Vid kongressen för fyra år sedan tillhörde jag dem som argumenterade för att bevara den nuvarande sektionsindelningen inom SULF. Den s.k. förbundsutredningen hade föreslagit att Sveriges Professorers Förening (SPF), Sv. Universitetslektorers och Forskares Förening (ULF), Sv. Universitetsadjunkters Förening (SUAF) samt Sv. Lärarutbildarförening (SLF) inte längre skulle finnas kvar som delar av SULF. Styrelsen hade ställt sig bakom utredningens förslag. Det främsta skälet till att jag då ville bibehålla sektionerna var att jag trodde att våra medlemmar kände en stark identifikation med respektive sektion. Kongressen beslöt att inte göra någon ändring av stadgan då men uppmanade styrelsen att återkomma i frågan.
Fyra år senare och efter försök att bättre än tidigare utnyttja sektionerna återkommer styrelsen med förslaget att avskaffa alla sektioner utom Sveriges Doktorandförening (SDF). Jag har fått konstatera att jag hade fel. En stor majoritet av medlemmarna anser enligt en undersökning att sektionstillhörigheten inte är någon viktig del av medlemskapet. Styrelsen har också kunnat konstatera att en allt mindre del av de för medlemmarna viktiga frågorna är kategorispecifika, med undantag av just doktorandfrågorna. Detta tillsammans med doktorandföreningens särskilda roll beträffande rekryteringen av nya medlemmar gör att styrelsen nu föreslår att SDF bibehålls men att sektionerna i övrigt ersätts med tre förbundsråd med uppdrag att bevaka grundutbildningen, forskning och forskarutbildning respektive ledarskap och ledarskapsfrågor samt att vart och ett inom sitt område förbereda förbundets ageranden. Jag tror att vi på det här sättet får en slagkraftigare organisation med bättre möjligheter att ta initiativ, agera proaktivt istället för reaktivt. Men det kan nog bli en del diskussion om detta vid kongressen. I tre av motionerna argumenteras för ett bibehållande av nuvarande organisation.
En annan fråga som kan väcka en del debatt är styrelsens förslag om höjd medlemsavgift med 20 kr per månad för helbetalande. Medlemsavgifterna har varit oförändrade under tio års tid och nu räcker inte längre pengarna till. Egentligen kanske vi borde ha höjt avgiften tidigare. Under de senaste åren har den utåtriktade informationen till beslutsfattare inom vårt område liksom opinionsarbetet varit delvis eftersatt. Samtidigt har belastningen på våra ombudsmän, trots nyrekryteringar, vuxit starkt. Sedan den senaste avgiftsjusteringen har antalet medlemmar ökat med 40%. Om vi antar att medlemskårens sammansättning förblivit ungefär densamma skulle det innebära att förbundets inkomster ökat med 40%. Antar vi samtidigt att hälften av utgifterna står i direkt proportion till medlemsantalet betyder det att utgifterna ökat med 20%, i fasta kronor. Den av staten, för produktivitetsökningen i privat sektor rensade, pris och löneomräkningen har under denna tid sammanlagt uppgått till ca 34%. Tillämpar vi denna omräkningsfaktor för förbundet skulle det sammantaget innebära en urholkning av förbundets ekonomi med ca 15%. Mot den bakgrunden får man säga att den föreslagna avgiftshöjningen på 12% är måttlig. För en långsiktigt bibehållen ambitionsnivå är den nödvändig.
Frågan är om ändå inte den tredje propositionen kommer att leda till den livligaste diskussionen: förslaget till etiska riktlinjer för universitetslärare och förslag om inrättande av ett etiskt råd. Diskussionen har förts länge och förslaget har beretts sedan förra kongressen. Här finns bränsle för i det närmaste ändlösa meningsutbyten. Min förhoppning är naturligtvis att kongressen ändå kan komma till beslut och att den antar förslaget i huvudsak i det skick det framlagts. Men beslutet skall inte utgöra avslutningen på diskussionen utan början, början på en ständigt pågående diskussion om de etiska grundvalarna för vårt arbete.
CHRISTOPH BARGHOLTZ
Ordförande i SULF
