Replik på debattartikeln ”Återställ balansen mellan forskning och administration” av Mirella Muhic och Mikael Wiberg.
Det är med bestörtning och oro vi tar del av hur illa läget verkar vara vid Umeå universitet kring balansen mellan forskning och administration. Som universitetslärare vid Göteborgs universitet känner vi inte igen oss i beskrivningen av en tilltagande administration på forskningens bekostnad, men lider med våra kollegor från Umeå.
Johan Magnusson
Professor i informatik, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI)
Muhic och Wiberg beskriver hur det ställs nya krav på oss som universitetslärare i takt med att teknik och samhälle utvecklas. Detta är fullständigt naturligt och något vi ser ske i samtliga branscher och delar av samhället. Vi som i vår forskning studerar just digitalisering känner väl igen denna motvilja till förändring, detta motstånd till att utveckla sina rutiner och försök att krampaktigt vidhålla tidigare invanda mönster.
Tomas Lindroth
Lektor i informatik, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI)
Det vi också känner igen väl från vår forskning är vagheten i relation till vad som beskrivs som digitalisering. Att det blandas ihop med införandet av IT-baserade lösningar, en rädsla för urlakning av centrala värderingar i verksamheten och en skräck för rovdrift från externa (ofta tydligt beskrivna som onda) leverantörer. Muhic och Wiberg blandar här korten lite väl mycket, och likställer skiftet från analoga till digitala lösningar med nya krav på ”uppkoppling och inloggning” vilket för oss ekar aningen tomt. Hur detta skulle påverka den akademiska friheten känns minst sagt oklart.
”Vi upplever snarare en mycket konstruktiv balans mellan administration och forskning.”
De ”administrativa uppgifter och digitala labyrinter” som Muhic och Wiberg talar om lyser i vår verksamhet med sin frånvaro. Vi upplever snarare en mycket konstruktiv balans mellan administration och forskning. Vi har fantastiskt stöd från ytterst professionella administratörer, och de digitala lösningar vi har tillgång till är smidiga och enkla att använda och framför allt: det tar nästan ingen tid för oss att hantera det administrativa parallellt med vår forskning. Vi är självfallet ytterst vaksamma när det gäller nya krav på administration, och väger noga för- och nackdelar innan vi inför nya administrativa rutiner. Men att se administration som en motkraft till forskning är i grunden felaktigt, då det snarare utgör en hygienfaktor.
Om man som forskare inte klarar av att anpassa sin praktik till de nya förutsättningar som gäller så behöver organisationen erbjuda stöd. Här blir kompetensutveckling av universitetslärare nödvändig, och något som vi kanske lite väl ofta glömmer bort. I tidigare studier ser vi hur begränsad digital kompetens bland medarbetare direkt motverkar den typ av verksamhetsutveckling som digitalisering innebär, varvid såväl kompetensutveckling som nya krav vid rekrytering blir nödvändiga.
Universitetslärare är inte unika när det gäller att vara rädda för den förändring som nu föreligger. Men samtidigt behöver vi vara medvetna om att vår praktik nödvändigtvis måste förändras i takt med att omvärlden förändras. Samtidigt som vi känner medkänsla för Muhic och Wibergs upplevelser vid Umeå universitet så kan vi inte undvika att se mönstret i alla de fall vi studerar i vår egen forskning: förändring gör ont, oberoende av hur nödvändig den än må vara. ”Återställning” är fel väg att gå.
Johan Magnusson
Professor i informatik, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI), Göteborgs universitet
Tomas Lindroth
Lektor i informatik och avdelningschef för Informatik, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI), Göteborgs universitet
