SOM STUDENT INSÅG jag att det inom universitetet fanns en mängd traditionstyngda ceremonier som var och en tog den anställde högre upp i universitetslärarkarriären. Vad som krävdes för att nå dessa olika steg var för mig lite av en gåta. Jag lade märke till att vissa av mina kursansvariga även forskade under arbetstid men i ärlighetens namn så låg mitt fokus helt på stundens aktuella studier. Jag valde utbildningen på grund av mitt intresse för biologi och matematik och såg fram emot att via utbildningen få bättre insikt i var kunskap inom dessa ämnen efterfrågades. Hälften av tiden in i mitt examensarbete fick jag, till min stora glädje, ett jobberbjudande. Jag fick med detta jobb möjligheten att lära mig mer om ämnet Teoretisk biologi som jag under de senaste två åren upptäckt ett stort intresse för. Efter examen och ett par månaders sommarlov så började jag min tjänst som doktorand.
Ett år in i doktorerandet frågade min handledare om jag skulle vara intresserad av att sitta i Sveriges universitetslärarförbunds lokala styrelse som doktorandrepresentant. Jag kände mig först osäker på vad jag skulle kunna bidra med till denna organisation. Jag hade ju trots allt precis fått min första anställning och av styrelsearbete hade jag ingen erfarenhet. Det var ett starkt minne som trots allt fick mig att bestämma mig för att lära mig mer om och engagera mig i den fackliga verksamheten. Ett minne av en nära släkting som blev illa behandlad av sin chef vilket i slutändan resulterade i att hon sa upp sig. Under denna tid var hon i stort behov av ett professionellt stöd från någon som förstod hennes situation.
GENOM ATT GÅ med i den lokala styrelsen för SULF så fick jag möjlighet och tid till att lära mig mycket, bl. a. om arbetsmiljö och arbetsrätt. Jag har nu en betydligt större möjlighet att bidra till arbetet för en bra arbetssituation på min arbetsplats. Idag har jag även en suppleantplats i förbundsstyrelsen och har genom denna lärt mig ännu mer och fått en bättre helhetsbild av hur arbetssituationen för universitetsanställda ser ut på olika lärosäten. Jag har insett att jag har bra arbetsvillkor på min arbetsplats. Min chef gav mig nämligen en anställning från första dagen, respekterar att jag har en fritid och att jag ibland är sjuk. Dessa egenskaper såg jag först som självklara men de är de tyvärr inte idag. Synen på arbetssituationen ser väldigt olika ut bland Sveriges doktorander. Det finns fortfarande doktorander som får börja sin forskningsutbildning utan en fast anställning, finansierade av utbildningsbidrag eller stipendium. Dessa doktorander hamnar utanför det skattefinansierade trygghetssystemet som i övrigt gäller för alla anställda. En annan viktig fråga relaterad till doktoranders arbetssituation är den professionella relationen mellan doktoranden och hans eller hennes handledare. Doktorander sitter i ett känsligt läge där kvaliteten på deras arbetsmiljö till stor del är beroende av en eller ett fåtal seniorers kunskap och intresse.
JAG HAR UNDER de senaste två åren insett att det finns stora möjligheter att påverka doktoranders och övriga universitetsanställdas situation positivt. Många problem följer faktiskt av ren okunskap och ibland räcker det med att informera och föra en dialog för att förbättra arbetsvillkoren för de anställda. En doktorand som är med i facket får hjälp att reda ut vad som är en bra arbetssituation. Vi förtroendevalda finns där som stöd och hjälp vid akuta situationer men vi arbetar även med ett kontinuerligt påverkansarbete. Även om min arbetssituation ser bra ut just nu så uppskattar jag mitt medlemskap och engagemang i facket, framför allt för att jag känner att jag hjälper till att påverka doktoranders arbetssituation, för en tryggare och mer självklar ingång i universitetskarriären.
SARA GUDMUNDSON
1:e suppleant i SULF:s styrelse
