Lärarutbildningen i Borås har just gått igenom sin värsta kris hitintills. Men när terminen börjar med inspark märks inte några orostecken. På campus tågar de nya studenterna kors och tvärs till olika aktiviteter ledda av faddrar med färggranna t-shirts och en skylt med klassnamnet på.
Universitetslärarens utsända blir upphämtade i receptionen av Petra Pauli och Kajsa Paulsson, tillförordnad prefekt respektive proprefekt på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås.
De ledsagar oss genom vindlande korridorer till ett litet konferensrum på femte våningen och börjar med att beskriva det gångna läsåret som tungt.
Efter att antagningssiffrorna dalat flera år i rad var underskottet för 2023 cirka 23 miljoner kronor. Därför fattades beslutet att minska antalet anställda.
I början på året tog 14 universitetslärare avgångspaket som innebar att de fick lön och blev arbetsbefriade under uppsägningstiden. Men det behövdes fler besparingar så tolv lärare varslades om uppsägning.
Resultatet av förhandlingarna blev att fyra personer har sagts upp, fyra har omplacerats, och fyra har fått andra jobb.
– Förhandlingarna avslutades i enighet med de fackliga parterna. Det efterföljande varslet av de tolv medarbetarna mötte dock en ilska och en vrede som jag aldrig har skådat förut. Jag trodde inte att det kunde väcka sådana känslor som det gjorde. Det var en otroligt svår tid både för de medarbetare som drabbades av varslet, för de som skulle vara kvar och för oss som arbetsgivare, säger Petra Pauli.
Hon betonar att deras mål vid förhandlingarna var att minimera skadeverkningarna på utbildningarna; i syfte att det fortsatt skulle gå att bedriva institutionens utbildningar vidare.
Selma Music, förtroendevald för Saco-S, adjunkt och doktorand på institutionen för pedagogiskt arbete, bekräftar att våren var turbulent vid institutionen.
– Först gällde kritiken att processen inte var transparent. Och sedan när turordningskretsarna blev klara gällde kritiken att folk blivit placerade i felaktiga kretsar. Detta kanske kunde undvikits med bättre kommunikation, säger Selma Music.
Hon betonar att förhandlingarna gällde arbetsbrist.
– Vi i facket hade supermycket att göra och det var på grund av vårt arbete som resultatet blev såpass bra. Man kan säga att i slutändan var det ändå ett bra förhandlingsresultat. Av tolv som ska lämna är fyra uppsagda och alla andra är omplacerade eller valde att lämna själva så det blev ett bättre utfall än det som var i början. Även om det givetvis är tråkigt att vi blir av med medarbetare och kompetens.
Selma Music funderar på varför just Högskolan i Borås drabbats av en kris på lärarutbildningen.
– Jag tänker att man kunde varnat mycket, mycket tidigare. För högskolan har ju jättemånga ekonomer och controllers som borde ha koll på ekonomin. Man kunde räknat på hur mycket pengar som kommer in och hur många vi är på institutionen. Bättre planering kunde kanske ha gjort oss lite mer förberedda och medvetna om den dåliga ekonomin. Men nu kom beskedet helt plötsligt. Vi hade ju bra ekonomi ena terminen och sedan nästa termin 20 miljoner minus.
Mellan intervjuerna försöker vi hänga på lärarstudenterna vid deras olika aktiviteter. Vi träffar faddern Mathilda Savhammar som väntar utanför klassrummet där nybörjarna introduceras inför nästa moment av insparken. Själv ska hon börja på år två på lärarprogrammet.
Hon har inte märkt så mycket av turbulensen under vårterminen.
– Det är inget som märks så tydligt i utbildningen, mer än att vissa av våra lärare har droppat bort. Men annars märks det inte. Det pratas inte så mycket om det i utbildningen.
Hur ser det ut inför hösten?
– Vi läser samma kurser och utbildas på samma sätt som tidigare, även om det kanske är andra lärare som har kurserna. Men annars så tror jag inte det är så stor skillnad, säger Mathilda Savhammar.
Hon har tidigare jobbat i skolan och passar på att slå ett slag för lärarutbildningen.
– Det är jättekul att vara lärare. Sök till lärarutbildningen, det är skitkul! lägger hon till.
Nu strömmar de nya studenterna ut i korridoren. De har fått i uppdrag att beskriva sin drömskola. Strax uppstår en viss förvirring. ”Vilken sal ska vi gå till, och var finns rekvisitan?” Medan de löser de frågorna berättar nyblivna lärarstudenten Sanna Kroon att de inte känner till vårens turbulens.
– Nej, det här är ju vår första termin så vi har inte märkt någonting. Men jag tror det kommer gå bra. Det ser ju bra ut på schemat. Så det löser sig nog tror jag. Och ja, det ska bli kul, säger Sanna Kroon som börjar på grundlärarprogrammet med inriktning mot årskurs 4–6.
Sammanlagt har man på institutionen under det senaste året minskat personalen med en tredjedel, från 72 heltidsekvivalenter har man skurit ner med 26, samtliga av dessa var universitetslärare.
Tillbaka till Petra Pauli och Kajsa Paulsson som påpekar att en anledning till personalminskningen var den ”medelsbrist med påföljande arbetsbrist” som uppstått på grund av lägre studentantal på både kurser och program. Det har lett till att man både tvingats pausa program och driva program med få studenter.
– Framåt kommer vi att behöva hitta former för samläsning och tjänsteplanera vår personal på ett sätt som ger förutsättningar för att skapa en god arbetsmiljö trots att vi är mycket färre, säger Kajsa Paulsson.
Omställningsarbetet och neddragningarna av antalet lärare under våren har frestat på organisationen och man har fått tänka om för att undervisningen ska fungera.
– Samtidigt som kritiken varit hård mot omställningsprocessen har det också funnits ett otroligt engagemang under den här svåra tiden. Så det är dubbelt det där. Vår personal har gjort ett fantastiskt jobb med att skriva om kursplaner och utbildningsplaner. Det har inte bara varit jobbigt för att vi skulle säga upp folk, utan vi skulle också göra ett jättestort omstöpningsarbete för att kunna rulla ut utbildningarna med betydligt färre timmar och betydligt mindre personal, säger Petra Pauli.
Frågan är varför Högskolan i Borås verkar värre drabbad än andra lärarutbildningar.
– Vi hade en stor personalstyrka. Det var egentligen både på grund av en vilja att skapa goda förutsättningar för att ge studenterna utbildning, och för att möta trycket från staten med fler utbildningsplatser. Av båda anledningarna måste man ju rekrytera och sen blev det inte som planerat då studentantalet sjunkit drastiskt under några få år. Men det var ett scenario som var svårt att se i förväg, säger Kajsa Paulsson.
Petra Pauli lägger till:
– Jag har tidigare arbetat med lärarutbildning vid ett annat lärosäte och om jag jämför så har timtilldelningen varit mer generös i Borås. I efterhand kan man konstatera att vi borde ha varit snabbare på att anpassa hur mycket undervisningstimmar som vi har lagt ut i förhållande till studentgruppernas storlek.
De ekonomiska bekymren ökar av att de stora coronakullarna är på väg ut från högskolan och att de efterföljande årskullarna är betydligt mindre. Till detta kommer den så kallade utrullningseffekten.
– Kanske är det 44 studenter i en studentkull när de börjar och elva kvar när de tar sin examen. Det gör att lärosätet förlorar väldigt mycket pengar både genom förlorade helårsstudieplatser men också genom den prestationsbaserade delen av studentpengen. Eftersom den huvudsakliga delen av intäkterna kommer från helårsstudieplatser får detta snabbt genomslag i försämrad ekonomi, säger Petra Pauli.
Högskolan i Borås är långt ifrån ensam om en kris i lärarutbildningarna.
– Det ser vi väldigt tydligt när vi är i kontakt med andra lärosäten och vi hör nu att det är flera andra högskolor som kommer att varsla och kanske säga upp. Och många andra är väldigt, väldigt oroliga för de ser ju att de egentligen går samma öde till mötes som oss, säger Petra Pauli.
I ett studentpentry i det labyrintiska Balderhuset på högskolan träffar vi före detta lektor Johanna Mellén. Hon passar på att värma matlådan i mikron och kasta i sig en snabb lunch under intervjun.
I fjol skrev hon tillsammans med kollegor en debattartikel i DN om lärarutbildningarnas kris: ”Nu brister bubblan i den svenska lärarutbildningen.”
Hon utvecklar den kritiken.
– Det har under lång tid funnits en idé om att vi har för få studenter på lärarutbildningarna, och att det är utbildningarnas fel. Och då har det ändå under många år funnits ett ganska högt söktryck. Det har funnits många studenter för det har varit stora grupper med ungdomar som kunnat gå in i framför allt lärarutbildningen eftersom det är låga antagningskrav, säger Johanna Mellén.
Hon menar att man har pumpat in studenter på lärarutbildningarna i högskolan.
– Man har hela tiden tagit in reserver, hela tiden plussat på reservantagningen tills det blivit maxat fullt och lite till. Plus att man också har blåst upp antalet studieplatser så mycket. På så sätt har vi fiskat ut ungdomskullarna. Och nu kommer vi till en gräns där det inte finns särskilt många studenter att tillgå eftersom födelsetalen var lägre under en period för 20–24 år sedan.
I debattartikeln i DN har Johanna Mellén räknat ut att antagningen till lärarprogrammen under en längre tid har varit ganska konstant i förhållande till hur stora årskullarna varit. Och när årskullarna minskar, och man redan tagit in alla reserver, finns alltså inte fler unga att rekrytera.
– Det finns inga pooler av människor som simmar omkring och glatt vill bli uppfångade av olika utbildningar.
Johanna Mellén menar att man borde ha bromsat i tid.
– Med ansvarsfull planering och genom att göra prognoser som baseras på befolkningsstatistiken kan du till viss del förutsäga hur många som kommer att söka eftersom antagningsmönstren till högskolan är stabila.
– Men när man såg det här komma så hade man ju också kunnat fundera på hur vi gör en lärarutbildning utifrån att studentkullarna kommer minska? Kan vi på något sätt använda vår personal på ett annat sätt? Kan vi kanske satsa på forskning under en viss period för att behålla lärarutbildarna tills årskullarna ökat igen?
Hon kallar det inträffade strukturfel och systemfel.
– Den här riktiga krisen blir synlig nu, när det i stort sett är för sent. Vi ser det här i Borås i alla fall. Vi har inte personal nog att lösa våra lärarutbildningar. Vi drar ner lärarledd tid med ungefär 30 procent. Budgetarna går från lågt till katastrofalt helt enkelt.
Johanna Mellén tillhör dem som fått lämna institutionen. Men i stället för att bli uppsagd valde hon att ta en administratörstjänst, med bibehållen lektorslön.
– Jag är inte bitter, men jag är ledsen. Otroligt ledsen över hur man behandlar lärarutbildning men också området pedagogiskt arbete. Och ledsen för att vi som varnat inte har fått något gehör. Vi upprepade flera, flera gånger: ”Om ni gör så här, så kommer det här att hända. Finns det verkligen inget annat alternativ?” Nej, det gjorde det tydligen inte. Det blev ren ekonomistyrning, säger Johanna Mellén.
En annan som är kritisk till hur processen kring övertaligheten gick till är professor Anita Norlund.
– Känslan är att vi inte blivit lyssnade på och att man inte förstått vår upprördhet. Vi hade ju bevis och underlag för att människor var placerade i fel turordningskretsar och trodde det skulle ändras. Men vi fick inte några svar alls och jag tror att just den frustrationen var absolut allra värst. Det var bara tyst.
Hon beskriver en situation inför höstterminen med improvisationer och lösningar i sista stund.
– Jag har ganska mycket luft och forskningstid som professor, men för första gången på länge känner jag ”Hur ska jag klara det här?” Jag fick veta nu att jag ska handleda fyra arbeten på masternivå som börjar i morgon. Och jag har inte varit inne i kursen, och vet inte vad de ska göra. Jag får väl hinna läsa på.
Anita Norlund poängterar att samhället behöver lärare.
– Vi måste få ut ett visst antal lärare. Och då kanske vi måste köra kurser och program utan så hemskt många studenter, men med högre studentbelopp. Lärarutbildningskonventet, riksdagen och rektorer för olika lärosäten borde samlas och på allvar prata om hur vi ska finansiera de yrken som vi behöver i samhället.
Den situation som lärarutbildningen hamnat i beskriver hon som en nationell katastrof.
– Men det är också en lokal katastrof att man har skött det så illa som man har gjort i Borås.
Själv lämnar hon institutionen.
– Jag skulle jobba kvar i tre och ett halvt år till. Men när det blev så här bestämde jag att jag ska gå i pension efter årsskiftet. Och det är bara på grund av detta. Det är så tråkigt.
Bland dem som blir kvar på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås finns en oro för vad som kommer att hända på längre sikt. Fackliga förtroendevalda Selma Music sammanfattar stämningen.
– Vi försöker samla oss nu, men det är ju återigen som om man väntar på svar. Vad blir det sen? Räcker det med det här? Har vi ekonomi för den personal som är kvar? Och så vidare. Det är ju inte en glad stämning, säger Selma Music.
Sveriges lärarutbildare inväntar nu ”Utredningen om att utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna” som görs av tidigare statssekreteraren Peter Honeth och ska presenteras under senhösten.
– Ett av förslagen som diskuteras i utredningen är att studenterna ska ha lägst betyget C i svenska för att antas. Skulle förslaget genomföras så kommer det att slå hårt mot landets lärarutbildningar och radikalt förändra förutsättningarna för sektorn, säger Petra Pauli.
För de nya lärarstudenterna i Borås går deras första dag på terminen mot sitt slut. Medan eftermiddagssolen fortfarande värmer den ljumma luften strömmar de nya studenterna glada och förväntansfulla till intilliggande Textile Fashion Centers innergård för inledning på nöjesdelen av insparken, där de under kvällen ska lära känna sina nya klasskamrater.
