I en debattartikel i Universitetsläraren frågar Academics for Palestine Uppsala återigen varför Uppsala universitet inte avbrutit alla samarbeten med israeliska universitet och varför rektor inte har tagit ställning mot Israels agerande.
Först och främst vill jag vara tydlig med att Uppsala universitet alltid kommer att stå upp för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och akademisk frihet. Som vi också framfört i tidigare dialoger med Academics for Palestine Uppsala så tar universitetet avstånd från de brott mot mänskliga rättigheter och det urskillningslösa dödandet av civila, kvinnor och barn som sker i konflikten mellan Israel och Hamas i Gaza. Förstörelsen av civilsamhället är förfärlig.
Med det sagt är Uppsala universitets grundläggande utgångspunkt att samarbeta. Vi tror på att samarbete, även när det är svårt, är vägen som kommer att leda till positiva förändringar och utveckling.
På universitetsgemensam nivå har Uppsala universitet ett samarbete med ett israeliskt universitet som idag omfattar en student. På institutionsnivå och på individnivå finns ytterligare några. För mig som rektor är det helt främmande att styra enskilda ämnesinstitutioners eller enskilda forskares samarbeten.
Parallellen som Academics for Palestine hävdar finns med situationen efter Rysslands invasion av Ukraina haltar rejält. Tillsammans med andra myndigheter fick vi ett tydligt uppdrag från regeringen att avbryta alla samarbeten. Universitetets ställningstagande mot den ryska invasionen föregicks av den svenska regeringens fördömande och diskussioner i bland annat Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. Det var alltså ett gemensamt ställningstagande från alla svenska universitet och många europeiska efter beslut av respektive lands regeringar. Universiteten i Ryssland markerade dessutom tydligt att de var lojala med regimen och Putin.
Men som universitet måste vi också bli klokare av erfarenhet och lära av det som varit. Borde vår reaktion 2022 sett annorlunda ut, formulerats på annat sätt?
När samarbeten bryts riskerar kritiskt tänkande vetenskapspersoner hamna i ett vakuum. I efterhand kan vi se att vi kunde varit tydligare i att markera att det fortfarande finns många viktiga kontakter med enskilda forskare och akademiker vi inte vill lämna ensamma och isolerade. I en polariserad värld riskeras lätt nyanserna när generaliseringar och svartvita budskap basuneras ut. I retrospektiv borde vi tydligare stått upp för nyanserna.
Under alla omständigheter är vi fast övertygade om att vi som universitet vill försvara demokrati och akademisk frihet med alla medel som står oss till buds. Det kommer att finnas de som tycker att universitetet i olika situationer borde agera annorlunda – och vi kommer alltid att stå upp för andras demokratiska rätt att ha en annan åsikt.
Vi känner stor lojalitet med våra akademiska kollegor och tror på att högre utbildning och forskning skapar klokare samhällen.
Anders Hagfeldt
Rektor, Uppsala universitet
