Lars Leijonborg skaffade sig ett rejält goodwillkapital bara genom ställa sig i talarstolen.
– Vi är speciellt glada att du är här eftersom inte någon av de tre föregående utbildningsministrarna har träffat SUHF, hälsades han av Sveriges universites- och högskoleförbunds, SUHF, avgående ordförande Bo Sundqvist.
Lars Leijonborg förklarade sig inledningsvis vara nöjd med att mitt emellan två forskningspropositioner kunna höja forskningsanslagens nivå med 900 miljoner på tre år, vilket också framgick av budgeten i september.
– Det är ett uttryck för regeringens övertygelse att ett land i Sveriges läge i globaliseringens tid måste satsa på forskning, sa han.
Regeringen ska också ta bort den så kallade högskolemomsen, för närvarande 350 miljoner, en skatt som drabbar extern finansiering av forskningsprojekt.
– Lägger man de 350 miljonerna till de 900 miljonerna är man uppe över en miljard och lägger man dessutom till förra regeringens forskningssatsningar är man uppe i 1,6 miljarder de närmaste åren i nivålyft för svensk forskning.
År 2007 läggs höjningen, 200 miljoner, jämt fördelat på fakultetsanslaget. Hur det blir sedan är inte bestämt.
– Vi i alliansen och speciellt folkpartiet anser att man bör inrikta forskningssatsningarna på de mest excellenta forskningsmiljöerna. De miljöer som finns i den absoluta världstoppen ska förbli där och gärna lyfta sig ytterligare. Det är grundforskningen, fakultetsforskningen, som framförallt måste stödjas. Det har blivit en obalans mellan extern och statlig finansiering.
Expansionen har nått en gräns
Det är väl känt att regeringen stoppat utbyggnaden av antalet högskoleplatser.
– Platsexpansionen i högskolorna i Sverige har för överskådlig tid nått en gräns. Så småningom kan det finnas anledning att återuppta platsexpansionen, men just nu är det stora problemet kvaliteten och inte kvantiteten.
Den uteblivna expansionen ger 120 miljoner till en kvalitetshöjning.
– För att det överhuvud ska märkas är min uppfattning att de pengarna ska sättas in där kvalitetsbristerna är allra störst, det gäller samhällsvetenskap och humaniora och även teologi och juridik.
Leijonborg framhöll att man vill stärka det akademiska oberoendet.
– Forskningsfinansieringen ska organiseras med så mycket inomvetenskapliga prioriteringar och bedömningar som möjligt.
Hur den organisationen ska se ut framgick inte.
Externa ledamöter blir ”övriga”
Mera konkret var Leijonborg om styrelsernas sammansättning
– Ledamöter i högskolestyrelser ska inte utses på partipolitiska grunder och vi håller just på att undersöka hur förändringen ska gå till i praktiken.
Regeringen tänker sig däremot att den också i fortsättningen ska utse ett antal ledamöter i högskolestyrelserna.
– Men det är inte givet att de måste vara i majoritet och vi är inställda på att utse de ledamöter som lärosätena vill ha.
Förslaget innebär att rektor kommer att föreslå vilka som ska ingå i styrelsen. De som tidigare kallats externa ledamöter ska nu heta övriga ledamöter och det ska bli möjligt att som sådana utse personer som är verksamma inom lärosätet.
– Vi tycker också att rektor ska kunna vara ordförande i högskolestyrelsen. Eftersom mandaten för högskolestyrelserna löper ut 1 januari är det mycket bråttom att ändra högskolelagen.
Kring den här punkten blev det debatt.
– Vad händer om rektor både leder styrelsen, utser ledamöterna i styrelsen och rektorn inte sköter sig? Hur ska då staten ta sitt ägaransvar? kritiserade Agneta Stark, rektor vid Högskolan Dalarna.
– Jag tror att statsmakternas legitima behov att styra högskoleväsendet går att uppnå med andra styrmetoder, låt mig nämna budgettilldelningen till exempel, replikerade Leijonborg.
Han flaggade för en förändring av lärarutbildningen.
– Lärarutbildningarna har utsatts för kraftig kritik, vi delar till stora delar den kritiken. Vi menar att de behöver reformeras, och för det krävs nog en ny lärarutbildningsutredning.
Också Bolognaprocessen påkallar behov av förändring.
– Ett akut problem är att lärarutbildningarna behöver anpassas till Bologna-systemet. Det är känsligt, framförallt i förhållande till den fackliga strukturen på lärarområdet.
Från publiken kom krav på att pris- och löneomräkningen måste reformeras.
– Som det nu är måste lärosätena årligen ta två procent från grundanslaget för att kompensera den bristande uppräkningen. Det måste rättas till!
Lars Leijonborg gav inget konkret svar på det kravet.
– Inför framtiden tar vi med oss det här, behoven är ju stora, sa han.
Höjda anslag till postdoc
I samband med SUHF:s konferens fick Universitetsläraren tillfälle till en kort intervju med Lars Leijonborg.
Behövs det så många disputerade som den förra regeringen ansåg?
– Jag tror man måste skilja på ett långt och ett kort perspektiv. I ett långt perspektiv är det bra att ha många disputerade, det kommer att bli en efterfrågan på den sortens kompetens. Men just nu verkar det vara en sorts mättnadsfas.
Han påpekade att regeringens forskningssatsning successivt kommer att höja anslagen.
– Jag menar att en stor del av höjningen ska läggas på postdoc-tjänster så arbetsmarknaden för nydisputerade kommer att lätta.
Hur ska man minska andelen tillfälliga anställningar inom högskolesektorn?
– Det är sannolikt att båda de två stora grepp vi gjort, stoppat platsexpansionen och lagt pengarna på kvalitet och ökat forskningsanslagen, materialiseras i form av något fler fasta tjänster.
Planerar du att ändra finansieringsmodellen för grundutbildningen?
– Vår tanke är att de här extrapengarna, 120 miljoner, ska riktas mot att höja grundsumman för helårstudenter och inte helårsprestationer. När man premierar prestation så finns det en tendens att man sänker kraven.
Den förra regeringen var angelägen att forskningen skulle ge utväxling i innovationer. Hur ser du på det?
– Att Sverige är så underutvecklat när det gäller att exploatera innovationer i landet tror jag framförallt har med företagsklimatet att göra. Min ingång är att man snarare ska titta på företagsklimat och såddkapital och att det lönar sig att arbeta än på hur FoU-verksamheten bedrivs. Jag vill varna för en alltför instrumentell syn på forskning. Sambandet mellan forskning och jobb är inte enkelt.
Lars Leijonborg har öppnat för avgifter för utländska studenter från utanför EES-området.
– Det finns nu en marknad för utländska studenter där de betalar 100 000-tals kronor för att få studera på Harvard, så är det ju inte orimligt att Sverige konkurrerar om de studenterna så det ger oss resurser. Men det absoluta kravet är ju att det inte har en smittoeffekt för jag är emot avgifter för svenska studenter.
Fakultetsmedel går åt till att medfinansiera forskningsanslag från externa anslagsgivare som inte ger full kostnadstäckning. Ska du göra något åt detta?
– Grundproblemet är att det har varit för lite pengar in i forskningssystemet. Jag förstår att det stör att det finns en sådan här rundgång i systemet men om det är tillräckligt med pengar in så betyder de här sakerna mindre.
Vad tycker du om engelskan och svenskans ställning i akademin?
– Jag är för internationalisering men jag tycker att det är viktigt att slå vakt om svenskan i Sverige. Det finns forskning som visar att när svenskar måste arbeta på engelska tappar man en del i kvalitet. På en viss nivå måste allt man gör också finnas på engelska, men att den dagliga verksamheten ska ske på engelska är att gå för långt.
PER-OLOF ELIASSON
