När det akuta stridsdammet kring högskoleprovet lagt sig har UHR:s generaldirektör Karin Röding lämnat scenen.
På central plats återfinns nu den högskolepolitiske veteranen Peter Honeth som är utsedd till nationell samordnare med uppdrag att se till att högskoleprovet trots allt kan genomföras i år.
Det brinner i knutarna, men beskedet från Honeth är att det blir ett högskoleprov den 25 oktober. Deltagarantalet begränsas då inte bara till dem som aldrig tidigare har skrivit ett godkänt prov, det sätts också ett tak för hur många ett provanordnande lärosäte tar emot, här kommer först-till-kvarn att gälla.
Men fortfarande återstår, för den som är intresserad, en del frågetecken kring de högskoleprovsrelaterade turerna och vad som egentligen hände som – bland annat – ledde till att Karin Röding avgick.
Politiskt spel – L hoppar av
Blev högskoleprovet en bricka i pågående budgetförhandling mellan regeringen och januaripartierna, det vill säga ett spel som egentligen handlade om något helt annat än provet?
”Förhandlingsspel” skulle nämligen kunna förklara att Liberalerna först drev frågan tillsammans med M och KD, för att få till ett tillkännagivande i riksdagen och på så vis ”köra över” regeringen.
Men plötsligt överraskade L genom att hoppa av, vilket fick Moderaternas utbildningspolitiska talesperson Kristina Axén Olin att besviket konstatera att det inte längre fanns någon riksdagsmajoritet för att tvinga fram ett högskoleprov.
Liberalerna hävdade dock att man, trots avhoppet som satte stopp för tillkännagivandet, drev frågan om prov i höst.
Kanske gav det Liberalerna fördelar att agera mer diskret och inte desavouera regeringen i högskoleprovsfrågan.
Liberalerna vill självfallet också ha mesta möjliga inflytande över sin profilfråga utbildningspolitik och är säkerligen mycket belåtna med att en socialdemokratisk regering utsett Peter Honeth till samordnare, eftersom det till hans meriter hör att ha varit statssekreterare till tre liberala ministrar.
Regeringen säger ja till begränsat prov
Oavsett eventuella inslag av liberala förhandlingsframgångar återstår att försöka förstå hur utbildningsdepartementet och regeringen har hanterat högskoleprovsturerna, en process som Universitets- och högskolerådet, UHR, tog itu med den 24 april.
Då kallades de 21 provanordnarna (lärosätena) till möte för att diskutera vilka förutsättningar som krävdes inför att genomföra höstens prov med hänsyn till smittrisk och restriktioner.
Mötet framhöll möjligheten att begränsa antalet deltagare, till de som aldrig tidigare skrivit provet eller de som just gått ut gymnasiet, vilket vidarebefordrades i en promemoria till departementet den 19 maj. Vid en avstämning med departementet 30 juni fick UHR positivt besked: Regeringen skulle gå vidare med frågan om begränsat deltagarantal och UHR började förbereda för ett sådant prov.
Regeringen ändrar sig
Men strax därefter, 9 juli, kom oväntad kontraorder.
Dåvarande statssekreteraren Malin Cederfeldt Östberg gav UHR besked att regeringen inte tänkte ta fram förslag på förordningsförändring. ”Att redan nu begränsa fanns inte förståelse för”, skrev Karin Röding i sina anteckningar från mötet.
UHR uppfattade därmed frågan som utagerad och tog därför inte upp möjligheten till begränsat antal provskrivare när UHR 6 augusti förmedlade myndighetens och lärosätenas bedömning att det nu skulle bli mycket svårt att genomföra provet redan under hösten.
Läxar upp UHR
Men nu drev oppositionen (och andra aktörer) på och den 27 augusti aviserade Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, den förordningsförändring som UHR tagit upp i promemorian redan i maj men som departementet avfört från dagordningen den 9 juli.
I det läget verkar departementet satsa på att anfall är bästa försvar, den som granskar mejltrafik hittar bland annat ett brev från den nytillträdde statssekreteraren Stefan Engström till Karin Röding som utan större ansträngning kan tolkas som att UHR läxas upp för passivitet och brist på ansvarstagande:
”Både min företrädare (Malin Cederfeldt Östberg) och statsrådet har vid flera möten och samtal varit mycket tydliga med att man har varit beredd att vidta de åtgärder som krävs för att provet ska kunna genomföras under hösten och att departementet gärna tar emot förslag. Vi upplever dessvärre att vi inte har fått några sådana konkreta förslag från er även om frågan varit uppe för diskussion.”
Röding avgår
Att utbildningsdepartementet liksom inte låtsas om vårens pm samt antyder att UHR inte tagit sitt ansvar uppfattade Karin Röding som både egendomligt och ”väldigt fult”.
När så en nationell samordnare utsågs och regeringen meddelade att UHR ensamt skulle ansvara för provet bestämde sig Röding för att avgå.
– Jag är en ansvarstagande person, men att lägga allt ansvar på en liten myndighet (UHR) som aldrig genomfört provet (det har alltså lärosätena gjort) och som inte har någon organisation för det, ledde fram till mitt beslut, säger Karin Röding.
Önskan från majoritet och allmänhet
Enligt Matilda Ernkrans kom Rödings begäran om entledigande dock helt oväntat.
– Det första jag vill säga är att det är väldigt omvälvande och tråkigt att en generaldirektör avgår.
Ernkrans förklarar de senaste turerna kring provet med att ”det har funnits en väldigt stark önskan från en majoritet i Sveriges riksdag och från regeringen (det finns ju andra statsråd än Ernkrans som kan tänkas ha agerat) att ”hitta nya förutsättningar”.
Nu är det ju lite oklart med den där riksdagsmajoriteten eftersom det aldrig blev något tillkännagivande, men ministern framhåller att det också funnits ”ett starkt önskemål från allmänheten att provet skulle genomföras”.
Hur stor den högskoleprovsintresserade ”allmänheten” är kan diskuteras, men Ernkrans är uppenbarligen mån om en bred förankring, ett av hennes motiv för att utreda högskoleprovets organisering är nämligen ”att det uppenbart varit svårt för det omgivande samhället att förstå problematiken kring genomförandet”.
Man kan tillägga att det också är rätt svårt att förstå ”problematiken kring” utbildningsdepartementets hantering av process och beredning.
