Det är briljanta studenter. Under det första året får de stöd av en handledare, men sedan får de klara sig själva och det gör de lika bra som de andra eleverna, säger Cyril Delhay.
Han berättar att Sciences Po utsattes för stark kritik, när försöket inleddes för fem år sedan. Men sedan dess har flera andra elitskolor följt efter.
Ahmed Boubeker anser att det är mycket bra att högskolorna prövar nya intagningsmetoder.
Men för att fler personer ur de synliga minoriteterna ska kunna göra en högskolekarriär, såsom han själv, anser han att man måste sluta gömma sig bakom republikanska traditioner och vackra ord om frihet, jämlikhet och broderskap, som ger en illusion om alla invånares lika chanser.
– Man måste sätta ett namn och färg på de problem Frankrike står inför idag. Ordet jämlikhet existerar inte i förorterna.
ANNA TRENNING-HIMMELSBACH
BRÄNDES TILL DÖDS
Våldsvågen i de franska förorterna bröt ut i slutet av oktober, efter att två tonårspojkar hade bränts till döds i en transformatorstation, där de enligt vittnesmål hade gömt sig för att de var rädda för polisen.
Ungdomar i Parisförorten Clichy-sous-Bois reagerade genom att tända eld på bilar i kvarteret. Oroligheterna spred sig sedan snabbt till hundratals utsatta bostadsområden runt om i landet. Tiotusentals bilar gick upp i rök och flera offentliga byggnader attackerades med brandbomber och förstördes under de tre veckor upploppen pågick. Efteråt konstaterade säkerhetspolisen att det inte fanns någon organiserad kriminalitet bakom bråken. Få av de personer, som anhölls under upploppen, var tidigare straffade.
