Jakob Heidbrink skriver i Universitetsläraren 4/2008 att karriärplanering är den enskildes sak. Vi är liksom Jakob Heidbrink helt på det klara med att doktoranden själv måste vara aktiv och planera och förbereda sig för en karriär efter avslutad forskarutbildning. Vi vill dock lugna Jakob Heidbrink. Det finns lyckligtvis inget motsatsförhållande mellan det egna ansvaret och lärosätets stöd. Tvärtom hävdar vi att lärosäten borde vara mer angelägna i utvecklandet av stöd som den aktive doktoranden kan nyttja i sin karriärplanering. Först då kan staten och den enskilde doktoranden få full utdelning på den gemensamma investeringen i en forskarutbildning. Om det stöd vi efterfrågar funnits under Jakob Heidbrinks tid som doktorand hade han kanske inte, som han själv påpekar i sin artikel, behövt försumma att bredda sig under den egna doktorandtiden.
ANTON FORSBERG
ordförande, Sveriges Doktorander, SDok
RIKARD LINGSTRÖM
ordförande, Sveriges Doktorandförening, SDF
doktorandsektion, SULF
MATTIAS WIGGBERG
ordförande
Sveriges förenade studentkårers
Doktorandkommitté, SFS-dk
