För ett tag sedan publicerades ännu en av de genomgångar HSV låter göra av grund- och forskarutbildning i Sverige, 1). Förutom att ge en intressant överblick över biologiämnets status i Sverige, så finns några allmänna reflektioner att göra kring kvalitetsaspekter i undervisning.
LÄRARKÅRENS ARBETSSITUATION. Följande utdrag från beskrivningen av Göteborgs universitet, GU, ger en dyster bild av sakernas tillstånd: ”Lärarna … ger intryck av att vara alltmer pressade i sin arbetssituation. Ökande antal studenter per lärare, alltmer heterogen utbildningsbakgrund hos studenter, få nyanställningar av lärare, alltfler administrativa uppgifter utan motsvarande kompensation i arbetstid, samt krav på externfinansiering av egen forskning till allt större belopp …” (s 61 i rapporten). Och GU är på intet sätt unikt: ”… på bekostnad av lärarnas välbefinnande i form av för hög arbetsbelastning” (Mittuniversitetet, s 133), ”Arbetsbelastningen på några få centrala lärare är ohållbar” (Mälardalens högskola, s 139), ”Många av lärarna är hårt pressade av samtidiga krav på höga prestationer inom grundutbildning, administration och egen forskning. … allt mer splittrade arbetsuppgifter…” (Stockholms universitet, s 144), ”… lärarna upplever en stor oro och en ökande arbetsbelastning” (SLU Uppsala, s 152), ”De största problemen … är en överutnyttjad och utarbetad lärarkår…” (SLU, Alnarp, s 158), ”… lärarna förefaller stressade, trötta och överbelastade med arbetsuppgifter och ansvar” (Uppsala universitet, s 183).
ANSTÄLLNINGSFÖRHÅLLANDEN. En annan intressant observation rör lärarnas anställningsförhållanden. Av sammanställningen att döma verkar drygt en fjärdedel av lärarkåren inom biologiämnet i Sverige att vara anställda som vikarier eller på lösa timmar (forskarstuderande och forskarassistenter ingår inte i statistiken).
UTBILDNINGARNAS SJUNKANDE KVALITET. På sina håll i rapporten finns bedömningar av att kvaliteten i undervisningen sjunkit på senare tid på grund av svag rekrytering av studenter och urholkning av ersättningen för utbildningsuppdraget. Välbekanta vägar till sämre kvalitet som nämns är samläsning med andra utbildningsprogram, mindre lärartid per kurs, mindre schemalagt per kurs, färre kontakter student/lärare, samt minskat kursutbud.
BEDÖMARGRUPPENS REKOMMENDATIONER. Vad blir då bedömargruppens förslag på åtgärder? De lämnar många goda förslag, men dessvärre är de viktigaste ekonomiskt orealistiska. Eller hur ska man få råd att rekrytera nya lärare (som föreslås för Göteborgs och Stockholms universitet, Högskolorna på Gotland, i Skövde och Mälardalen), öka lärares tid för forskning och kompetensutveckling (Högskolorna i Dalarna, Gävle, Mälardalen, på Gotland och Linköping universitet), eller öka den lärarledda undervisningen (Högskolorna i Dalarna, Gävle, Halmstad, Jönköping och Skövde)?
Ekonomiskt utrymme kan väl nästan bara frigöras genom till exempel samläsning med andra utbildningsprogram, mindre lärartid per kurs, mindre schemalagt per kurs, färre kontakter student/lärare, eller minskat kursutbud? Alltså sådant som samtidigt leder till försämrad kvalitet i ett utbildningsprogram.
HÖGSKOLEVERKETS ANALYS. Utvärderingarna av grund- och forskarutbildning brukar inledas med ett kapitel författat av HSV själv (medan huvuddelen av rapporten är skriven av bedömargruppen). Här ifrågasätts examensrätter och generella problem lyfts fram. Efter allt hårt arbete vid lärosätena och i bedömargruppen var det därför med stor intresse jag tog del av kapitlet ”Högskoleverkets reflektioner” – här får vi nämligen en bild av hur HSV ser på biologiämnets tillstånd vid svenska universitet och högskolor.
HSV tar upp frågor kring studentinflytande, studenters bristande intresse för utlandsstudier, och behovet av uppföljning av före detta studenter. Vidare uppmärksammas den sneda könsfördelningen i lärarkåren.
Det faktum att det svaga studentintresset på sikt leder till försämrad utbildningskvalitet uppmärksammas också och ”samarbete, profilering och koncentration” lyfts fram som tre tänkbara vägar att motverka försämringen. Jag kan instämma i att detta är tre viktiga aspekter. Koncentration innebär nedläggning och/eller minskning av utbildningsvolymen. Men en minskning av utbildningsvolymen innebär ju ingen förbättring av kvaliteten, och en nedläggning innebär inte med nödvändighet att kvarvarande studieorter får fler studenter, och därmed högre eller bibehållen kvalitet, eftersom rekryteringen till stor del är lokal. Även profilering är vanskligt, eftersom det innebär att man gör sig än mer sårbar för nyckfullhet och modetrender i studenternas val. Återstår då samarbete mellan studieorter, men med tanke på det marknadstänkande som växt fram kring student-rekrytering uppfattar jag detta som en komplicerad väg framåt. Och troligen är det bara en möjlighet för studieorter som ligger geografisk mycket nära varandra, eftersom studenter ofta ryggar för de kostnader resor eller flytt innebär.
Men det jag finner mest anmärkningsvärt bland ”Högskoleverkets reflektioner”,
är att det jag uppfattar som allvarligast ur ett kvalitetsperspektiv över huvud taget inte nämns: lärarnas arbetssituation och anställningsförhållanden. Jag anser nämligen att lärarkårens pressade arbetssituation, samt kortvariga och osäkra anställningar, utgör mycket allvarliga hot mot kvaliteten i grund- och forskarutbildning. Det är anmärkningsvärt att HSV helt förbigår detta med tystnad. Varför gör man det? För det kan väl ändå inte vara så att HSV tycker att lärarkåren inte är betydelsefull för kvaliteten i utbildningen?
PER MILBERG
professor i växtekologi, IFM Avdelningen
för ekologi vid Linköpings universitet
1) Högskoleverket (2006)
Utvärdering av grund- och forskarutbildning
i biologi vid svenska universitet och högskolor.
Rapport 2006:14R (www.hsv.se)
