Anna Ekström beskriver sig som ”barnsligt glad” över att få ta sig an politiken för högre utbildning och forskning. Titeln är, som sedan 2019 ”utbildningsminister” och hon är fortsatt departementschef, men hennes statsrådsportfölj har nytt innehåll, förutom högre utbildning och forskning också vuxenutbildningen.
– Många förknippar mig med skolfrågan, vilket är förståeligt då jag ägnat de senaste tio åren åt den, men större delen av mitt liv har handlat om det akademiska, säger Anna Ekström, som har en juristexamen från Stockholms universitet.
Hon nämner att hon suttit i styrelserna för Uppsala och Linköpings universitet och sedan 2009 är hon ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA. Och jodå, hon har därmed ett pålitligt kontaktnät i den akademiska världen från vilken många hört av sig med glada sms efter beskedet att hon får ansvar för högre utbildning och forskning.
Att titeln är ”utbildningsminister” är, enligt Ekström, en återgång till historisk praxis, att det är utbildningsministrarna som varit ansvariga för högre utbildning och forskning.
Ett av de tunga ärenden som nu ligger på hennes bord är forskningens infrastruktur, i januari det är deadline för remissvar på Tobias Krantz betänkande, som Universitetsläraren tidigare har skrivit om.
– Jag är väldigt glad över att ta itu med den frågan, som ordförande i Saco drev jag detta med infrastruktur som oerhört viktigt, det handlar verkligen inte bara om de stora anläggningarna, utan också om databaser och arkiv.
Mer övergripande betonar Anna Ekström universitetens och högskolornas grundläggande roll för samhällsbygget.
– Vi tenderar att underskatta behovet av kvalitet i utbildning och forskning, liksom vikten av akademisk frihet.
– När samhällen förändras som vi ser i vissa länder i Europa är akademin lite som kanariefågeln i gruvan, som tidigt bekräftar farorna.
