Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Höga antagningspoäng ger utbildningar prestige

Många elever och studenter bär på ryggsäckar med förväntningar och traditioner hemifrån. Det kan exempelvis vara målet att bli antagen till en utbildning som är så svår som möjligt att ta sig in på. Utbildningarnas format spelar också roll i valet, där program ofta är mer attraktivt än fristående kurs.

16 april, 2020
Lisa Beste
Ida Lidegran

För en högpresterande elev som går ut gymnasiet kan valet exempelvis stå mellan att gå ett program vid Handelshögskolan eller en läkarutbildning vid Karolinska institutet. Det kan tyckas märkligt eftersom det är två väldigt olika utbildningar, men det finns en gemensam faktor – den höga antagningspoängen.
– Man tänker sig att det är en indikator på kvalitet. Går jag ett program som det är svårt att komma in på, då får jag en bra utbildning. Jag skrev om det här i min doktorsavhandling och blev ganska förvånad över hur viktig antagningspoängen faktiskt är, säger Ida Lidegran, docent och universitetslektor i utbildningssociologi vid Uppsala universitet.

I sin forskning pratar hon med studenter för att ta reda på hur de ser på sina val av högre utbildning. Det finns flera faktorer som styr vilka utbildningar dagens unga väljer, faktorer som kan vara svåra att påverka med marknadsföring och rekryterings­insatser. Ofta står någon typ av ”elit­utbildning” som första­hands­val, framför allt bland ungdomar från familjer där föräldrarna har lång utbildning och goda kunskaper om hur utbildnings­systemet fungerar och vilka program, på vilka lärosäten, som leder till vilka positioner i samhället.
– Utbildningar med höga antagningspoäng samlar högpresterande studenter med mycket tillgångar hemifrån. Det blir en koncentration av tillgångar, och en lärandemiljö där man kan skaffa sig värdefulla kontaktnät. Det skapar ytterligare attraktivitet och ännu högre antagningspoäng och konkurrens, säger Ida Lidegran.

Tillsammans med två andra forskare har hon nyligen gjort en intervjustudie med studenter och utbildnings­ansvariga inom vetenskapsområdet för humaniora och samhälls­vetenskap vid Uppsala universitet som resulterade i rapporten Frihet att slippa välja.
Det är en delrapport från utredningen Utbildnings­utbud och studiegångar inom humaniora och samhälls­vetenskap vid Uppsala universitet på uppdrag av Områdes­nämnden för humaniora och samhälls­vetenskap.

I rapporten framgår det bland annat varför studenter hellre läser program än fristående kurser.
– Det känns tryggt att vara bunden och veta vad man ska göra under lång tid framöver. Det är skönt att inte behöva göra val hela tiden, och man resonerar också att några experter har tänkt ut en bra utbildningsväg åt en, när man läser ett program, och att det är bättre än att man ska tänka ut det här själv.

Studenterna ser också sociala vinster med program, de vill gärna ha samma studiekamrater under längre tid. De vanligaste skälen till att ändå gå fristående kurser är att man bara vill prova på ett ämne innan man gör sitt stora val, att man inte kommit in på motsvarande program, att man läser fristående kurser parallellt med att man går ett program, eller att man känner sig friare med att plocka ihop sin egen utbildning.
– Dessutom marknadsför universiteten sina program på ett helt annat sätt än alternativen som bygger på fri­stående kurser, säger Ida Lidegran.

Tre åsikter

Hur valde du lärosäte?

Jonathan Boström, student vid Chalmers tekniska högskola.
– För mig handlade det om att Göteborg verkade vara en bra stad. Jag är från Enköping, ville läsa till civilingenjör, och kollade upp vilka alternativ som fanns. Det stod först mellan KTH, Chalmers och Lund. Stockholm var för mycket storstad för min smak. Jag jämförde inriktningarna hos de andra två och då passade Chalmers mig bäst. Nu läser jag teknisk design, andra året. Innan valet besökte jag en utbildningsmässa. Där fanns inte så mycket att hämta för alla försökte bara sälja in sig själva. Jag jämförde kursutbudet på nätet i stället, kollade hemsidor parallellt och fick en konkret inblick.

Johanna Wester, student vid Uppsala universitet.
– Jag var ute och reste och valde att läsa en fristående kurs i etnologi på Uppsala universitet när jag kom hem. Jag kommer från Stockholm så det gick snabbt och lätt att börja plugga här. Till hösten vill jag läsa en civilingenjörsutbildning i bioteknik och väljer mellan Uppsala och Lund. Programmet i Lund har ett upplägg som passar mig bättre, men i Uppsala har jag nära till familj och vänner. Mina föräldrar pluggade i Uppsala så om jag väljer Lund skulle jag gå min egen väg. Det vore spännande att välja en stad långt bort som jag inte känner till så väl.

Hanna Lundin Jernberg, student vid Umeå universitet och ord­förande i Umeå studentkår.
– Jag var 23 år när jag kom på att jag ville plugga. Då mindes jag Umeå universitets monter på en universitets- och högskolemässa som vi åkte till från gymnasiet i Gävle fem år tidigare. Jag gick runt på mässan och tänkte att jag inte skulle läsa på universitet, men stannade till vid montern som var stor och blå och gav ett professionellt intryck. Jag pratade inte med någon utan stod bara och tittade. Jag går ofta på magkänsla så valet av Umeå baserades bara på det minnet. Jag har läst socionomprogrammet, statsvetenskap och nu ett masterprogram i ledarskap och organisation.

Lisa Beste
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023