De tillfälliga anställningarna fortsatte att minska under 2016. Bland forskande och undervisande personal hade 28 procent (räknat i helårspersoner) en tidsbegränsad anställning. Jämfört med 2015 är det en minskning med två procentenheter och sedan 2008 har det skett en minskning med sex procentenheter.
Det framgår av Universitetskanslersämbetets årsrapport som förutom detaljerad statistik också redovisar ”trender och tendenser” inom högskolan.
Maximal kapacitet trots högkonjunktur
Till det som sticker ut som ovanligt bland mer förväntad utveckling är att högskolan trots rådande högkonjunktur använder maximal kapacitet och utbildar fler studenter än vad anslagen täcker.
– Annars brukar högkonjunktur och goda utsikter på arbetsmarknaden innebära att intresset för högre utbildning avtar, säger Marie Kahlroth, utredare vid UKÄ och redaktör för rapporten.
Eftersom högskolan är mer än fullt utnyttjad kommer det inte att finnas ledig kapacitet att utnyttja i händelse av lågkonjunktur, som generellt brukar innebära ökad efterfrågan på högre utbildning.
Det finns ingen tydlig förklaring till den nuvarande överproduktionen, jämfört med tidigare högkonjunkturer, ovanliga situationen.
– Man kan bara spekulera i om det kan hänga samman med att det tar tid för lärosätena att ställa om, efter att de skalade upp kapaciteten i samband med de tillfälliga utbyggnader som nu har upphört, säger Marie Kahlroth.
Samtidigt påpekar hon att det pågår en permanentutbyggnad som kommer att ge viss ytterligare kapacitet.
Mest pengar till forskning
Ett betydligt mer välbekant inslag i rapporten är att högskolans intäkter i huvudsak går till forskning.
Förra årets rapport från UKÄ visade att den stadiga ökningen av intäkter för forskning och forskarutbildning hade avstannat, samtidigt som anslagen för grundutbildning och avancerad nivå ökade något.
Men det som då kunde tolkas som tecken på bättre balans mellan finansiering av forskning respektive utbildning var inget trendbrott, snarare en högst tillfällig avvikelse.
Intäktsökningen på 2,1 miljarder för 2016 gick nämligen huvudsakligen (1,8 miljarder) till forskning och utbildning på forskarnivå.
Färre forskarstuderande
En annan igenkännlig trend är att utbildningen på forskarnivå fortsätter att minska, en nedåtgående utveckling som har pågått sedan 2013. Samtidigt har den andel av befolkningen som senast vid 30 års ålder påbörjar en utbildning på forskarnivå minskat från 1,6 till 0,8 procent under den senaste tioårsperioden.
En förklaring till minskningen kan vara att doktoranderna har fått bättre villkor, genom att doktorandanställningar ersatt utbildningsbidragen, vilket också innebär ökade kostnader för lärosätena.
Andelen kvinnliga professorer ökar
Årsrapporten bekräftar också att andelen kvinnor bland professorerna ökar, medan männen blir färre. Kvinnorna är fortfarande underrepresenterade (27 procent), men de senaste tio åren har andelen kvinnor ökat med tio procentenheter.
Betydligt jämnare könsfördelning finns på höga chefsposter. Av rektorer, rektors ställföreträdare och vicerektorer är mellan 39 och 45 procent kvinnor, av förvaltningscheferna är 48 procent kvinnor.
Bland lektorer är antalet kvinnor 46 procent och av adjunkter är nu knappt 60 procent kvinnor.
Kvinnlig majoritet bland studenter
Stora könsskillnader fortsätter att råda när det kommer till studenterna, av de som är födda 1991 har 51 procent av kvinnorna påbörjat högskolestudier senast vid 24 års ålder, men endast 36 procent av männen från samma årskull. Kvinnorna är också i majoritet (64 procent) bland de examinerade på grundnivå och avancerad nivå, de har högre prestationsgrad, det vill säga tar i större utsträckning de poäng de registrerat sig för.
Trenden att fler kvinnor än män går vidare till högre utbildning är internationell, men det är en utveckling där Sverige står för ett ovanligt stort glapp mellan könen.
Inom OECD-länderna fanns 2005 i princip inga könsskillnader avseende utbildningsnivå, 27 procent av kvinnorna och 26 procent av männen hade minst två års eftergymnasial utbildning. Men i Sverige var kvinnornas utbildningsnivå redan då högre, 34 procent och männens 25 procent. Utvecklingen har fortsatt i samma riktning, 2015 var motsvarande siffror för Sveriges vuxna befolkning 47 procent för kvinnor och 33 procent för män, att jämföra med OECD-genomsnittet, 38 procent för kvinnor och 32 procent för män.
Kvinnorna är nu i majoritet på de flesta av högskolans utbildningar och andelen kvinnor ökar också inom mansdominerade områden. Någorlunda jämn könsfördelning återfinns inom programmen för utbildning till civilekonom, jurist, läkare och ämneslärare.
Mest ojämställt är programmet för barnmorskeexamen, där inga män fanns bland nybörjarna läsåret 2015–2016.
Få svenskar studerar utomlands
Rapporten visar vidare att svenska studenter fortsätter att vara jämförelsevis ointresserade av att resa utomlands för studier, i högskolan är det nära dubbelt så många inresande studenter från andra länder som de 7 260 svenskar som väljer att studera vid ett utländskt lärosäte inom ramen för ett utbytesprogram.
En annan pågående utveckling är att studenter med utländsk bakgrund i ungefär lika stor utsträckning som svenskar väljer högre utbildning. Avgörande är dock att de antingen är födda i Sverige av invandrade föräldrar eller har kommit till Sverige före skolstarten. Barn i familjer som anlänt senare visar tvärtom nedåtgående tendens när det gäller att välja högskolestudier.
Social snedrekrytering består
Gemensamt för invandrade och infödda är att föräldrarnas utbildningsnivå har en avgörande betydelse för benägenhet att välja att gå vidare till högre studier, vilket hör samman med att familjebakgrunden påverkar om man väljer högskoleförberedande program.
Här har ingen märkbar förändring skett om man jämför årskullarna 1981 och 1991, den sociala snedrekryteringen framstår alltså som ett närmast orubbligt tillstånd i den svenska högskolan.
