En ny stödfunktion ska hjälpa universitet och högskolor att göra väl avvägda bedömningar i frågor om ansvarsfull internationalisering. Bakgrunden är det förändrade säkerhetsläget i omvärlden.
Vetenskapsrådet, som tidigare tagit fram vägledande nationella riktlinjer för arbetet, får ett sammanhållande ansvar i att driva stödfunktionen.
– Vetenskapsrådet ska se till att det finns kunskap samlad på ett ställe och främja en diskussion. Nu är det viktigt att kunskapen sprids så att lärosätena kan göra de här bedömningarna som ofta kan vara ganska svåra, säger högskole- och forskningsminister Lotta Edholm.
Samtidigt avser regeringen att Lunds universitet ska få ett särskilt ansvar att vara lärosätenas representant i arbetet.
– Där finns en lång erfarenhet av internationella samarbeten. Lunds universitet har också jobbat mycket med ansvarsfull internationalisering.
Lotta Edholm (L)
Högskole- och forskningsminister
Någon officiell förfrågan från regeringen har Lunds universitet ännu inte fått, men den informella vägen har rektor Erik Renström nåtts av önskemålet att universitetet ska ta ett särskilt ansvar som lärosätenas representant i arbetet med att stärka säkerheten i internationella forskningssamarbeten.
– Jag tror att det är rätt tänkt att det ska finnas en förankring i lärosätesvärlden som kan hjälpa till att distribuera och förklara det som kommer ut från den officiella stödfunktionen. Vi har förklarat att vi är intresserade av att diskutera vidare, säger han.
Erik Renström konstaterar att Vetenskapsrådet får en stor uppgift i att bygga upp den stödfunktion som ska hjälpa universitet och högskolor att göra väl avvägda bedömningar i frågor om ansvarsfull internationalisering.
– Det är en bra lösning så till vida att rådets uppgift i hög grad kommer att handla om att hålla reda på vad som händer i frågan inom EU, till exempel policyutveckling, seminarier och workshops. Ett stort antal grupperingar ska bemannas och där behöver man vara en aktiv part på ett sätt som är omöjligt att klara av för ett enskilt lärosäte.
Erik Renström
Rektor, Lunds universitet
Vad gör Lunds universitet särskilt lämpligt för att ha det här ansvaret?
– Någon måste vara kontaktpunkt och jag kan se att vi med vår omfattande internationella verksamhet har en praktisk förståelse. Vi är vana vid att gå från ett teoretiskt problem att läsa lagböcker till att se vad det är för problem som dyker upp i verkligheten.
I nuläget blir det inget höjt anslag till Vetenskapsrådet i och med det nya uppdraget, säger högskole- och forskningsminister Lotta Edholm.
– Det här kommer ske inom Vetenskapsrådets ramar. Rådet får använda upp till sju miljoner kronor för arbetet. Men det är klart, om det skulle ställas ytterligare krav på Vetenskapsrådet och att det framgent blir ännu svårare avvägningar att hantera, då utesluter jag inte att det här så småningom får kosta mer.
Det stora arbetet ligger ute på lärosätena, framhåller Lotta Edholm.
– Ingen myndighet ska göra bedömningen åt ett lärosäte. Att bedömningarna ligger ute på lärosätena är en del av den akademiska friheten.
Kommer lärosätena få mer pengar för att stå tillräckligt väl rustade för detta arbete?
– I dagsläget är det inte planerat för en sådan ersättning, men det är ju ett övervägande man behöver göra inför varje budgetproposition.
Vad förväntar du dig att lärosätena ska göra?
– Jag förväntar mig att de ska arbeta aktivt med de här frågorna. Sverige är väldigt beroende av internationalisering och att utländska forskare vill komma hit och forska. Men i ljuset av den säkerhetspolitiska situation vi befinner oss i är det viktigt att se vad internationella samarbeten kan få för konsekvenser.
– Vi vet till exempel att Kina kan vara en problematisk samarbetspartner på en del områden. Vi vet att Kinaforskare i Sverige ibland utsätts för ett väldigt hårt tryck från Kina och vi vet också att det finns främmande makter som vill stjäla svenska forskares forskningsresultat och innovationer. Det måste vi sätta stopp för.
Är det några forskningsområden där du ser att internationella samarbeten är extra riskutsatta?
– Ju närmare försvars- och säkerhetspolitiska frågor man kommer, desto större risk. Men det är upp till varje lärosäte att göra de här bedömningarna. Vi får heller inte hamna i en situation där internationella samarbeten avbryts i onödan och att man är för försiktig i sina analyser. Det här är svårt och därför är det väldigt viktigt att lärosätena själva bygger upp sin kompetens kring detta.
Ser du brister i lärosätenas säkerhetspolitiska kompetens?
– Jag skulle säga att det tidigare har varit bristfälligt på en del ställen. Men nu har vi ju infört att nomineringspersonerna när man föreslår styrelser ska ta hänsyn till att det ska finnas personer i styrelsen som har säkerhetskompetens. Den modellen har utvecklats de senaste åren och det är bra.
I samband med det kom skarp kritik från lärosätena om ökad politisk inblandning. Hur ser du på den kritiken?
– Jag tror det var viktigt att alla nomineringspersoner såg att det på en del lärosäten behövdes mer säkerhetskompetens än man hade. Jag tror att de flesta som tittar ut i världen förstår att det är viktigt.
Är det någon annan förändring som du och regeringen anser skulle behöva göras i lärosätenas organisation för att stärka den säkerhetspolitiska kompetensen?
– Nej, jag tycker att lärosätena är skickliga på det här området. Ansvarsfull internationalisering är en fråga som ofta tas upp när jag besöker universitet och högskolor. En livaktig diskussion ökar medvetenheten och gör att man ställer sig frågor som man kanske inte gjorde för 15 år sedan när säkerhetsläget i välden var ett annat, säger Lotta Edholm.
Lunds universitets rektor Erik Renström lyfter fram att lärosätena behöver vara medvetna om de säkerhetsrisker som finns när man avgör vem man ska samarbeta med.
– Ska vi hamna rätt i de här frågorna måste man naturligtvis ha en hög medvetenhet om riskerna av det slag som till exempel Säpo lyfter fram. Och det som kommit fram om till exempel Kina via Nationellt kunskapscentrum om Kina. Man måste väga nyttan med ett samarbete. Vad förlorar vi om vi inte samarbetar?
Ser du någon fara i att den nationella stödfunktionen begränsar den akademiska friheten?
– När en lag reglerar ett visst område blir den akademiska friheten begränsad. Det får vi acceptera i många sammanhang. Men om man på det också lägger ett regelverk som gör att beteendet hos alla inblandade blir överdrivet försiktigt – och man undviker alla risker – då är det inte bra för Sverige som vetenskapsnation.
Hur undviker man en sådan situation?
– De samtal vi har med säkerhetsmyndigheter, bland annat Säpo, har varit väldigt bra på så vis att de får en djupare bild av när samarbeten är värdefulla för oss. Man måste ha med det positiva i vågskålen när man bedömer om ett samarbete är värt att ingå, säger Erik Renström.
Viktoria Mattsson
Chef för Vetenskapsrådets avdelning för samverkan.
Hur stödfunktionen kommer att se ut i praktiken är ännu inte klart, uppger Viktoria Mattsson, chef för Vetenskapsrådets avdelning för samverkan.
– Formerna för arbetet kommer att växa fram organiskt. Jag tror vi kommer att ha något färdigt till senare delen av hösten, säger hon.
Klart är att särskilt avdelade personer kommer att arbeta med frågan. Det ska gå att nå stödfunktionen på ett effektivt sätt och ambitionen är att bygga en webbsida med lättillgänglig information.
– Vi kommer främst att rikta oss till lärosätenas ledning och de personer på universitet och högskolor som jobbar med internationalisering och som i sin tur ger råd till forskarna på respektive lärosäte.
Under arbetet med de nationella riktlinjerna fördes samtal om behovet av att knyta experter och rådgivande grupper till stödfunktionen.
– Där har vi inte heller landat, vi måste först se vilka behoven är, säger Viktoria Mattsson.
