– Pensionsuppgörelsen är en enorm framgång, säger David Bretherton, lektor i musik vid Southampton University och ordförande för den lokala grenen av University and College Union, UCU.
Universitetsläraren träffar honom på UCU:s lokala kontor, där kampanjflyers och affischer i förbundets rosa färg lyser upp den i övrigt kala miljön.
Den senaste striden om pensionerna började 2018 när representanten för arbetsgivarna ville förändra pensionssystemet som omkring 400 000 universitetsanställda tillhör.
Kortfattat innebar det att de anställda skulle betala mer och få mindre tillbaka, berättar David Bretherton. Hans egen framtida pension skulle ha minskat med omkring en tredjedel.
– Yngre personer skulle ha påverkats mest, så det var väldigt fint och viktigt att se den seniora personalen agera till stöd för dem.
Pensionsfrågan är bara en av flera strider som har tagit universitetslärarna ut i strejk de senaste åren.
Universitetsläraren har tidigare berättat om kraven på löneökningar i nivå med inflationen, och den kampen fortsätter alltjämt. Tillsammans med krav på mer jämlika löner, mindre arbetsbörda och bättre anställningsvillkor kallas denna kamp ”The Four Fights”.
Denna höst kom inte bara med framgång i pensionsstriden utan också med tecken på strejktrötthet och missnöje från UCU:s medlemmar. När de senast beslutade strejkdagarna gällande The Four Fights genomfördes i september, hade UCU-avdelningarna vid 88 av 140 universitet valt att avstå strejken i sista stund. Southampton University var ett av de universiteten.
– Ju längre strejkerna fortsätter desto större blir kostnaden för medlemmarna och desto fler frågar sig om strategin är effektiv, säger David Bretherton.
I början av november var det dags för en medlemsomröstning om ytterligare strejker kopplade till The Four Fights, men inte tillräckligt många medlemmar deltog i omröstningen för att UCU skulle få ett strejkmandat.
David Bretherton tror att pensionsfrågan var lättare att samlas kring och vinna: otvetydiga fakta om stora neddragningar som inte speglade pensionssystemets starka finansiella utveckling. Frågorna om lön och arbetsvillkor är mer komplexa och prislappen som följer är lättare för arbetsgivaren att ifrågasätta. Fackets strategi har också ifrågasatts av medlemmar.
Louis Bayman är lektor i filmvetenskap vid Southampton University och en av de UCU-medlemmar som har känt av kostnaden av de fackliga aktionerna ordentligt. Efter att ha förlorat en dagslön för varje strejkdag beslutade hans universitet sedan att dra av halva lönen under den rättnings- och betygsättningsbojkott som pågick tidigare i år, trots att det arbetet inte utgör så stor del av arbetstiden. Detta har skett i en kontext där universitetslärarnas reallöner har minskat med 30 procent sedan 2009, enligt UCU.
Hans förtroende för universitetsledningen och känsla av tillhörighet till universitetet har också skadats på grund av hur forskarnas och lärarnas klagomål har bemötts.
– Undervisning och forskning är inte ett 9 till 5-jobb, utan kräver viss entusiasm och omsorg.
Louis Bayman är också kritisk till att UCU:s ledning pausade strejkerna i våras, trots att medlemmarna hade gett mandat för en eskalering. Han menar att UCU förlorade momentum och fastnade i interna dispyter om strategin.
– Människor är villiga att ge och offra mer om de vet varför och vad syftet är, men jag känner att vi förlorade mycket av det i år.
I maj ska UCU välja en ny generalsekreterare och det kan underlätta den självrannsakan inom UCU som bland andra Louis Bayman nu efterfrågar.
– Vi behöver en ärlig och öppen diskussion där vi kan vara självkritiska om vad som hänt, vad vi gör och varför.
