Bolognaprocessen innebär en utmärkt harmonisering av den högre utbildningen i Europa. Vad gäller forskarutbildningen tycks diskussionen i Sverige hittills ha koncentrerats på utbildningens längd och förkunskapskrav. Den föråldrade utformningen av doktorsavhandlingen i form av den så kallade sammanläggningsavhandlingen, vanlig inom teknik- och naturvetenskap, verkar förekomma regelmässigt endast i Sverige och Finland.
Det är dags att också harmonisera utformningen av avhandlingen och göra som är brukligt i så gott som samtliga andra länder: en självständigt skriven monografi. I samarbete författade vetenskapliga artiklar redovisas naturligtvis, men inte som särtryck och utgör inte avhandlingens kärna.
ETT AV MÅLEN med forskarutbildningen är att doktoranden själständigt ska redovisa resultaten av forskning. Hur kan detta göras med tidskriftsartiklar med ett flertal författare?
Jag har sett avhandlingar av sammanläggningstyp där artiklar med flera hundra medförfattare ingår. Ingen kan väl tro att doktoranden självständigt skrivit arbetet? En gång i tiden var sammanläggningsavhandlingen en samling artiklar med enbart doktoranden som författare samt en mycket kort sammanfattning. Idag tycks i stället sammanfattningen växa i omfång och snart uppgå till en vanlig monografiavhandling. Låt svenska avhandlingar i naturvetenskap och teknik få samma utförande som i
övriga världen!
PER CARLSON
Prof em, KTH
