Den principiella skiljelinjen mellan fack och arbetsgivare är klar. De fackliga organisationerna hävdar att det finns ett sedvanerättsligt lärarundantag som innebär att lärosätet inte har rätt att använda lärarens undervisningsmaterial utan lärarens godkännande.
Arbetsgivarna hävdar å sin sida att även på universiteten gäller den så kallade tumregeln som finns på den övriga arbetsmarknaden. Den innebär att arbetsgivaren har nyttjanderätt för verk som en anställd skapar vid utförandet av sina normala arbetsuppgifter eller efter arbetsgivarens särskilda instruktioner. En sådan nyttjanderätt gäller i arbetsgivarens normala verksamhet i en sådan omfattning som kan förutses när verket kommer till.
Lärosäten skapar egna riktlinjer
Lärarundantaget har debatterats i åtminstone två decennier. Söker man i Universitetslärarens arkiv finns det en lång rad artiklar från 2002 och framåt. Dock utan att få en lösning. Tvärtom. En rad universitet och högskolor har på senare år tagit fram egna riktlinjer för lärosätets nyttjanderätt till undervisningsmaterialet.
Till dem hör Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, vars policy för immateriella rättigheter antogs 2017.
Universitetsläraren frågar SLU:s universitetsjurist Henrik Leffler:
SLU och andra lärosäten hävdar ju att det så kallade lärarundantaget inte finns. Hur motiverar ni det?
– Man kan börja i andra ändan. Det finns ett lärarundantag i patenträttsliga sammanhang. 1949 års lag om arbetstagares uppfinningar säger ungefär så här: det man uppfinner på arbetstid tillhör arbetsgivaren. Det är den allmänna normen, men man undantar akademiska lärare från det, därför kallas det lärarundantaget. Därifrån har ett antal akademiska jurister dragit slutsatsen att det finns ett lärarundantag som ger universitetslärare rätt till upphovsrättsskyddade verk som de framställer i tjänsten. Där ser vi inte att de har något stöd vare sig i lagstiftning eller praxis.
SULF och andra menar att det finns ett sedvanerättsligt lärarundantag, baserat på sedvänja. Hur ser du på det?
– Grunden för att det skulle finnas ett upphovsrättsligt lärarundantag är att det skulle finnas en sedvana vid universiteten. Men då ställer man sig frågan var finns den sedvanan, vilket lärosäte tillämpar den sedvanan? Förutom SLU har många universitet nästan exakt samma ordalydelse i sina policyers, som KTH, Chalmers, Göteborgs- , Lunds-, Umeå-, Linköpings- och Stockholms universitet. Det är en ganska massiv sedvana av motsatt innebörd. Visa mig den andra sedvanan så ska jag böja mig, men jag tror inte att det finns någon sådan.
Varför är det viktigt för SLU att ha nyttjanderätt till lärarens undervisningsmaterial?
– Det finns material som är bra och som det kan finnas intresse att använda igen, ibland under längre tid. Då innebär det att man inte behöver jobba lika mycket, säger Henrik Leffler.
En möjlighet kunde vara att sluta avtal med de fackliga organisationerna och reglera hur undervisningsmaterialet får användas. Är det en bra idé?
– Nej. Den grundläggande principen är ju att universitetslärare redan fått ersättning för det, de har fått lön för anställningen där de framställer materialet, säger Henrik Leffler.
”Ingår inte i tjänsten”
SULF:s förbundsjurist Annika Wahlström betonar att det är de speciella arbetsförhållandena inom akademin som till skillnad från övriga arbetsmarknaden gör att arbetsgivaren inte automatiskt har nyttjanderätt för material framställt i tjänsten.
– Vi i SULF menar att arbetsskyldigheten i läraranställningen bara innebär att man är ålagd att utföra undervisning i en viss omfattning i enlighet med gällande arbetstidsavtal och att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och återspegla aktuell forskning i det aktuella ämnet.
Hon säger att i anställningen som universitetslärare ingår normalt sett inte att skapa ett visst material för undervisningen, med undantag för om man till exempel är anställd för att skapa uppdragsutbildningar eller liknande.
– Utgångspunkten är att det är varje lärares eget beslut vad man vill fylla sin undervisning med och vilket material man vill ta fram för den, eller om man över huvud taget ska tillskapa något material till undervisningen.
”Sedvanan har inte upphört”
Annika Wahlström poängterar att sedvanerätt och lärosätens policydeklarationer är två skilda saker.
– Det faktum att flera lärosäten i ensidiga riktlinjer och policyer om upphovsrätt inte erkänner det sedvanerättsliga lärarundantaget innebär inte i sig att rättsläget har förändrats och sedvänjan har upphört. Jag menar att lärarundantaget tillämpas hela tiden, lärarnas utgångspunkt är att deras tillstånd krävs för att arbetsgivaren ska få utnyttja deras material. En sedvana är inte samma som arbetsgivarens policy, en sedvana är vad som tillämpats över tid.
Hon anser att det är möjligt för lärosätena att inta sin ståndpunkt eftersom rättsläget bygger på praxis och sedvänja och att det saknas lagregler för vad som gäller i fråga om upphovsrätt till det material som skapas inom ramen för en anställning.
– Men lärarundantaget har tagits upp flertalet gånger i lagstiftningssammanhang, bland annat i SOU 2010:24 Avtalad upphovsrätt. Där lyfts det upphovsrättsliga lärarundantaget fram. Det framhålls bland annat att upphovsrättsligt arbetsresultat inte alltid förvärvas av lärosätet och därvid uttalas att just på forsknings- och utbildningsområdena har anställningsförhållandet normalt inte ansetts motivera något sådant rättsförvärv för arbetsgivaren. Vidare anges att det så kallade lärarundantaget vilar på en långvarig och fast sedvänja som kan brytas bara om det finns starka motiv för det.
– Det sedvanerättliga lärarundantaget är således inte något som SULF har hittat på. SULF tycker det är väldigt märkligt att man i vissa fall från arbetsgivarsidan, däribland SLU, hävdar att det inte finns något som heter det sedvanerättliga lärarundantaget.
Hur ska SULF driva den här frågan om lärarundantaget vidare?
– Vi vill gärna få en rättslig prövning av frågan om det är det sedvanerättsliga lärarundantaget som gäller eller om det, som fler och fler lärosäten gör gällande, är tumregeln som gäller (se faktaruta). Vi letar efter det ärende där vi efter utredning från vår sida kan se att arbetsgivaren har utnyttjat undervisningsmaterial utan lärarens tillstånd och att vi därmed kan hävda att man har kränkt en medlems upphovsrätt, säger Annika Wahlström.
